Det går vilt till i besättningen ibland. Vi skaffade gässlingar förra året igen. Jag ville slakta alla på höstkanten men maken ville behålla ett avelspar så vi slapp köpa nya gässlingar varje år. Jag, mitt dumma nöt, gick med på detta vilket senare gjorde mig galen. Gäss gastar! Och de gastar mycket! Jag hade uppenbarligen förträngt hur mycket de gastar! Varje gång någon gick förbi skrek gåsgubben. spelade ingen roll om det var folk, katter, hundar, höns eller löv. Det skulle gastas. Så trött jag blev på det. Och inte bättre blev det av att han blev ilsknare och ilsknare för varje vecka. Äktenskapet var i fara för jag gastade minsann jag också. På min stackars make.
Nå, det ville sig så väl (usch, så får jag inte skriva. Det blev så sorgligt menade jag ju) att räven skadade gåshonan och stal nästan alla äggen hon låg på för någon månad sedan. Så det fanns inget annat att göra utom att slakta dem. Gåsgubben hamnade i frysen men gåsgumman sparade vi inte då hon var skadad. De tre ägg som räven missat åt vi till påsksillen. Så vacker tystnaden är på landet. Lite vårfåglar, trevligt hönsskrockande och ett och annat bisurr. Men inga bevingade ilskna vrålgåsar!
Annat är det med myskankorna. Tysta och vänliga. Min sorts fjäderfä alltså!
I förra veckan hände det igen! Räven kom tidigt på morgonkvisten och stal 4 hönor. Som jag vrålade( Värre än gässen, troligen). Vi hade precis släppt ut dem ur hönsgården för första gången på länge. Hela vintern har skyddsnivån för fågelinfluensan varit höjd till en tvåa. Och nu hade den sänkts igen så damerna skulle få spatsera i den inhägnade trädgården. Men tji fick vi! Och den höna som ruvat kläckte bara fram två små kycklingar så beståndet blev verkligen decimerat. Vi hade visserligen tänkt köpa fler hönor på Frank Zoofors djurmarknad nu första söndagen i maj men inte hade vi tänkt oss att vi skulle behöva ersätta hönor vi redan hade! Eftersom vi har en hel del dyra projekt på gång denna säsong och dessutom behöver investera i fler kupor gäller det att vrida på slantarna så de kommer bäst till nytta ju. Nå, jag ska inte gnälla. Det var ju faktiskt de stackars hönorna som drog det kortaste strået.
Och lyckan vände snabbt igen. I veckan kom maken glädjestrålande hem och berättade att en bekant behövde bli av med lite höns och guldfiskar. Hönsen är bara runt tre år så de har många produktiva år till framför sig och sedan går de som pensionerade mysdamer här hemma. Vi slaktar oftast bara tuppkycklingarna. Det landade alltså 11 vackra damer här. Stora underbara damer som dessutom verkar lika tama som våra egna. Det följde med en Sussextupp också vilket gav mig problem. Han är urtjusig men det är vår Orpingtontupp också. Det går inte att ha dem ihop för då slåss de oavbrutet. Så vi får hägna in en del i hagen runt gåshuset och placera Sussexherren och två,tre damer där tills vi beslutat vad vi ska göra. Allt löser sig! Men just nu är det lite tidspress så jag vill inte ha fler projekt som måste lösas genast förrän toaletten och växthuset är färdigt!
Anneliereimer's Blog 