Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ko’

I förrgår bestämde vi oss för att åka en tur i det fina vädret. Jag hade ont i hjärtat och svårt att andas så det var ingen option att göra det minsta lilla fysiskt. M har semester några dagar till så han kunde köra oss. Vi bestämde oss för att köra upp till Ivösjön och snurra runt. Jag hade varit där uppe för någon månad sedan när äppelträden blommade och kännt rena lyckokänslor så vackert det var. Så vi packade en termos kaffe, några bananer och kakor och körde iväg. Att pluttra på i 60-70 km i timmen och bara njuta verkade det vara fler längs vägen som ville för vid inget tillfälle blev vi omkörda. Högt uppe vid en rastplats med utsikt över sjön stannade vi till för en kaffepaus. När vi satt där kom en enorm långtradare dit och parkerade precis bakom oss. Chaffören klev ut och stelnade till när han såg utsikten. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att inleda ett samtal. visserligen på knagglig tyska men ändå. Han kom från den del i Tyskland som även min släkt kommer ifrån så vi hade en del att prata om. Han visade bilder på sitt hus och sina hundar och jag berättade lite om vårt liv. Alla var vi berörda av den otroliga utsikten och han upprepade flera gånger att så såg det inte ut någonstans i Tyskland. Han påpekade också att han var ledsen för att han inte kunde uppleva det med sin fru som var kvar hemma. På något sätt kom vi in på att jag väntar på en operation och när han hörde vad jag led av önskade han mig lycka till och ett fortsatt långt liv. En helt okänd tysk liten gubbe vågade utan problem visa nyfikenhet, empati och omtanke. Och jag fick öva på min tyska. Båda sakerna gav en varm känsla i magen när vi fortsatte vår tur.
Efter att vi rundat Ivösjön kom vi av någon anledning ner mot Rinkaby skjutfält. Detta skulle passeras för att vi skulle kunna fortsätta vår tur längs småvägarna. Nå, det var ingen skjutövning denna dag så det var bara att passera färisten och köra in på grusvägen på området. Efter några meter ser vi en ko mitt på grusvägen, och sen en till, och sen massor med kor och kalvar! Överallt runt om drällde det av kor och kalvar som stod och som låg i gräset och på vägen. Jag bara skrek rakt ut, dom var så söta. Om jag ska vara ärlig såg de egentligen ut som kor gör mest men själva känslan när vi sakta körde mitt bland dem med kameran i högsta hugg är obeskrivlig. Det är ett ställe som påminner om savannen där djuren strövar fritt. En av kalvarna stod precis vid vägkanten och när vi sakta kröp förbi såg han ut att fundera på om han skulle sticka in huvudet eller inte. Det konstiga med denna upplevelse var inte korna, jag har gått i hagar med kor många gånger, eller vägen som var en högst ordinär grusväg utan känslan av att ha blivit förflyttad till Afrika. Naturen vid Rinkaby skjutfält är ganska sandig och karg och detta i kombination med de totalsvenska korna i den svenska sommarhettan gav upplevelsen en stark doft av exotiskt slag. Hela jag vibrerade av lycka! Tänk att man kan bli så lycklig av en massa kor! Hela dagen blev magisk och när vi kom hem den kvällen tackade jag ”makterna” för att jag fått uppleva denna dag.

Jag har fått för vana att tacka för varje dag som jag får. Dessutom har jag börjat tänka igenom varje dags händelser i sängen på kvällen. Det är helt fantastiskt hur man i en högst ordinär dag kan hitta guldkorn att vara tacksam för.
Vissa dagar har smärtan eller andnöden dominerat helt men jag kan vara tacksam för att jag fick vakna även den dagen eller att sönerna sagt något klokt eller roligt. I de små ögonblicken finns hela mitt liv just nu, jag behöver inte drömma om större upplevelser än så.
Innan min ”hjärtbomb” trodde jag ju liksom de flesta andra att jag skulle leva i oändlighet och hade gott om tid och att jag var tvungen att göra så mycket och så stora saker för att bli lycklig eller framgångsrik. Men nu kämpar jag för att leva allt jag kan i det lilla jag kan göra. Tillockmed när jag måste kämpa för att dra andan för att jag skrattar åt pojkarna eler hundarna är en sann gåva!

Read Full Post »