Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘obesitas’

Jag kan äta sallad i en månad och vikten står still. Jag kan äta bakelser i en månad och vikten står still. Jag går ner på sommaren då värken är lindrigare och jag kan röra mig lite mer. Sen går jag upp när skoven kommer och på vintern. Och då går jag upp mer än jag gick ner. Nu kan alla smala träningsnördar börja skrika bäst ni vill att det är bara att ”äta mindre och röra sig mer”!! Så var det för mig också innan jag fick mina sjukdomar. Jag tränade hårt och åt rätt. Då dövade jag mina känslor med träning och cigg. Men ser ni, kroppen är en lustig pryl som ibland börjar konstra och gå mot alla rekommendationer. Kombinera detta med en benägenhet att koppla känslor till mat så får du trubbel, och det fick jag. Läkarna kan förklara detta med obesity och det metabola syndromet bättre än jag kan men jag kommer troligen lägga upp mer information här i bloggen senare om allt detta då jag tycker det är viktigt att sprida den senaste forskningen angående något som många bara fnyser ”latmaskar” åt. Jag kan inte röra mig så mycket så att salladsbladen förbränns de värsta dagarna. Och om jag skulle äta precis bara det min kropp förbränner under ett skov skulle jag tvingas leva på några salladsblad. Det orkar inte psyket med i längden. Varje gång jag rör mig mer än kroppen orkar den dagen åker jag på benhinneinflammation och värk i rygg och kropp i flera dagar efteråt. Mina sjukdomar motarbetar mig på så många plan. Den konstanta och ständiga värken gör att man inte sover och det gör att man alltid är trött och vad gör man då? Jo man äter något för att blodsockret ska komma upp lite. Sen har vi de mediciner jag tvingas ta som också ökar på vikten. Men utan dem kan jag inte klara något fysiskt alls så de är bara att gilla läget angående dem.

Jag har gått länge på LCHF, viktväktarna, vegetarisk mat, pulverdieter,mm både innan min hjärtoperation och efter. Men inget håller. Så för ungefär två år sedan bestämde jag mig för att dra ner på allt som är kemiskt så kroppen fick avgifta. Ett första steg var att äta ekologiskt. Närproducerat, veggo och viltkött, laktosfritt och mycket glutenfritt då det konstaterats att min mage också påverkats av sjukdomarna och skaffat sig lite egna skoj(not) bråkigheter. Jag drog ner på mina mediciner så mycket jag kunde och började göra vitaminsmoothies varje morgon med ingefära, spenat, glukosamin,mm. Av detta har värken minskat avsevärt. Jag återvände till livet på många sätt. Tröttheten finns kvar, svagheten i musklerna också men jag har inte lika tuffa skov längre. Av medicinerna tvingas jag äta mina waran såklart. Jag tar också cimziaspruta var 14 dag då den hjälper mig hålla min Ankyloserande spondylos( Beschterews) i schack. Nackdelen med dessa sprutor är att jag inte har någon motståndskraft mot sjukdom utan åker på alla snuvor jag stöter på. De blir sen långvariga vilket är tufft då jag nu jobbar lite extra i en lågstadieklass.

Men alla värktabletter och annat har förpassats till att tas vid behov vilket är en stor skillnad mot att tvingas ta dem varje dag! Jag har också gjort en inre resa för att komma till botten med varför jag hamnat där jag hamnat både kroppsligt och själsligt.  Att meditera och göra en enkel yoga varje morgon har hjälpt oerhört. Glädjen har börjat hälsa på regelbundet i mitt liv igen. Och då börjar man såklart tänka på hur man mer kan förbättra sin livssituation. För ett och ett halvt år sedan bad jag om en remiss för att undersöka om jag kunde överviktsopereras trots mina sjukdomar. Min husläkare glömde skicka den och slutade sen så jag fick stöta på om en ny. I slutet på november var jag på möte och fick min operationstid. Jag hade bestämt mig! Det var dags att hjälpa kroppen mota värken och dessutom vara lite förutseende inför de artroser som dyker upp som tung och äldre. I förrgår ringde de och ändrade allt. Jag måste på grund av min hjärtop och en ”trång nacke” opereras i Helsingborg där de har mer specialverktyg och då vet de inte när de kan än. Pladask!  Det var inte ett roligt besked när man som jag sitter med världens förkylning och migrän just nu och redan tycker vääldigt synd om mig själv.

Nå, är då Gastric Bypass en enkel väg ut? Det tycker många och jag var en av dem innan. Nu vet jag att det är en tuffare väg att gå och att den dessutom är oåterkallelig. När du valt att göra den har du samtidigt valt att äta på ett helt nytt sätt. Du väljer bort allt som kan ge ”dumpning” som socker, kolhydrater, att kasta i sig maten, att glömma äta,mm. Du väljer en strikt matregim och du väljer att för all framtid söka utlopp för dina känslor på annat sätt än i maten. Om du inte gör det kan du må väldigt dåligt. Det finns dem som inte jobbar med sitt beteende och därför återfaller i ett dåligt matbeteende. De kan gå upp igen. Men jag som gjort en livshotande operation innan är helt säker på att om jag nu gör denna operation som i mitt fall ger en stor riskfaktor så kommer jag jobba aktivt med att förvalta detta. Kan jag gå ner hälften av min övervikt kan jag börja röra mig igen utan att kroppen går sönder. Jag kan förlänga mitt liv med tio år. Jag hjälper mitt opererade hjärta, min astma och min sömnapné försvinner, mitt höga blodtryck försvinner. At förändra mitt tänk har jag redan sen länge satt igång med som jag berättade innan och jag funderar på att gå på någon form av samtalsterapi om jag inte skulle klara detta själv.Detta är nämligen min andra chans till ett bra liv. Den första (hjärtoperationen) gav mig livet. Men värken begränsade det kraftigt. Den här andra chansen kan ge värken på nöten och öka min rörlighet vilket vore en vinstlott. Jag bryr mig inte om att bli snygg eller så för det är jag redan! Tycker jag och det är det som räknas! Jag vill kunna röra mig. Jag vill kunna knyta skorna utan att flåsa. Jag vill kunna göra mer än sakta promenader. Jag vill simma istället för sjukgymnastik i bassäng.

Så nu väntar jag igen. På en ny tid. På ett nytt kapitel i mitt liv. Jo tack, annars är det huvudet upp och fötterna ner, tackar som frågar.

Read Full Post »