Jag la precis upp ett Youtubeklipp med en rundtur i vårt lilla torp: Hemma hos reportage. Och insåg att jag fick en hel del känslor när jag såg klippet. Jag kände först mig tveksam att lägga upp det för det är ju inget ”Sköna Hem” vackert hem. Inte perfekt färgkoordinerat med designmöbler. Det spretar hit och dit. Men sen kände jag hur mycket jag tycker om vårt hem. Hur jag rent ut sagt älskar vårt lilla spretiga torp som alldrig blir helt färdigt. Vad skulle vi gjort om allt var färdigt? Rullat tummarna? Börjat spela golf? Jaja, inget fel på golf men det är inget för maken och mig. Jag började tänka att det kanske fanns fler som kände som mig. Som ser med kritiska ögon på hemmet när det ska presenteras för utomstående. Jag tänkte på hur man i Sverige idag aldrig besöker någon spontant. Det ska alltid bjudas in, städas och pyntas innan folk får överträda tröskeln. Man inbillar sig av någon anledning att det inte duger. Men mitt hem duger! Det duger tillochmed riktigt bra för det passar mig som handen i handsken. Det blir aldrig helt färdigt, Det ändrar sig efter hur jag ändrar mig. Det lockar till samtal vid middagarna med vännerna.
För några år sedan var jag inne i en lång period då det skulle vara vitt, ljuvt och gustavianskt. Lite Shabby- chick. Men efter mina operationer och efterföljande livshotande komplikationer är det som att jag behöver färg och bus omkring mig. Jag sålde nästan alla tjusiga antika pjäser. Vi loppade och fick lite nya roliga möbler som jag rockade loss med penseln på. Fördelen då är att jag kan måla om loppisfynd utan rädsla eller dåligt samvete.
Vidvinkelobjektiv på mobillinsen var ingen höjdare!
Sovrummet går i orientaliska toner. På vintern när vi vaknar är det endast 14 grader innomhus för kaminen brunnit ut så då är det en optisk synvilla för kroppen att det är varma mysiga färger man fäster blicken på inbillar jag mig.
Jag jobbar gärna i ull och tyg i ateljen som omväxling. Och nu när jag krympt 55kg har jag många kläder jag drunknar i men som har vackra färger eller annat. Detta tas alltid tillvara och brukas i kreativa projekt. ”More is More” är min devis just nu i livet.
Dessutom hinner själen njuta när man sitter med nål och tråd. Det blir aldrig som man trodde från början och det är så spännande.
Anneliereimer's Blog 