Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hälsa’

Om man som jag ska leva hela livet med konstant näringsbrist räknas varje tugga man stoppar in i munnen. Nej, vänta! Detta gäller inte bara då. Detta gäller för bövelen ALLA som stoppar något i munnen. Det borde vara i alla människors intresse att det bränsle man ger sin kropp är av bra kvalitet. Och nej, två kalorier är inte alltid lika! En kalori från ett färdigmål eller halvfabrikat har inte samma effekt på din kropp som en kalori från till exempel en ekologisk kyckling eller tomat. I halvfabrikaten stoppas det in mängder med utfyllnad, socker, vatten, konserveringsämnen,mm. Dessutom pressas de konventionellt producerade matvarorna att växa fort och då ger det mindre näring och smak. Har du provat att sänka tänderna i en hemodlad solmogen tomat så vet du vad jag menar!

När jag valde att göra min Gastric Bypass, för att få bättre livskvalitet, valde jag indirekt också att leva resten av livet med näringsbrist. Det är ett faktum alla som gör någon form av obesitaskirurgi måste leva med. Och eftersom vi opererade inte kan äta några större mängder utan äter många små mål betyder det att jag i varje tugga vill få med så mycket protein, vitaminer, mineraler och spårämnen,mm jag bara kan.

20160321_124923

20140612_204405

 

Jag hade redan långt innan operationen ändrat mina livsmedelsinköp till att innefatta mestadels ekologiskt men nu ökar jag andelen avsevärt genom att vi från och med denna säsong kommer producera än mer egenodlad mat. Vi har haft höns i alla år vi bott här ute så det har inte ändrats men odlingarna av grönsaker och frukt har tiofaldigats. Det har grävts bäddar och täckts gräsmatta så det står härliga till!

 

Jag väljer att täckodla till största delen. Trots att mördarsniglarna hittat hit! Jag har även kallbänkar, varmbänk och växthus så jag kan sätta igång mina odlingar ganska tidigt på säsongen. Fönsterbrädorna inomhus är också fyllda till bristningsgränsen så klart.

20160413_120545

20160424_143313_resized

 

Jag har turen att bo på landet där hästgårdarna ligger tätt, vilket innebär att jag har lätt att få tag på gödsel och halm. Jag använder naturligtvis min egen hönsskit men då den är betydligt starkare väljer jag noga var jag ska använda den.

När jag anlägger en ny bädd på gräsmattan täcker jag först marken med tidningar. Sedan lägger jag lager av halm, hästskit, löv och trädgårdsavfall ovanpå. Det blir som en lasagne. Denna vattnas sen ordentligt. De bäddar vi gjorde förra hösten är det nu tid att plantera eller så i. De olika lagren har förmultnat ganska mycket och jag skjuter bara materialet åt sidan och sår eller planterar. Sen puttar jag tillbaks lagerna igen runt omkring plantorna.

I de två lådorna, ca 5 meter långa och 60 cm breda, som vi gjort denna vår försöker vi få igång ganska hög värme. Först ligger det halmbalar i botten, sen ett tjockt lager hästskit, löv, halm och högst upp ett lager kompostjord. Allt trycks ner ordentligt mellan lagren och sen vattnar jag med ”kissevatten” (maken har ”kissa i hink”-tjänst ibland) för att få igång förbränningen. ( Kisse-vatten: 1 del kiss + 9 delar vatten) Sen springer jag ut med termometern och kollar flera gånger om dagen. Det är så spännande då kvicksilvret stiger. När den värsta hettan lagt sig efter ca 10- 14 dagar är det perfekt att sätta spädisar eller så.

Jag är väldigt inspirerad av ”Skillnadens trädgård”( Sara Bäckmo): Länk: Skillnadens trädgård som också har en blogg och Youtubekanal där hon är helt självförsörjande på grönt under mer än 6 månader på året. Hon börjar även så och odla väldigt tidigt. Skillnadens trädgård ligger i zon 3 och mina odlingar ligger i zon 1-2 så det hon lyckas med bör jag också lyckas med!  Kan jag öka vår självförsörjningsgrad från tidigare års 2-3 månader till 6 månader så gör jag min kropp en stor tjänst. För att inte tala om hur härligt det är att knalla ut i odlingarna bakom ateljén och plocka ihop dagens middag.

Read Full Post »

Motion innan Gastric Bypass operation!

Tredje gången gillt! Nu har jag fått mitt nya operationsdatum efter två tidigare ändrade tider. Min Gastric Bypass operation är satt till den 17/2 och jag har börjat med den flytande dieten på allvar. Jag smygstartade visserligen innan jul, då jag inte gått på någon flytande diet på många år och ville se hur jag reagerade på det. Eftersom jag äter Waran ska jag inte hålla på och konstra med min kost. Det så kallade PK-värdet, dvs tiden det tar för blodet att koagulera, börjar då hoppa. Det ska helst ligga mellan 2,5 och 3. Då har jag minst risk för att proppar bildas vid min nya hjärtklaff och aorta. Duktig som jag är så mailade jag kardiologen och informerade om att jag nu gick på flytande diet vilket gjorde dem förvånade. Mitt sista PK-test hade gett ett värde på 1,9. Uppenbarligen brukar folk få högre värde av att gå på flytande diet. Men jag är ju som jag är! Motvallstös!

Då operationen nu närmar sig med stormsteg har jag börjat fundera ännu mer på alla de sätt jag själv kan påverka resultatet av och framför allt riskerna med operationen. Jag har ju redan genomfört en hel rad förändringar. Jag slutade röka för snart ett år sedan. Sedan några år mediterar jag varje dag. Jag går minst en promenad med hunden och jag gör yoga varje dag. Men detta ökar inte pulsen så värst mycket. För varje gång jag tagit i mer än kroppen klarat så har jag fått ett värkskov eller benhinneinflammation. Alltså, jag vet att det är effekter av mina sjukdomar men det gör det inte mycket roligare! Som lök på laxen går jag med ständig undertemp. Jag har alltid 35 till 35,6 grader i temp. Fryser som en #%&# och så har det varit sedan jag fick min Ankyloserande spondylit diagnos för många år sedan. Jag minns hur det var att vara tjock förr. Då kunde jag gå ut i smällkalla vintern i minus 10 grader. Nu kramar jag helst kaminen under vintern. Att ge mig iväg till badhuset eller gym är alltså inte att tänka på. Då återstår att motionera här hemma. Fördelen med det är att, eftersom jag jobbar hemifrån för det mesta, alltid kan klämma in lite rörelse i schemat. Till exempel har jag en smal brant trappa som jag skumpar upp och ner i. Jag står också nedanför och gör”step up” på första och andra trappstegen. Pulsen ska öka ordentligt innan jag ger mig.  Efteråt går jag upp till det rum vi använder som garderob. Där ligger min yogamatta/ klossar och meditationskudde alltid redo. Jag använder ibland en yoga bok men oftast laddar jag upp ett yoga pass från Youtube på tv´n. Där har jag också börjat träna med gummiband. Allt för att få upp styrkan i kroppen.

20160118_11110420160118_11161320160118_111242

Jag åker också ofta till havet. Av någon anledning kan jag klara att gå längs vattenbrynet långa stunder utan att få ont. Havet har alltid gett mig frid. När jag sätter mig ner, i lä för vinden, och tittar på vågorna blir jag ett med alltet. Det är en meditativ stund som går djupare än all annan. Det ger kraft!

IMG_5860

Det är nämligen inte någon liten operation jag ska igenom. Visserligen blir det om allt går som planerat endast 5-6 små ärr på magen. Inuti magen är det en helt annan sak. Vid en gastric bypass skär man bort magsäcken förutom en liten ficka stor som en tumme och kopplar om tarmen på två ställen. Man använder ett specialverktyg som klipper/ delar och försluter de nya kanterna samtidigt.  Så kroppen går igenom ett ganska stort trauma. Naturligtvis vill jag hjälpa min kropp klara detta så bra jag kan. Att öka syresättningen av kroppen är viktigt. Att öka ork och flås är viktigt. Att minska fettet runt organen är viktigt. Det är också därför man ska gå på flytande diet innan operationen.

Att göra en Gastric Bypass är sista utvägen. När man börjar fundera på en sådan har man provat allt innan. Dieter, dietister, mediciner. Inget ger ett bestående resultat. Det är inte så enkelt som många säger: Ät mindre- Rör dig mer! Grav övervikt är en sjukdom. Den börjar kanske inte som en sådan men får man inte stopp på det så blir den det. Och även om du sköter kost och motion kan du hamna i en situation där kroppen inte svarar på det sätt den borde. Som tur är händer det väldigt mycket på forskningsfronten vad gäller grav övervikt och obesity. Vi lär oss nya saker som kullkastar mycket av de sanningar vi levt efter ända sen 70 – 80 talet.

I mitt fall har jag lärt mig att min kropp blivit överkänslig mot många saker. Troligen är det alla sjukdomar, mediciner och sömnbrist som triggat detta. Jag har ett sockerberoende som jag jobbar dagligen med och nu kan säga att jag vinner över. Men det gäller bara om jag inte äter gluten och kolhydrater varje dag. Av för mycket sådant blir värken svårare och tröttheten större. Magen börjar bråka. Och då tar man till en sockerkick eller en skål pasta som i sin tur sätter igång karusellen igen. Jag hoppas min gastric Bypass operation kommer ge mig rejäla dumpningseffekter på kolhydrater, fett och socker. För då får jag ännu lättare att låta dem vara och kroppen läker ut mer av den kroniska inflammation jag går omkring med!

Men nu är jag nyfiken på dig som läser detta! Hur funderar du kring kost och motion?

Funderar du också på hur du varaktigt ska förändra ditt liv?

Skriv och berätta i kommentatorfältet, stilla min nyfikenhet!

Och du, ta hand om dig! Du är värd att leva det härliga liv du är menad för! Så kavla upp ärmarna och ta för dig!

Jag finns på Youtube:       https://www.youtube.com/channel/UCzk_90vH5stZRb76GcT50Mg

Read Full Post »

Ni vet hur man alltid brukar säga att ”allt hänger ihop”. Och det gör det ju oftast också. Tänk bara på fotboll, chips och öl. Eller bilval och storlek på den manlige föraren. Eller vit klänning och jordgubbsfläckar. Kräftor och huvudvärk. ”En olycka kommer sällan ensam” säger vi ju också.   Allt hänger ihop!  Men skämt åsido så gäller samma sak faktiskt för vår kropp och våra sjukdomar. Det förvånar mig fortfarande att vi behandlar varje krämpa som en isolerad sjukdom som om det fanns vattentäta skott mellan kroppsdelar eller mellan kroppen och psyket. Sanningen är att även när det gäller våra kroppar så hänger allt ihop. Den österländska medicinen har vetat detta i årtusenden men här i väst ser vi till exempel en migrän som bara en migrän. Den har inget samband med till exempel den colon irritabile som vi också lider av. Så behandlar vi migränen med ett piller och sen behandlar vi den besvärliga magen med ett piller. Och sen får vi behandla krocken mellan dessa båda piller(kallas kontraindikation) med ett tredje piller. Eller så äter vi sömnpiller för den dåliga nattsömnen, värktabletter för ryggvärken och vitaminer för att vi inte hinner äta ordentligt på regelbundna tider.

Du behöver vakna upp och sluta lita på det doktorn säger. Ta ansvar för din kropp och ditt liv! Doktorn förskriver läkemedel som ”vunnit” i upphandlingen. Läkemedelsbolagen gnuggar sina händer och vill egentligen inte att du ska bli frisk för då blir det en mindre utdelning till aktieägarna. De får det dessutom att låta som att det är helt naturligt att du ska stå ut med diverse biverkningar. Du går på det och gissa vad som händer? De har ett piller att sälja som lindrar biverkningen! Inom sjukvården för kvinnor är detta tagit till sin spets. Titta bara på vilka biverkningar som accepterats för p-piller eller andra hormonpreparat. Skulle män varit målgruppen hade p-piller aldrig blivit godkända från början.

Men läkarna är också utbildade i västerländsk medicin där varje kroppsdel behandlas för sig. Så du behöver börja läsa på själv. I mitt fall fick jag Bechterews( Ankyloserande spondylit) och fick reda på att den kan ge iriter i ögonen. Men själv upptäckte jag att min kassa mage och till och med min aorta aneurysm kan hänga ihop med Bechterews. Liksom laktosintolerans, glutenkänslighet, trötthet, nedstämdhet och mycket annat. Antingen startade det med Bechterews eller så startade det med någon annan inflammationsökning i kroppen. Eller så blossade det upp i samband med att psyket utsattes för stress under några av de tuffa tider jag haft. Det vet jag inte ännu men det viktiga här är att allt hänger ihop!

Och,,,,,om det satt igång av någon anledning så måste det kunna sluta av någon anledning. Fibromyalgi, som jag också ”råkat få”, är enligt läkarna obotlig liksom reumatism. Det finns ingen framgångsrik behandling säger man. Men om man söker information på nätet hittar man fullt med forskning( utanför Sverige) om vad som ger denna sjukdom och vissa av dem tänker utanför boxen. Man hittar också fullt med folk som vägrat lyssna på att det skulle vara något ”man måste lära sig leva med”. De har ändrat kost, de har kollat upp eventuella brister, de har gjort livsförändringar, mm. Och de mår ofta bättre!   Man kan inte sätta plåster på symtomen utan att titta på den ursprungliga orsaken till att din kropp bråkar!  Gör om och gör rätt!

Jag ska berätta om en bekant som behandlades med plåster för diverse symtom. Hen fick värk i hela kroppen och gick till doktorn, Doktorn menade först att det berodde på felbelastning efter en stukning tre månader tidigare och skrev ut smärtstillande och antiinflammatoriskt . Besöket tog tio minuter. Efter några månader gick min bekant tillbaks till doktorn för hen tappade hår, hade fått utslag och sov dåligt. Ny doktor( stafettdoktor) och tio minuter även denna gång. Nya piller och en remiss till röntgen. Fyra månader senare, efter röntgen som inget visade, kom ett brev med denna information samt en förnyelse av de smärtstillande.  Tre veckor senare kom min bekante in till akuten med dubbelslag på hjärtat och värk ut i armen. EKG och inläggning över natten. Läkarsamtalet tog totalt femton minuter. Tio vid ankomst och fem vid utskrivning. Nya mediciner och ett tips om att äta mer grönt. Så höll det på i mer än två år. Sen blev min bekante än mer deprimerad och sökte sig själv till samtalsterapi. Hen åt nu smärtstillande, blodtryckstabletter, antiinflammatoriska tabletter, blodförtunnande och sömntabletter. I samtalsterapin framkom att min bekante blev småmobbad på sitt jobb. Ett jobb hen haft i tjugo år. Det framkom också att hen var mycket ensam i sitt liv. Under de två åren med sjukskrivning minskade värken för att återkomma varje gång hen provade att återgå i arbete. Hm,,, för mig verkade det tydligt var roten fanns!

Hen bytte till slut jobb och värken, som läkaren sagt var fibro, försvann. Blodtrycket sjönk. Hen slutade nämligen döva sina känslor för den kränkning hen utsattes för varje dag på det gamla jobbet, med kakor och gick ner kraftigt i vikt. Hen sov naturligtvis också mycket bättre då hen kunde röra sig mer. Självförtroendet ökade och förra våren träffade hen kärleken! Så, allt hänger ihop, men det såg inte alla dessa läkare som endast stoppade näsan i journalen och missade att prata med sin patient. Min bekants kropp och psyke hade hojtat på hjälp på det enda sätt den kunde. Den skapade sjukdom.

Nu säger jag inte att det alltid är saker på jobbet eller i relationer som skapar sjukdom. Jag säger inte heller att det alltid är psyket som ska behandlas om det uppstår sjukdom. Men jag säger att man inte kan titta på händelser i kroppen som isolerade fenomen. Du kanske mår toppen psykiskt och ändå får reumatism. Då kanske den hänger ihop med en speciell gen eller ärftlighet. Då har den legat tyst i din kropp och brutit ut av någon anledning som bara du kan svara på. Stress, processad mat, för lite sömn, en annan sjukdom, kemikalieexponering. Det finns många möjliga ingångar till sjukdom eller som jag hellre ser det: OBALANS I KROPPEN. För det är just vad det är. Sjukdom är ett symtom på att du har en obalans i livet eller kroppen.

Vi tittar på en påhittad kvinnas liv under en dag: Hon är trettiofem, gift, två barn, jobbar som socionom, tränar tre gånger i veckan och åker utomlands två gånger om året. Så, då kör vi: Hon har fått alla vaccinationer man fick som barn (Rester kvar i kroppen). Hon äter p-piller( Rester kvar i kroppen). När mensen kommer stoppar hon upp en tampong som är luddfri( kemikalier) och förpackad i plast( kemikalier). Hon sminkar sig( kemikalier)   Hon köper kläder flera gånger i månaden( De är behandlade med flamskyddsmedel och tungmetaller,rester kvar i kroppen). Hon äter vanlig mat dvs grönt och kött, fisk. Ibland ekologiskt men ”det är ju så dyrt” ( Besprutade grönsaker, hormonbehandlat och penicillinbehandlat kött) ( Rester kvar i kroppen) Ja, jag vet att vi har en karens på kött men ner till noll i mätvärde kan vi aldrig komma om vi tillfört ett ämne, det är fysikaliskt omöjligt. Och hade det bara varit en kotlett hon åt under sin livstid men hon äter ju kött, fisk och grönt varje dag.  Hon äter mycket pasta, flingor, gröt och  bröd. Kolhydrater är ju bra, eller? Njä, den vete vi äter är vansinnigt mer processad än den ursprungliga vetet och kan ta sig ut i blodbanan. Dessutom har evolutionen inte hunnit ändra vårt tarm/magsystem så mycket så vi mår bra av den moderna mängden gluten i långa loppet.Många klarar av det men faller igenom om de utsätts för någon typ av trauma/ stress då de utvecklar tarmproblem.  Sen äter hon huvudvärkstabletter ibland( Rest kvar i kroppen) Hon tränar tre gånger i veckan vilket är bra men övriga dagar sitter hon still vid skrivbordet. Hon kör vart hon ska vilket släpper ut skit i luften hon andas in. På gymmet duschar hon och använder duschtvål med kemikalier i. Hon smörjer sen in sig i lotion som har än mer kemikalier. Glöm inte att huden är vårt största organ!  Men hon vill vara nyttig så hon äter vitaminpiller och kosttillskott. Gissa vad de också innehåller? Bindemedel, förtjockningsmedel, färgämne. KEMIKALIER! Hon städar huset( kemikalier), hon äter chips(kemikalier, tillsatsämnen, konserveringsämnen) Hon stressar på jobbet och får ont i nacken( värktabletter: kemikalier) Hon åker utomlands och smörjer då in huden i solskydd( kemikalier). Hon flyger( utsläpp). Hon handlar lite souvenirer(( kemikalier + barnarbete kanske) Oj,oj,oj. Vi kan hålla på hur länge som helst och ändå missa massor. Hon är en helt vanlig kvinna. Allt hon stoppar i sig och utsätts för samverkar i hennes kropp och med hennes egna kemikalier, hormoner,mm. Då är det inte konstigt att obalansen dyker upp och vi blir sjuka. Och den ena sjukdomen öppnar upp för den andra. Lyssnar inte denna trettiofemåriga kvinna på sin kropp kommer hon snart vara en femtioårig kvinna med allergier, värk och någon autoimmun sjukdom eller två. Troligen överviktig och olycklig och fattar inte hur det kunde bli så.

Mitt råd blir åter igen: Ekologisk mat, ekologiska produkter. Så lite kemi i livet som möjligt som inte kommer från en naturlig källa. Sök balans mellan jobb och fritid, kropp och själ. Och du, hoppa av alla måsten! Du måste inte byta bil bara för att grannen gjort det. Du måste inte gå på alla kurser, caféer och på babygympa när dina barn är små. När jag arbetade i förskolan hade vi många barn som det tog tre dagar att stressa ner efter helgerna. Deras föräldrar skulle ”förverkliga sig” för fullt fast de fått en helt ny livssituation med en helt ny liten människa. Barnen var genomstressade och mammorna inte mycket bättre. Njut av NUET!Du måste inte göra som alla andra tycker. Lyssna inåt. Livet är ingen tävling och först i mål vinner absolut inte!      

Read Full Post »

Sitter här med dunderförkylning som gett migrän och blodtrycksökning, halsont och gnäll. Detta är priset jag betalar för att slippa en del av min värk och dessutom överhuvudtaget leva. De mediciner jag tar minskar mitt immunförsvar. Cimzia är sprutor som jag tar var 14é dag. Det är ett biologiskt läkemedel som hjälper kroppen slåss mot sin benägenhet att ge sig på sig själv, kan man enkelt säga. AS (Beschterews) som är en av mina sjukdomar är en reumatisk sjukdom där kroppen anfaller sig själv.Länk till reumantikerförbundets info

Detta ger inflammationer i leder, mm. Framför allt i ryggen, men även nacke och andra leder kan drabbas. I vanliga fall ger man oss med denna sjukdom reumatika typ Metotrexat och NSAID- preparat men på grund av att jag också knaprar Waran kan jag inte ta den typen av medicin. Jag får dessutom inte ta NSAID- preparat, dvs de vanliga antiinflammatoriska medicinerna överhuvudtaget. Så istället för en behandling där man börjar med reumatikamedicin och NSAID- piller som de flesta reumatiker får fick jag börja direkt med den biologiska TNF-hämmaren Cimzia. Det hjälpte oerhört mycket!

Även min hjärtoperation och Waranet gör att jag ska passa mig för smittor. Jag ska vaccinera mig mot influensa varje år. Jag måste äta penicillin om jag ska få ex tandläkarbehandling som kan ge blödning men även all annan behandling som ger blödning då baciller kan smyga sig bakvägen upp till min hjärtklaff och ge blodproppar.

Sen ett tag har jag jobbat extra på en skola och den senaste tiden i lågstadiet. Oj, så mycket förkylning jag möter där! Feberglansiga ögon, snorbobbor och helveteshostor från var och varannan unge. Så att jag finns där är inte en av mina smartaste ideer med det har varit så roligt att jobba med barn igen. För länge sedan jobbade jag ju i förskolans värld i många år. Som egenföretagare saknar man ibland arbetskamrater och då tyckte jag dessa inhopp i skolan var ett perfekt komplement. Jag blev dessutom klassansvarig för några veckor sedan då klassläraren blev sjukskriven. Ansvaret det medför gör nu att jag går med konstant dåligt samvete för att jag måste stanna hemma. Men jag behöver troligen tänka om när det gäller detta extrajobb. När jag blir förkyld är det en historia som varar i flera månader. Det är en historia som gärna utvecklar ytterligare sjukdom som till exempel: Halsfluss, Lunginflammation, mm. Sist var jag förkyld i fyra månader och hann med både bihåleinflammation och lunginflammation. Att ligga för ankar så länge är trist, kan jag berätta!

Att jag gör allt för att stärka immunförsvaret genom bra ekologisk mat, vitaminer och meditation hjälper inte alltid. Det gör min vardag bättre ur smärt och sömnperspektiv men baciller är för tufft för mina barriärer. En ”vanlig” människa hade varit tokfrisk av allt jag ändrat på i kost och annat, men jag får hantera allt lite annorlunda. Så länge förkylningarna håller sig på avstånd mår jag faktiskt riktigt bra på grund av de livsstilsförändringar jag gjort de senaste åren. Men idag mår jag skit och det har jag nu gjort några veckor. Att stanna hemma från jobbet är en pina. Jag vill ju följa mina små godingar i skolan. Att sitta ute i ateljén med en kopp the och snörvla över nya projekt funkar inte när snoret lindat in alla ideér och feberfrossan gör att man skakar så allt småpill är uteslutet. Imorgon får jag troligen krypa till korset och köra till doktorn som sjukvårdsupplysningen krävde då jag ringde för lite tips. De tyckte akuten var rätt plats i går kväll för mig men det vägrar jag. Har fått nog av akuter och kan numera endast släpas dit medelst våld! Men annars är det finfina fisken! ”Huvvet upp o föttera ner”, som vi säger på landet!

Read Full Post »

(Idag sitter jag framför datorn då jag är superförkyld och har ett blodtryck som skjutit i höjden. Så jag fick stanna hemma från extrajobbet idag också. Och då tänkte jag passa på att fixa lite här på bloggen.)

Livet efter hjärtoperationen: 

Hur fungerar då livet åren efter en hjärtoperation? Jag hade ett medfött klaffel (aortastenos) som kollades varje år först på barnkardiologen i Lund Länk till barnkardiologen sedan det upptäcktes då jag var tre år. Och sen på vuxenkardiologen. Länk till hjärtkirurgin i Lund 2009 hade jag varit trött och orkeslös en lång tid men trodde själv det berodde på de fyra diskbråck jag hade i ryggen. Alla mediciner och svårigheterna att gå och sova var anledningen trodde jag. Men det konstaterades att klaffen lagt av och dessutom hade ett präktigt aneurysm växt till sig på aorta ”acendes”( böjen över aortaklaffen).  Läs gärna ett av mina inlägg om hjärtoperationen här. Jag fick en mekanisk klaff och en bit ”cykelslang” istället för en del av aorta där bråcket fanns. En mekanisk klaff innebär livslång medicinering med Waran. Man kan om man är yngre och vill ha barn få en grisklaff istället och då behöver man äta waran en kortare tid men den håller inte lika länge utan behöver bytas ut efter ett tag( tror det är tio- femton år). Jag hade fått mina älskade söner redan och ville inte he fler så för mig var valet lätt. En operation räckte så väl under min livstid. Denna klaff skulle kunna fungera i 140 år så det lät ju bra! Nå i början direkt efter operationen var livet tufft kan jag säga! Jag kunde inte ligga i sjukhussängen då mina diskbråck bråkade. Jag var uppsprättad som en kyckling. Man sågar upp bröstbenet mitt av. Jag kunde inte göra mycket själv. Men redan på uppvaket tvingade jag mig upp i en fåtölj bredvid sängen för att få i mig lite frukost. Och sen fortsatte jag kämpa på detta vis. Jag vägrade ligga och ha ont. Jag gick och gick med den stårullator jag fick de första dagarna. I de andra rummen låg många äldre som också gjord diverse hjärtoperationer och det hördes lång väg hur ont de hade. En iakttagelse jag helt ovetenskapligt gjorde var att männen verkade lida mer än kvinnorna. Kvinnorna var på benen och satt i dagrummet, de gick fram och tillbaks i korridorerna. Männen låg och ojade sig och behövde hjälp med allt. Efter fem dagar hade jag fått nog. Jag skulle hem! Man brukar stanna 10-14 dagar men jag tjatade. Så jag och min kirurg blev historiska då ingen vid den tidpunkten åkt hem så tidigt. Kaxig var jag,,,,då. Sen kom jag hem och då var jag inte lika kaxig. Sönerna var i skolan och min inneboende vän tyckte inte hen kunde ta ledigt från jobbet för min skull. hrmf. Så jag var faktiskt rädd i början. Det är en 50-60 % risk att dö i plötslig hjärtstopp den första månaden hade jag fått höra. Och där satt jag. Jag kunde inte ens lyfta något. När jag gick så tryckte jag en kudde mot bröstet. Jag hade sex kuddar i sängen för att kunna palla upp mig. Nå, jag fixade det! Och jag blev bättre! Och jag hittade tillbaks till livet igen fast det tog tid. Om du kan röra dig så fort som möjligt efter operationen kommer du i form mycket snabbare än jag. Jag hade ju ryggen att bråka med.

Sen kom de nya vanorna man skulle lära sig. Att äta waran varje dag. Att ta PK-test flera gånger i månaden ( numera ligger det ganska  lugnt så jag tar kollen ca en gång i månaden) . Antingen inte äta jordgubbar och broccoli, mm eller äta ett jämt intag så Waranet kan ställas in. Det är järnet i vissa livsmedel och hälsokostpiller som stör Waranet. Länk till broschyr om Waranbehandling.
Det som varit svårast är att få kollarna att fungera med jobbtider. Jag löste det genom att studera och sen starta eget men det kan ju inte alla göra. Då ställer dessa eviga kollar till det ibland. Du kan också få blödningar av Waranet. Du måste vara lite mer rädd om dig så du inte får inre skador till exempel. Men det går absolut att leva med det för alternativet är att du bildar blodproppar på de nya klaffen och då är det adjöss!    Andra saker som man inte visste innan operation: Jag kan inte magnetröntgas då jag har sternumskrot dvs bröstbenet lindas med metalltråd för att hålla ihop under läkning. Detta har ställt till det när vi skulle diagnostisera min Ankyloserande Spondylit(Beschterews). Men det går att hitta vägar runt detta. Jag ska ha ett halsband på mig alltid som talar om att jag är Waranbehandlad, tja, det hade jag i början. Nu har jag en lapp i plånboken. Man blir mer utsatt för smittor så jag undviker förkylda människor fortfarande. Kanske tjuter det om mig i en metalldetektor ibland. Lever och njurar kan ta stryk av Waranet så man får kolla värdena varje år. Och jag kan inte äta smärtstillande/antiinflamatoriskt i NSAID-gruppen.Det finns även en de andra mediciner och hälsokost som inte waranet trivs av! Så tänk alltid på det. Ibland har jag en diffus smärta i hjärttrakten. Men alla prover och läkarbesök är bra så det är väl nervsmärta. Forskningen går framåt så kanske får vi något snällare än waran istället så som de som fått blodpropp. Och det finns en maskin så du kan kolla PK-värdet hemma men den är alldeles för dyr för snåla mig.

Men på det hela taget så är jag en vinnare! Så lyssna inte allt för mycket om jag gnäller ibland. Alternativet hade varit att jag haft det ”tyst som i graven” och det alternativet gillar jag inte. Livet är härligt, krämpor och gnäll och allt! Om du undrar något får du gärna skriva till mig. Så försöker jag svara så gott jag kan. Och det jag inte kan tar jag reda på. Sån har jag alltid varit. Jag vill veta!!! Ett av mina motto är: ”Sapere aude” som betyder: Våga veta!

Read Full Post »

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.” – Søren Kierkegaard

Jag borde troligen gett upp. Jag borde troligen flyttat till lägenhet, gjort mig av med djuren, förtidspensionerat mig och börjat leva genom barnen. Men ser du, det kan jag inte! Det är alldeles för roligt att leva, trots krämpor, värk och motgångar. Jag märker att jag mår så bra då jag får jobba mot en dröm. Ett mål. Sen kan dessa drömmar variera och de skiljer sig alltid kraftigt åt från varandra. Ibland kan jag avundas de som snöar in på en sak. De som grottar ner sig i modellbygge, golf eller stickning. Själv vill jag ju prova allt! Och när då kroppen kommer med protester blir jag heligt förbannad och vänder på varje sten för att få som jag vill trots kroppen.  Många i min närhet har under årens lopp tyckt att jag pratar en massa(Luftslott) och har en massa planer men inte sätter något i verket på riktigt.  Så som de tycker man ska. Så som man blir framgångsrik enligt dem. Men det de inte förstår är att jag inte strävar efter att bli framgångsrik eller rik. Jag strävar efter att vara helnöjd då min sista stund nalkas! Och jag babblar och planerar. Men ofta stoppas de planerna av ekonomi eller praktiska saker. Om de då snabbt lämnas bakom mig av mitt hjärta vet jag ju att de inte var för mig men om de gnager vidare inom mig vet jag att de är något jag borde försöka uppnå. Mina studier i religionsvetenskap är en sådan sak. De gick som tåget. Allting fastnade och tentorna gick som en dans. De var så rätt! Det blev en universitetsexamen och ja, jag vet inte vad jag ska få för nytta av den när det nu inte blev prästkallet, men jag vilar i vissheten att någon gång kommer meningen med dessa studier att visa sig.  Så är det med det mesta i mitt liv. Backspegeln har lärt mig att allt jag varit med om haft en mening. Stor eller liten. En gång mötte jag en kvinna som också var barn till en alkoholist. Det har hänt många gånger i och för sig men denna gång minns jag speciellt för vi möttes av helt annan anledning. Hon nämnde att hon inte förstod varför hon under vårt säljmöte öppnade sig så för mig men då vi pratat en stund föll polletten ner att hon liksom jag växt upp i en dysfunktionell familj. Hon var mycket yngre än jag. Såg lika framgångsrik ut som jag. Det syns ju inte på utsidan vad vi bär på.  Men något gav ett tecken om att vi hade privata beröringspunkter. Jag tror och hoppas att jag gav henne lite bra tankar och en känsla av att kunna överleva med framgång trots uppväxt. Så mening med allt finns det!

 

Nu ska jag ge mig på nästa äventyr. Först GBP som jag skrev om tidigare men också nya studier. Yrkesbiodlare minsann! Jag har ju bikupor och har gått hobbykurser under åren men dessa väckte mer-begär. Då finns det en tvåårig yrkesutbildning på distans där du kan lära dig ALLT om biodling på yrkesvis. Den har jag kommit in på.  Där ingår även företagsbiten och fast jag driver företag redan kan man nog aldrig få för mycket kunskap. Så förstå att jag är nervös för jag utmanar ju min kropp på det tuffaste vis man kan. Det blir mycket tunga lyft. Men å andra sidan kan man ha det lugnare på vintern då jag ju ofta har mina tuffaste skov. En biodlarkollega seglar i söderhavet på vintern och återvänder till sina kupor när våren kommer här i Sverige. Det vore väl något att drömma om! Att pensionera mig finns inte på kartan. Framför allt på grund av att jag genom att jag varit sjuk i många år inte får någon pension värd namnet trots eget sparande. Så då får man planera för det. Att få tjäna pengar på ett intresse är väl härligt. Och jag slipper ha kniven på strupen att jaga retro och antika grejer till butiken för att jag måste dra in till lönen utan kan jaga grejer för att det är en kul passion. I Sverige importerar vi nästan 60% av vår honung så det finns en bra marknad.Jag längtar till februari då utbildningen startar. Tills dess kan jag bara promenera, hålla tummarna för operationen och ha det så härligt jag kan, sådetså!

Julen står för dörren och den kanske kan distrahera mig en liten gnutta.

 

 

Read Full Post »

Idag är min uppgift att lära mig mental blodtryckssänkning.
Jag har ju en aneurysm på aorta som kan spricka när som helst. Jag äter beta-blockerare och väntar på en hjärtoperation där vi ska byta ut aotaklaffen och ta bort aneurysmen (pulsåderbrocket). Om vi inte opererar dör jag innom 2 år. Och spricker bråcket dör jag antagligen då jag inte hinner in till sjukhus i tid. Så livet är spännande just nu , milt sagt! Igår upptäckte vi då att en liten buse stoppat min ene sons mopeds avgassystem full med grus. Då vi bor på landet är det viktigt att mopparna fungerar s när vi upptäckte detta kan jag lova att trycket steg! Jag blev vansinnig!!!
Så min lärdom idag måste ju bli att trots detta trassel lyckas ta allt med ro!
Jag vill inte spilla det som eventuellt kan bli min sista tid på att reta upp mig. Jag upplever verkligen det där talesättet att om man visste att ens tid var utmätt hade man sett på livet helt annorlunda! Jag har slutat planera för allt jag ska göra SEN utan försöker lägga märke till att njuta av de små händelser som händer nu!
Jag är tacksam för att jag får vakna efter att ha haft ont och svårt att andas en hel natt, Jag är tacksam för att jag får uppleva mina pioner i trädgården en sommar till och jag är tacksam för att mina pojkar är underbara . roliga kloka tonåringar nu!

Read Full Post »

« Newer Posts