Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukdom’

 

20160418_085407

Ofta när jag berättar för folk om hur vi lever här på ReimersRo möts jag för det mesta av nyfikenhet, frågor och en något drömsk blick från personen. De suckar gärna fram ett ”Oh, tänk om jag också kunde flytta ut på landet men jag har ju barnen/ jobbet/ inte tid/ ekonomin/mm(sätt in valfri orsak själv). Eller så menar de att de absolut inte kan leva utan stan/ gymmet/ service/ annat. Jag tror att de bygger upp en egen bild av hur det är att bo här beroende på om de själva när en förändringsdröm eller om de absolut inte vill ha förändringar. Men vissa håller nästan för näsan redan av tanken på att vi valt bort vattentoaletten. Vissa har skrattat lite överseende åt mitt miljöengagemang och talat om för mig att det inte hjälper att ”lilla jag” sopsorterar för sophämtarna slänger ändå alla sopor i samma fack i sopbilen, citat: ”det har man ju hört”.  Jag har också fått kommentaren: ”Jag är för gammal för att ändra på mina vanor”.

20160806_150231

Men igår mötte jag mannen som tog priset när det gäller kommentarer. Jag märkte tydligt att han av någon anledning blev provocerad av det jag berättade om vår livsfilosofi. Om hur vi hade valt att se på vårt liv här på jorden. Att jag efter sjukdom, och kriser fått ägna mig åt en, av dessa händelser, nästan påtvingad eftertanke om hur jag/ vi vill leva våra liv. Jag hade insett att detta livet( det enda vi vet något om just nu iallafall) kan ta slut eller förändras på ett ögonblick. Jag berättade att vi strävade efter att bli så självförsörjande vi bara kan så vi inte behöver lita till en statsmakt som kanske inte kan hjälpa alla vid en kris. Jösses, det räcker ju med en snöstorm om man bor på landet så inser man att man måste samla i ladorna för att klara sig!

20160912_112215

Jag berättade att detta sedan vuxit från att bara innefatta förändringar i mitt eget lilla leverne till att också innefatta ett försök till förändring i miljön runt omkring. Ett intresse för att försöka visa ett annat sätt att tänka, ett annat sätt att leva för andra. För många lever i sin bubbla utan att stanna upp och fundera. De lever med ett tyst gnag i själen trots att allt på ytan verkar toppen. Jag berättade om att det är vattenbrist även i många delar av Sverige numera. Att våra barn och barnbarn får ett tufft jobb att städa upp efter oss( under förutsättning att det finns en miljö att städa). Att vi inte kan vänta på att ”de som bestämmer” ska ändra saker för de tänker mer på egen karriär, vinning och nästa val än på att ta tuffa beslut som säkert kommer ge upphov till missnöje bland många medborgare. Vi kan inte vänta på att ”andra” ska börja. Vi kan inte peka finger och säga att” om inte dom minskar utsläppen så behöver inte vi heller”. Vi skyller ju till och med koldioxid utsläppen på korna samtidigt som vi semesterflyger till Thailand oftare och oftare. Samtidigt som vi konsumerar mer och mer nya prylar. Jaja, jag vet: Konsumtionen driver fram samhället! Den visan har vi hört till leda! Kapitalismen bygger på konsumtion och om vi konsumerar mera blir vi rikare. Därför jobbar vi mer, ser mindre av våra barn, bränner ut oss mer och får fler och fler ”välfärdssjukdomar”. Vi har alla svalt myten om hur det ska vara utan att egentligen ifrågasätta den. Det är så det alltid har varit. Det är så våra föräldrar gjorde. Det är en ”sanning”. Men det fungerar inte längre! Inte om vi vill ha en planet som fortsätter ge oss liv. För tro det eller ej kära stadsbo, vi är alla en del av naturen. Vi dör om moder jord dör. Om något i planetens balans rubbas en gnutta mer än vi redan gjort så kan vi inte klara det!

Jag hann dock inte riktigt säga allt detta sista jag skrev till personen i fråga förrän han började lägga kommentarer om att det inte var konstigt att jag vurmade för miljön, flummig religionsvetare som jag var! Det visste man ju att religion bara var flum för det kunde inte bevisas vetenskapligt. Inte ens när jag rättade honom och sa att man kan vara andlig och inte religiös och att jag inte jobbat som religionsvetare på många år utan var bibonde, skribent och konstnär släppte han sina fördomar. (Och när jag tänker efter nu så var troligen de sakerna lika flummiga som religionsvetare för honom.)  Han menade sen att jag troligen gick omkring med foliehatt eftersom jag säkert trodde att antingen aliens eller någon främmande makt sände ut ”vågor” som kunde tränga in i min hjärna! Vilka ”vågor” det gällde kunde han inte specificera. Jag hade fullt upp med att bita mig i tungan för att inte skratta honom rakt upp i ansiktet. Men eftersom jag är en någorlunda uppfostrad tant bet jag tills tungan blödde.

Men jag hejdade mig som sagt och sa alla de saker jag tidigare skrev. Då hävde han ur sig att han: ”Minsann inte fått 4 hjärtinfarkter för att sitta och lukta på blommorna. Han hade offrat sig så han kunde ge sig och familjen allt. Resor, villan och sommarstugan här uppe var minsann inte gratis om jag nu trodde det”.

Jag fick tårar i ögonen. Det var hans egen frustration över att känna sig fast i ekorrhjulet som gjorde honom småelak, nedlåtande i samtalet med mig! Som gjorde att han kände ett behov av att tala om att han tyckte synd om mig för att jag levde i en fantasivärld om jag trodde att något annat än djungelns lag gällde.

Vi har alla ett val men många av oss vet inte ens om det utan gör ”som man ska”, man lyder normen snällt. Han var över femtio år, framgångsrik och hade nästan allt. Men han hade inte ro i själen. Han hade inte lyckan. Han hade inte harmoni i sitt liv. Och det stack i ögonen på honom att någon klivit av ekorrhjulet. Jag tyckte så synd om honom. Jag ville bara ta honom i famnen när jag insåg det. Men då hade han väl fått infarkt nummer 5 och jag har ingen hjärtstartare här på ReimersRo.

Vi har ett val. Alla har ett val. Ibland är valet lätt och ibland är det förbannat svårt. Men inget som är värt något kommer alltid lätt! Ibland( ofta) får man kämpa och försaka. Men resultatet är värt det. Om man lyssnar inåt så hittar man sin egen väg. Och det som är så spännande är att när man hittat sin egen unika ”rätta” väg brukar saker lösa sig helt magiskt! Det är avslutandet som är svårt. Det är det som skrämmer och trasslar. För vi sitter så fast i ”vad ska grannarna tycka” / ”jag är inte en sån” / ”det är inget riktigt yrke” / ”folk skulle tycka jag är konstig”. Men i ärlighetens namn har folk fullt upp med sitt eget och om de skulle bry sig så reagerar de flesta positivt!

Hur gick det då i samtalet med mannen? Jo, vi gjorde som man gör i Sverige. Vi kom iallafall överens om att vi inte kom överens. Han fick med sig en paket nyvärpta ägg och en stående inbjudan att tillbringa en dag på landet med bisurr, kackel  och kaffe om han kom förbi igen.20160809_150055

Read Full Post »

 

 

20170407_101133

Varje dag börjar klockan 5 med en kopp nymalet kaffe. Sen gör jag min yoga, mediterar och går en 5 kilometers runda i skogen. Efter detta och duschen kollar jag upp ”att göra” listan jag skrivit kvällen innan och kompletterar den om jag kommit på fler saker jag vill göra eller ändra av någon anledning. Som den vanemänniska jag tyvärr måste erkänna att jag är blir frukosten också för det mesta den samma. Gröt eller glutenfri macka med ägg och eventuellt kött från gårdagens middag.Till detta gör jag en pressokanna thé av torkade örter från trädgården. På grund av att min mage ibland bråkar både på grund av den reumatiska sjukdom som vilar i mig och den gastric bypass jag gjort försöker jag ge magen hjälp så mycket jag kan. Ett thé gjort på torkade grodblad, fläderblommor, fläderbär och kungsljusblad håller magen snäll och glad. Alla dessa växter är mer eller mindre inflammationsdämpande och/ eller lindrande för magen.  Jag märker direkt när jag hoppat över det. Jag dricker en kopp varmt med vår honung i till frukosten. Sen dricker jag resten av pressokannan kall med isbitar under resten av dagen.  Det är magiskt vilken hjälp Moder Jords växter kan ge oss. Och detta utan biverkningar. Men jag rekkomenderar att man inte tuggar på vilken planta som helst utan läser på! Och att man är helt säker på var man använder! Det finns några växter som är giftiga. Och om man använder mediciner kan de kontraindikera med örterna!

En sak är säker dock! Jag känner mig INTE som 80 längre som jag gjorde under så många år med skolmedicinens piller. Jag känner mig inte ens som de 50 år jag är! Jag känner mig som hälften! Och kroppen som tagit så mycket stryk är så tacksam. Denna fantastiska kropp som kämpar för mig varje dag. Som härbärgerar min själ så villigt trots allt. Livet är gott att leva!

annat! 20160930_113214

Read Full Post »

Motion innan Gastric Bypass operation!

Tredje gången gillt! Nu har jag fått mitt nya operationsdatum efter två tidigare ändrade tider. Min Gastric Bypass operation är satt till den 17/2 och jag har börjat med den flytande dieten på allvar. Jag smygstartade visserligen innan jul, då jag inte gått på någon flytande diet på många år och ville se hur jag reagerade på det. Eftersom jag äter Waran ska jag inte hålla på och konstra med min kost. Det så kallade PK-värdet, dvs tiden det tar för blodet att koagulera, börjar då hoppa. Det ska helst ligga mellan 2,5 och 3. Då har jag minst risk för att proppar bildas vid min nya hjärtklaff och aorta. Duktig som jag är så mailade jag kardiologen och informerade om att jag nu gick på flytande diet vilket gjorde dem förvånade. Mitt sista PK-test hade gett ett värde på 1,9. Uppenbarligen brukar folk få högre värde av att gå på flytande diet. Men jag är ju som jag är! Motvallstös!

Då operationen nu närmar sig med stormsteg har jag börjat fundera ännu mer på alla de sätt jag själv kan påverka resultatet av och framför allt riskerna med operationen. Jag har ju redan genomfört en hel rad förändringar. Jag slutade röka för snart ett år sedan. Sedan några år mediterar jag varje dag. Jag går minst en promenad med hunden och jag gör yoga varje dag. Men detta ökar inte pulsen så värst mycket. För varje gång jag tagit i mer än kroppen klarat så har jag fått ett värkskov eller benhinneinflammation. Alltså, jag vet att det är effekter av mina sjukdomar men det gör det inte mycket roligare! Som lök på laxen går jag med ständig undertemp. Jag har alltid 35 till 35,6 grader i temp. Fryser som en #%&# och så har det varit sedan jag fick min Ankyloserande spondylit diagnos för många år sedan. Jag minns hur det var att vara tjock förr. Då kunde jag gå ut i smällkalla vintern i minus 10 grader. Nu kramar jag helst kaminen under vintern. Att ge mig iväg till badhuset eller gym är alltså inte att tänka på. Då återstår att motionera här hemma. Fördelen med det är att, eftersom jag jobbar hemifrån för det mesta, alltid kan klämma in lite rörelse i schemat. Till exempel har jag en smal brant trappa som jag skumpar upp och ner i. Jag står också nedanför och gör”step up” på första och andra trappstegen. Pulsen ska öka ordentligt innan jag ger mig.  Efteråt går jag upp till det rum vi använder som garderob. Där ligger min yogamatta/ klossar och meditationskudde alltid redo. Jag använder ibland en yoga bok men oftast laddar jag upp ett yoga pass från Youtube på tv´n. Där har jag också börjat träna med gummiband. Allt för att få upp styrkan i kroppen.

20160118_11110420160118_11161320160118_111242

Jag åker också ofta till havet. Av någon anledning kan jag klara att gå längs vattenbrynet långa stunder utan att få ont. Havet har alltid gett mig frid. När jag sätter mig ner, i lä för vinden, och tittar på vågorna blir jag ett med alltet. Det är en meditativ stund som går djupare än all annan. Det ger kraft!

IMG_5860

Det är nämligen inte någon liten operation jag ska igenom. Visserligen blir det om allt går som planerat endast 5-6 små ärr på magen. Inuti magen är det en helt annan sak. Vid en gastric bypass skär man bort magsäcken förutom en liten ficka stor som en tumme och kopplar om tarmen på två ställen. Man använder ett specialverktyg som klipper/ delar och försluter de nya kanterna samtidigt.  Så kroppen går igenom ett ganska stort trauma. Naturligtvis vill jag hjälpa min kropp klara detta så bra jag kan. Att öka syresättningen av kroppen är viktigt. Att öka ork och flås är viktigt. Att minska fettet runt organen är viktigt. Det är också därför man ska gå på flytande diet innan operationen.

Att göra en Gastric Bypass är sista utvägen. När man börjar fundera på en sådan har man provat allt innan. Dieter, dietister, mediciner. Inget ger ett bestående resultat. Det är inte så enkelt som många säger: Ät mindre- Rör dig mer! Grav övervikt är en sjukdom. Den börjar kanske inte som en sådan men får man inte stopp på det så blir den det. Och även om du sköter kost och motion kan du hamna i en situation där kroppen inte svarar på det sätt den borde. Som tur är händer det väldigt mycket på forskningsfronten vad gäller grav övervikt och obesity. Vi lär oss nya saker som kullkastar mycket av de sanningar vi levt efter ända sen 70 – 80 talet.

I mitt fall har jag lärt mig att min kropp blivit överkänslig mot många saker. Troligen är det alla sjukdomar, mediciner och sömnbrist som triggat detta. Jag har ett sockerberoende som jag jobbar dagligen med och nu kan säga att jag vinner över. Men det gäller bara om jag inte äter gluten och kolhydrater varje dag. Av för mycket sådant blir värken svårare och tröttheten större. Magen börjar bråka. Och då tar man till en sockerkick eller en skål pasta som i sin tur sätter igång karusellen igen. Jag hoppas min gastric Bypass operation kommer ge mig rejäla dumpningseffekter på kolhydrater, fett och socker. För då får jag ännu lättare att låta dem vara och kroppen läker ut mer av den kroniska inflammation jag går omkring med!

Men nu är jag nyfiken på dig som läser detta! Hur funderar du kring kost och motion?

Funderar du också på hur du varaktigt ska förändra ditt liv?

Skriv och berätta i kommentatorfältet, stilla min nyfikenhet!

Och du, ta hand om dig! Du är värd att leva det härliga liv du är menad för! Så kavla upp ärmarna och ta för dig!

Jag finns på Youtube:       https://www.youtube.com/channel/UCzk_90vH5stZRb76GcT50Mg

Read Full Post »

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.” – Søren Kierkegaard

Jag borde troligen gett upp. Jag borde troligen flyttat till lägenhet, gjort mig av med djuren, förtidspensionerat mig och börjat leva genom barnen. Men ser du, det kan jag inte! Det är alldeles för roligt att leva, trots krämpor, värk och motgångar. Jag märker att jag mår så bra då jag får jobba mot en dröm. Ett mål. Sen kan dessa drömmar variera och de skiljer sig alltid kraftigt åt från varandra. Ibland kan jag avundas de som snöar in på en sak. De som grottar ner sig i modellbygge, golf eller stickning. Själv vill jag ju prova allt! Och när då kroppen kommer med protester blir jag heligt förbannad och vänder på varje sten för att få som jag vill trots kroppen.  Många i min närhet har under årens lopp tyckt att jag pratar en massa(Luftslott) och har en massa planer men inte sätter något i verket på riktigt.  Så som de tycker man ska. Så som man blir framgångsrik enligt dem. Men det de inte förstår är att jag inte strävar efter att bli framgångsrik eller rik. Jag strävar efter att vara helnöjd då min sista stund nalkas! Och jag babblar och planerar. Men ofta stoppas de planerna av ekonomi eller praktiska saker. Om de då snabbt lämnas bakom mig av mitt hjärta vet jag ju att de inte var för mig men om de gnager vidare inom mig vet jag att de är något jag borde försöka uppnå. Mina studier i religionsvetenskap är en sådan sak. De gick som tåget. Allting fastnade och tentorna gick som en dans. De var så rätt! Det blev en universitetsexamen och ja, jag vet inte vad jag ska få för nytta av den när det nu inte blev prästkallet, men jag vilar i vissheten att någon gång kommer meningen med dessa studier att visa sig.  Så är det med det mesta i mitt liv. Backspegeln har lärt mig att allt jag varit med om haft en mening. Stor eller liten. En gång mötte jag en kvinna som också var barn till en alkoholist. Det har hänt många gånger i och för sig men denna gång minns jag speciellt för vi möttes av helt annan anledning. Hon nämnde att hon inte förstod varför hon under vårt säljmöte öppnade sig så för mig men då vi pratat en stund föll polletten ner att hon liksom jag växt upp i en dysfunktionell familj. Hon var mycket yngre än jag. Såg lika framgångsrik ut som jag. Det syns ju inte på utsidan vad vi bär på.  Men något gav ett tecken om att vi hade privata beröringspunkter. Jag tror och hoppas att jag gav henne lite bra tankar och en känsla av att kunna överleva med framgång trots uppväxt. Så mening med allt finns det!

 

Nu ska jag ge mig på nästa äventyr. Först GBP som jag skrev om tidigare men också nya studier. Yrkesbiodlare minsann! Jag har ju bikupor och har gått hobbykurser under åren men dessa väckte mer-begär. Då finns det en tvåårig yrkesutbildning på distans där du kan lära dig ALLT om biodling på yrkesvis. Den har jag kommit in på.  Där ingår även företagsbiten och fast jag driver företag redan kan man nog aldrig få för mycket kunskap. Så förstå att jag är nervös för jag utmanar ju min kropp på det tuffaste vis man kan. Det blir mycket tunga lyft. Men å andra sidan kan man ha det lugnare på vintern då jag ju ofta har mina tuffaste skov. En biodlarkollega seglar i söderhavet på vintern och återvänder till sina kupor när våren kommer här i Sverige. Det vore väl något att drömma om! Att pensionera mig finns inte på kartan. Framför allt på grund av att jag genom att jag varit sjuk i många år inte får någon pension värd namnet trots eget sparande. Så då får man planera för det. Att få tjäna pengar på ett intresse är väl härligt. Och jag slipper ha kniven på strupen att jaga retro och antika grejer till butiken för att jag måste dra in till lönen utan kan jaga grejer för att det är en kul passion. I Sverige importerar vi nästan 60% av vår honung så det finns en bra marknad.Jag längtar till februari då utbildningen startar. Tills dess kan jag bara promenera, hålla tummarna för operationen och ha det så härligt jag kan, sådetså!

Julen står för dörren och den kanske kan distrahera mig en liten gnutta.

 

 

Read Full Post »