Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hälsa’

Sitter här med dunderförkylning som gett migrän och blodtrycksökning, halsont och gnäll. Detta är priset jag betalar för att slippa en del av min värk och dessutom överhuvudtaget leva. De mediciner jag tar minskar mitt immunförsvar. Cimzia är sprutor som jag tar var 14é dag. Det är ett biologiskt läkemedel som hjälper kroppen slåss mot sin benägenhet att ge sig på sig själv, kan man enkelt säga. AS (Beschterews) som är en av mina sjukdomar är en reumatisk sjukdom där kroppen anfaller sig själv.Länk till reumantikerförbundets info

Detta ger inflammationer i leder, mm. Framför allt i ryggen, men även nacke och andra leder kan drabbas. I vanliga fall ger man oss med denna sjukdom reumatika typ Metotrexat och NSAID- preparat men på grund av att jag också knaprar Waran kan jag inte ta den typen av medicin. Jag får dessutom inte ta NSAID- preparat, dvs de vanliga antiinflammatoriska medicinerna överhuvudtaget. Så istället för en behandling där man börjar med reumatikamedicin och NSAID- piller som de flesta reumatiker får fick jag börja direkt med den biologiska TNF-hämmaren Cimzia. Det hjälpte oerhört mycket!

Även min hjärtoperation och Waranet gör att jag ska passa mig för smittor. Jag ska vaccinera mig mot influensa varje år. Jag måste äta penicillin om jag ska få ex tandläkarbehandling som kan ge blödning men även all annan behandling som ger blödning då baciller kan smyga sig bakvägen upp till min hjärtklaff och ge blodproppar.

Sen ett tag har jag jobbat extra på en skola och den senaste tiden i lågstadiet. Oj, så mycket förkylning jag möter där! Feberglansiga ögon, snorbobbor och helveteshostor från var och varannan unge. Så att jag finns där är inte en av mina smartaste ideer med det har varit så roligt att jobba med barn igen. För länge sedan jobbade jag ju i förskolans värld i många år. Som egenföretagare saknar man ibland arbetskamrater och då tyckte jag dessa inhopp i skolan var ett perfekt komplement. Jag blev dessutom klassansvarig för några veckor sedan då klassläraren blev sjukskriven. Ansvaret det medför gör nu att jag går med konstant dåligt samvete för att jag måste stanna hemma. Men jag behöver troligen tänka om när det gäller detta extrajobb. När jag blir förkyld är det en historia som varar i flera månader. Det är en historia som gärna utvecklar ytterligare sjukdom som till exempel: Halsfluss, Lunginflammation, mm. Sist var jag förkyld i fyra månader och hann med både bihåleinflammation och lunginflammation. Att ligga för ankar så länge är trist, kan jag berätta!

Att jag gör allt för att stärka immunförsvaret genom bra ekologisk mat, vitaminer och meditation hjälper inte alltid. Det gör min vardag bättre ur smärt och sömnperspektiv men baciller är för tufft för mina barriärer. En ”vanlig” människa hade varit tokfrisk av allt jag ändrat på i kost och annat, men jag får hantera allt lite annorlunda. Så länge förkylningarna håller sig på avstånd mår jag faktiskt riktigt bra på grund av de livsstilsförändringar jag gjort de senaste åren. Men idag mår jag skit och det har jag nu gjort några veckor. Att stanna hemma från jobbet är en pina. Jag vill ju följa mina små godingar i skolan. Att sitta ute i ateljén med en kopp the och snörvla över nya projekt funkar inte när snoret lindat in alla ideér och feberfrossan gör att man skakar så allt småpill är uteslutet. Imorgon får jag troligen krypa till korset och köra till doktorn som sjukvårdsupplysningen krävde då jag ringde för lite tips. De tyckte akuten var rätt plats i går kväll för mig men det vägrar jag. Har fått nog av akuter och kan numera endast släpas dit medelst våld! Men annars är det finfina fisken! ”Huvvet upp o föttera ner”, som vi säger på landet!

Read Full Post »

(Idag sitter jag framför datorn då jag är superförkyld och har ett blodtryck som skjutit i höjden. Så jag fick stanna hemma från extrajobbet idag också. Och då tänkte jag passa på att fixa lite här på bloggen.)

Livet efter hjärtoperationen: 

Hur fungerar då livet åren efter en hjärtoperation? Jag hade ett medfött klaffel (aortastenos) som kollades varje år först på barnkardiologen i Lund Länk till barnkardiologen sedan det upptäcktes då jag var tre år. Och sen på vuxenkardiologen. Länk till hjärtkirurgin i Lund 2009 hade jag varit trött och orkeslös en lång tid men trodde själv det berodde på de fyra diskbråck jag hade i ryggen. Alla mediciner och svårigheterna att gå och sova var anledningen trodde jag. Men det konstaterades att klaffen lagt av och dessutom hade ett präktigt aneurysm växt till sig på aorta ”acendes”( böjen över aortaklaffen).  Läs gärna ett av mina inlägg om hjärtoperationen här. Jag fick en mekanisk klaff och en bit ”cykelslang” istället för en del av aorta där bråcket fanns. En mekanisk klaff innebär livslång medicinering med Waran. Man kan om man är yngre och vill ha barn få en grisklaff istället och då behöver man äta waran en kortare tid men den håller inte lika länge utan behöver bytas ut efter ett tag( tror det är tio- femton år). Jag hade fått mina älskade söner redan och ville inte he fler så för mig var valet lätt. En operation räckte så väl under min livstid. Denna klaff skulle kunna fungera i 140 år så det lät ju bra! Nå i början direkt efter operationen var livet tufft kan jag säga! Jag kunde inte ligga i sjukhussängen då mina diskbråck bråkade. Jag var uppsprättad som en kyckling. Man sågar upp bröstbenet mitt av. Jag kunde inte göra mycket själv. Men redan på uppvaket tvingade jag mig upp i en fåtölj bredvid sängen för att få i mig lite frukost. Och sen fortsatte jag kämpa på detta vis. Jag vägrade ligga och ha ont. Jag gick och gick med den stårullator jag fick de första dagarna. I de andra rummen låg många äldre som också gjord diverse hjärtoperationer och det hördes lång väg hur ont de hade. En iakttagelse jag helt ovetenskapligt gjorde var att männen verkade lida mer än kvinnorna. Kvinnorna var på benen och satt i dagrummet, de gick fram och tillbaks i korridorerna. Männen låg och ojade sig och behövde hjälp med allt. Efter fem dagar hade jag fått nog. Jag skulle hem! Man brukar stanna 10-14 dagar men jag tjatade. Så jag och min kirurg blev historiska då ingen vid den tidpunkten åkt hem så tidigt. Kaxig var jag,,,,då. Sen kom jag hem och då var jag inte lika kaxig. Sönerna var i skolan och min inneboende vän tyckte inte hen kunde ta ledigt från jobbet för min skull. hrmf. Så jag var faktiskt rädd i början. Det är en 50-60 % risk att dö i plötslig hjärtstopp den första månaden hade jag fått höra. Och där satt jag. Jag kunde inte ens lyfta något. När jag gick så tryckte jag en kudde mot bröstet. Jag hade sex kuddar i sängen för att kunna palla upp mig. Nå, jag fixade det! Och jag blev bättre! Och jag hittade tillbaks till livet igen fast det tog tid. Om du kan röra dig så fort som möjligt efter operationen kommer du i form mycket snabbare än jag. Jag hade ju ryggen att bråka med.

Sen kom de nya vanorna man skulle lära sig. Att äta waran varje dag. Att ta PK-test flera gånger i månaden ( numera ligger det ganska  lugnt så jag tar kollen ca en gång i månaden) . Antingen inte äta jordgubbar och broccoli, mm eller äta ett jämt intag så Waranet kan ställas in. Det är järnet i vissa livsmedel och hälsokostpiller som stör Waranet. Länk till broschyr om Waranbehandling.
Det som varit svårast är att få kollarna att fungera med jobbtider. Jag löste det genom att studera och sen starta eget men det kan ju inte alla göra. Då ställer dessa eviga kollar till det ibland. Du kan också få blödningar av Waranet. Du måste vara lite mer rädd om dig så du inte får inre skador till exempel. Men det går absolut att leva med det för alternativet är att du bildar blodproppar på de nya klaffen och då är det adjöss!    Andra saker som man inte visste innan operation: Jag kan inte magnetröntgas då jag har sternumskrot dvs bröstbenet lindas med metalltråd för att hålla ihop under läkning. Detta har ställt till det när vi skulle diagnostisera min Ankyloserande Spondylit(Beschterews). Men det går att hitta vägar runt detta. Jag ska ha ett halsband på mig alltid som talar om att jag är Waranbehandlad, tja, det hade jag i början. Nu har jag en lapp i plånboken. Man blir mer utsatt för smittor så jag undviker förkylda människor fortfarande. Kanske tjuter det om mig i en metalldetektor ibland. Lever och njurar kan ta stryk av Waranet så man får kolla värdena varje år. Och jag kan inte äta smärtstillande/antiinflamatoriskt i NSAID-gruppen.Det finns även en de andra mediciner och hälsokost som inte waranet trivs av! Så tänk alltid på det. Ibland har jag en diffus smärta i hjärttrakten. Men alla prover och läkarbesök är bra så det är väl nervsmärta. Forskningen går framåt så kanske får vi något snällare än waran istället så som de som fått blodpropp. Och det finns en maskin så du kan kolla PK-värdet hemma men den är alldeles för dyr för snåla mig.

Men på det hela taget så är jag en vinnare! Så lyssna inte allt för mycket om jag gnäller ibland. Alternativet hade varit att jag haft det ”tyst som i graven” och det alternativet gillar jag inte. Livet är härligt, krämpor och gnäll och allt! Om du undrar något får du gärna skriva till mig. Så försöker jag svara så gott jag kan. Och det jag inte kan tar jag reda på. Sån har jag alltid varit. Jag vill veta!!! Ett av mina motto är: ”Sapere aude” som betyder: Våga veta!

Read Full Post »

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.” – Søren Kierkegaard

Jag borde troligen gett upp. Jag borde troligen flyttat till lägenhet, gjort mig av med djuren, förtidspensionerat mig och börjat leva genom barnen. Men ser du, det kan jag inte! Det är alldeles för roligt att leva, trots krämpor, värk och motgångar. Jag märker att jag mår så bra då jag får jobba mot en dröm. Ett mål. Sen kan dessa drömmar variera och de skiljer sig alltid kraftigt åt från varandra. Ibland kan jag avundas de som snöar in på en sak. De som grottar ner sig i modellbygge, golf eller stickning. Själv vill jag ju prova allt! Och när då kroppen kommer med protester blir jag heligt förbannad och vänder på varje sten för att få som jag vill trots kroppen.  Många i min närhet har under årens lopp tyckt att jag pratar en massa(Luftslott) och har en massa planer men inte sätter något i verket på riktigt.  Så som de tycker man ska. Så som man blir framgångsrik enligt dem. Men det de inte förstår är att jag inte strävar efter att bli framgångsrik eller rik. Jag strävar efter att vara helnöjd då min sista stund nalkas! Och jag babblar och planerar. Men ofta stoppas de planerna av ekonomi eller praktiska saker. Om de då snabbt lämnas bakom mig av mitt hjärta vet jag ju att de inte var för mig men om de gnager vidare inom mig vet jag att de är något jag borde försöka uppnå. Mina studier i religionsvetenskap är en sådan sak. De gick som tåget. Allting fastnade och tentorna gick som en dans. De var så rätt! Det blev en universitetsexamen och ja, jag vet inte vad jag ska få för nytta av den när det nu inte blev prästkallet, men jag vilar i vissheten att någon gång kommer meningen med dessa studier att visa sig.  Så är det med det mesta i mitt liv. Backspegeln har lärt mig att allt jag varit med om haft en mening. Stor eller liten. En gång mötte jag en kvinna som också var barn till en alkoholist. Det har hänt många gånger i och för sig men denna gång minns jag speciellt för vi möttes av helt annan anledning. Hon nämnde att hon inte förstod varför hon under vårt säljmöte öppnade sig så för mig men då vi pratat en stund föll polletten ner att hon liksom jag växt upp i en dysfunktionell familj. Hon var mycket yngre än jag. Såg lika framgångsrik ut som jag. Det syns ju inte på utsidan vad vi bär på.  Men något gav ett tecken om att vi hade privata beröringspunkter. Jag tror och hoppas att jag gav henne lite bra tankar och en känsla av att kunna överleva med framgång trots uppväxt. Så mening med allt finns det!

 

Nu ska jag ge mig på nästa äventyr. Först GBP som jag skrev om tidigare men också nya studier. Yrkesbiodlare minsann! Jag har ju bikupor och har gått hobbykurser under åren men dessa väckte mer-begär. Då finns det en tvåårig yrkesutbildning på distans där du kan lära dig ALLT om biodling på yrkesvis. Den har jag kommit in på.  Där ingår även företagsbiten och fast jag driver företag redan kan man nog aldrig få för mycket kunskap. Så förstå att jag är nervös för jag utmanar ju min kropp på det tuffaste vis man kan. Det blir mycket tunga lyft. Men å andra sidan kan man ha det lugnare på vintern då jag ju ofta har mina tuffaste skov. En biodlarkollega seglar i söderhavet på vintern och återvänder till sina kupor när våren kommer här i Sverige. Det vore väl något att drömma om! Att pensionera mig finns inte på kartan. Framför allt på grund av att jag genom att jag varit sjuk i många år inte får någon pension värd namnet trots eget sparande. Så då får man planera för det. Att få tjäna pengar på ett intresse är väl härligt. Och jag slipper ha kniven på strupen att jaga retro och antika grejer till butiken för att jag måste dra in till lönen utan kan jaga grejer för att det är en kul passion. I Sverige importerar vi nästan 60% av vår honung så det finns en bra marknad.Jag längtar till februari då utbildningen startar. Tills dess kan jag bara promenera, hålla tummarna för operationen och ha det så härligt jag kan, sådetså!

Julen står för dörren och den kanske kan distrahera mig en liten gnutta.

 

 

Read Full Post »

Idag är min uppgift att lära mig mental blodtryckssänkning.
Jag har ju en aneurysm på aorta som kan spricka när som helst. Jag äter beta-blockerare och väntar på en hjärtoperation där vi ska byta ut aotaklaffen och ta bort aneurysmen (pulsåderbrocket). Om vi inte opererar dör jag innom 2 år. Och spricker bråcket dör jag antagligen då jag inte hinner in till sjukhus i tid. Så livet är spännande just nu , milt sagt! Igår upptäckte vi då att en liten buse stoppat min ene sons mopeds avgassystem full med grus. Då vi bor på landet är det viktigt att mopparna fungerar s när vi upptäckte detta kan jag lova att trycket steg! Jag blev vansinnig!!!
Så min lärdom idag måste ju bli att trots detta trassel lyckas ta allt med ro!
Jag vill inte spilla det som eventuellt kan bli min sista tid på att reta upp mig. Jag upplever verkligen det där talesättet att om man visste att ens tid var utmätt hade man sett på livet helt annorlunda! Jag har slutat planera för allt jag ska göra SEN utan försöker lägga märke till att njuta av de små händelser som händer nu!
Jag är tacksam för att jag får vakna efter att ha haft ont och svårt att andas en hel natt, Jag är tacksam för att jag får uppleva mina pioner i trädgården en sommar till och jag är tacksam för att mina pojkar är underbara . roliga kloka tonåringar nu!

Read Full Post »

« Newer Posts