Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘drömmar’

20161229_180044

Jodå! Trots att åldersfixeringen i världen lever och frodas hävdar jag med bestämdhet att livet efter 50 är väldigt värt att leva. Jag hävdar dessutom att det ibland är ännu bättre än innan. Jag älskar varje dag av mitt liv! Missförstå mig inte nu. Jag har min beskärda del av trassel, bekymmer och oro nu också men vet med ålderns visdom att problem oftast passerar. Jag vet att man mår bäst om man kör sitt eget race istället för att som i ungdomen hela tiden försöka passa in i diverse grupper. Jag vet vad jag är bra på och jag förlåter mig själv för de saker jag inte kan.

Jag önskar att jag kunnat berätta vad jag vet nu för den jag var när jag var 20. Att jag fått möjligheten att berätta att det inte spelar någon som helst roll i långa loppet vilken bil man kör eller hur många kilon man bär. det som räknas i långa loppet är familjen, hälsan och vännerna. Jag skulle sagt att: ”Jo, det slitna gamla ordspråket bär på livets sanning”. Jag känner en sådan tacksamhet varje morgon jag får vakna upp. Varje gång jag tänker på mina fina söner, make och vårt liv. Jag väljer att fokusera på det positiva. Trots att jag vågar hävda att jag varit igenom mer än de flesta är det det bästa liv man kan ha. Vi tvingas äta livet rått men kryddor kan man ju alltid använda! När jag skriver detta sitter jag och tittar ut på hönsen som spatserar runt i rabatterna. Förnöjt skrockande. Vrider jag huvudet ser jag Charlie som halvsover på soffan hoprullad hoprullad som en boll. ”Nuvaron” härskar bland djuren! De lär mig så mycket varje dag. Det är tack vare dem jag periodvis klarar att leva i nuet.

20161023_125439

 

Read Full Post »

 

20160418_085407

Ofta när jag berättar för folk om hur vi lever här på ReimersRo möts jag för det mesta av nyfikenhet, frågor och en något drömsk blick från personen. De suckar gärna fram ett ”Oh, tänk om jag också kunde flytta ut på landet men jag har ju barnen/ jobbet/ inte tid/ ekonomin/mm(sätt in valfri orsak själv). Eller så menar de att de absolut inte kan leva utan stan/ gymmet/ service/ annat. Jag tror att de bygger upp en egen bild av hur det är att bo här beroende på om de själva när en förändringsdröm eller om de absolut inte vill ha förändringar. Men vissa håller nästan för näsan redan av tanken på att vi valt bort vattentoaletten. Vissa har skrattat lite överseende åt mitt miljöengagemang och talat om för mig att det inte hjälper att ”lilla jag” sopsorterar för sophämtarna slänger ändå alla sopor i samma fack i sopbilen, citat: ”det har man ju hört”.  Jag har också fått kommentaren: ”Jag är för gammal för att ändra på mina vanor”.

20160806_150231

Men igår mötte jag mannen som tog priset när det gäller kommentarer. Jag märkte tydligt att han av någon anledning blev provocerad av det jag berättade om vår livsfilosofi. Om hur vi hade valt att se på vårt liv här på jorden. Att jag efter sjukdom, och kriser fått ägna mig åt en, av dessa händelser, nästan påtvingad eftertanke om hur jag/ vi vill leva våra liv. Jag hade insett att detta livet( det enda vi vet något om just nu iallafall) kan ta slut eller förändras på ett ögonblick. Jag berättade att vi strävade efter att bli så självförsörjande vi bara kan så vi inte behöver lita till en statsmakt som kanske inte kan hjälpa alla vid en kris. Jösses, det räcker ju med en snöstorm om man bor på landet så inser man att man måste samla i ladorna för att klara sig!

20160912_112215

Jag berättade att detta sedan vuxit från att bara innefatta förändringar i mitt eget lilla leverne till att också innefatta ett försök till förändring i miljön runt omkring. Ett intresse för att försöka visa ett annat sätt att tänka, ett annat sätt att leva för andra. För många lever i sin bubbla utan att stanna upp och fundera. De lever med ett tyst gnag i själen trots att allt på ytan verkar toppen. Jag berättade om att det är vattenbrist även i många delar av Sverige numera. Att våra barn och barnbarn får ett tufft jobb att städa upp efter oss( under förutsättning att det finns en miljö att städa). Att vi inte kan vänta på att ”de som bestämmer” ska ändra saker för de tänker mer på egen karriär, vinning och nästa val än på att ta tuffa beslut som säkert kommer ge upphov till missnöje bland många medborgare. Vi kan inte vänta på att ”andra” ska börja. Vi kan inte peka finger och säga att” om inte dom minskar utsläppen så behöver inte vi heller”. Vi skyller ju till och med koldioxid utsläppen på korna samtidigt som vi semesterflyger till Thailand oftare och oftare. Samtidigt som vi konsumerar mer och mer nya prylar. Jaja, jag vet: Konsumtionen driver fram samhället! Den visan har vi hört till leda! Kapitalismen bygger på konsumtion och om vi konsumerar mera blir vi rikare. Därför jobbar vi mer, ser mindre av våra barn, bränner ut oss mer och får fler och fler ”välfärdssjukdomar”. Vi har alla svalt myten om hur det ska vara utan att egentligen ifrågasätta den. Det är så det alltid har varit. Det är så våra föräldrar gjorde. Det är en ”sanning”. Men det fungerar inte längre! Inte om vi vill ha en planet som fortsätter ge oss liv. För tro det eller ej kära stadsbo, vi är alla en del av naturen. Vi dör om moder jord dör. Om något i planetens balans rubbas en gnutta mer än vi redan gjort så kan vi inte klara det!

Jag hann dock inte riktigt säga allt detta sista jag skrev till personen i fråga förrän han började lägga kommentarer om att det inte var konstigt att jag vurmade för miljön, flummig religionsvetare som jag var! Det visste man ju att religion bara var flum för det kunde inte bevisas vetenskapligt. Inte ens när jag rättade honom och sa att man kan vara andlig och inte religiös och att jag inte jobbat som religionsvetare på många år utan var bibonde, skribent och konstnär släppte han sina fördomar. (Och när jag tänker efter nu så var troligen de sakerna lika flummiga som religionsvetare för honom.)  Han menade sen att jag troligen gick omkring med foliehatt eftersom jag säkert trodde att antingen aliens eller någon främmande makt sände ut ”vågor” som kunde tränga in i min hjärna! Vilka ”vågor” det gällde kunde han inte specificera. Jag hade fullt upp med att bita mig i tungan för att inte skratta honom rakt upp i ansiktet. Men eftersom jag är en någorlunda uppfostrad tant bet jag tills tungan blödde.

Men jag hejdade mig som sagt och sa alla de saker jag tidigare skrev. Då hävde han ur sig att han: ”Minsann inte fått 4 hjärtinfarkter för att sitta och lukta på blommorna. Han hade offrat sig så han kunde ge sig och familjen allt. Resor, villan och sommarstugan här uppe var minsann inte gratis om jag nu trodde det”.

Jag fick tårar i ögonen. Det var hans egen frustration över att känna sig fast i ekorrhjulet som gjorde honom småelak, nedlåtande i samtalet med mig! Som gjorde att han kände ett behov av att tala om att han tyckte synd om mig för att jag levde i en fantasivärld om jag trodde att något annat än djungelns lag gällde.

Vi har alla ett val men många av oss vet inte ens om det utan gör ”som man ska”, man lyder normen snällt. Han var över femtio år, framgångsrik och hade nästan allt. Men han hade inte ro i själen. Han hade inte lyckan. Han hade inte harmoni i sitt liv. Och det stack i ögonen på honom att någon klivit av ekorrhjulet. Jag tyckte så synd om honom. Jag ville bara ta honom i famnen när jag insåg det. Men då hade han väl fått infarkt nummer 5 och jag har ingen hjärtstartare här på ReimersRo.

Vi har ett val. Alla har ett val. Ibland är valet lätt och ibland är det förbannat svårt. Men inget som är värt något kommer alltid lätt! Ibland( ofta) får man kämpa och försaka. Men resultatet är värt det. Om man lyssnar inåt så hittar man sin egen väg. Och det som är så spännande är att när man hittat sin egen unika ”rätta” väg brukar saker lösa sig helt magiskt! Det är avslutandet som är svårt. Det är det som skrämmer och trasslar. För vi sitter så fast i ”vad ska grannarna tycka” / ”jag är inte en sån” / ”det är inget riktigt yrke” / ”folk skulle tycka jag är konstig”. Men i ärlighetens namn har folk fullt upp med sitt eget och om de skulle bry sig så reagerar de flesta positivt!

Hur gick det då i samtalet med mannen? Jo, vi gjorde som man gör i Sverige. Vi kom iallafall överens om att vi inte kom överens. Han fick med sig en paket nyvärpta ägg och en stående inbjudan att tillbringa en dag på landet med bisurr, kackel  och kaffe om han kom förbi igen.20160809_150055

Read Full Post »

 

Jag la precis upp ett Youtubeklipp med en rundtur i vårt lilla torp:  Hemma hos reportage. Och insåg att jag fick en hel del känslor när jag såg klippet. Jag kände först mig tveksam att lägga upp det för det är ju inget ”Sköna Hem” vackert hem. Inte perfekt färgkoordinerat med designmöbler. Det spretar hit och dit. Men sen kände jag hur mycket jag tycker om vårt hem. Hur jag rent ut sagt älskar vårt lilla spretiga torp som alldrig blir helt färdigt. Vad skulle vi gjort om allt var färdigt? Rullat tummarna? Börjat spela golf? Jaja, inget fel på golf men det är inget för maken och mig. Jag började tänka att det kanske fanns fler som kände som mig. Som ser med kritiska ögon på hemmet när det ska presenteras för utomstående. Jag tänkte på hur man i Sverige idag aldrig besöker någon spontant. Det ska alltid bjudas in, städas och pyntas innan folk får överträda tröskeln. Man inbillar sig av någon anledning att det inte duger. Men mitt hem duger! Det duger tillochmed riktigt bra för det passar mig som handen i handsken. Det blir aldrig helt färdigt, Det ändrar sig efter hur jag ändrar mig. Det lockar till samtal vid middagarna med vännerna.

20170415_120834  För några år sedan var jag inne i en lång period då det skulle vara vitt, ljuvt och gustavianskt. Lite Shabby- chick. Men efter mina operationer och efterföljande livshotande komplikationer är det som att jag behöver färg och bus omkring mig. Jag sålde nästan alla tjusiga antika pjäser. Vi loppade och fick lite nya roliga möbler som jag rockade loss med penseln på.    Fördelen då är att jag kan måla om loppisfynd utan rädsla eller dåligt samvete.

20160926_131306

Vidvinkelobjektiv på mobillinsen var ingen höjdare!

Sovrummet går i orientaliska toner. På vintern när vi vaknar är det endast 14 grader innomhus för kaminen brunnit ut så då är det en optisk synvilla för kroppen att det är varma mysiga färger man fäster blicken på inbillar jag mig.

 

20170209_230814

Jag jobbar gärna i ull och tyg i ateljen som omväxling. Och nu när jag krympt 55kg har jag många kläder jag drunknar i men som har vackra färger eller annat. Detta tas alltid tillvara och brukas i kreativa projekt. ”More is More” är min devis just nu i livet.

Dessutom hinner själen njuta när man sitter med nål och tråd. Det blir aldrig som man trodde från början och det är så spännande.

Read Full Post »

Förra året. Jag längtar. 20160731_102758

Jag befinner mig i samma sprickfärdiga förväntan som knopparna på träd och buskar. Hela luften vibrerar av förväntan. I skogen, i trädgården, i djur och i mig. Det är nästan som Moder Jord håller andan ett ögonblick precis innan hon släpper loss, både sig själv och oss alla.

Filmade ett Youtubeklipp om våra nya höns och vårtecknen i vår trädgård.  Sitter nu och sorterar bilder från förra sommaren medans klippet laddas upp. Länk:  Vårtitt i Trädgården April 2017

När man går ute i röran och småfryser glömmer man så lätt att det är så här det ser ut på sommaren.

20160622_113211 Den ljuvliga vallmon som flörtar skamlöst hade jag glömt bort. Samlade noggrant fröer som nu strötts ut igen så jag får fler ballerinakjolsbärade små bakelser.

20160611_151355

Allt samsas vackert. ”Ogräs” och ”fina” blommor. Men vem har bestämt att det ena är vackrare, finare än det andra? Är det inte typiskt oss människor? Kategorisera, katalogisera,värdera och nervärdera. Moder Gaia älskar alla lika mycket. Allt är en lika viktig del. Allt har sin egen skönhet, betydelse och uppgift. Tänk om vi kunde se det likadant. Så bra vi alla mått då.

20160611_150900

Det första jag kommer göra är att begrava näsan i denna, dra ett djupt andetag och färdas till himlen på ett kick!

20160611_151558 Att sitta på lilla terrassen på framsidan och inte ens se grusvägen. Lyssna på fåglarna. Få besök av en fjäril på handen. Se hönsen förnöjt spatsera omkring nedanför.Snart, snart, men inte riktigt än.

Read Full Post »

20170318_063433

Det är knökfullt på bänkarna framför fönsterna här nu. Mycket har blivit utplanterat i både bäddar och lilla växthuset men mycket trängs vidare. Våren är ju lite lurig. Det har varit ovanligt kallt. Hagel och regn om vartannat och där emellan en liten solglimt. Nåja, den kommer, det har den ju gjort varje år. Under tiden kör vi ut hästskit i landen, sätter fröer, bäddar in i halm, hö och ull. Vi har också börjat bygga på ett större växthus men det får bli en annan bloggpost.

Ska bli skönt att kunna hämta egen kompost ur vår latrinkompost om några år. Grannen är supersnäll och körde hit tre lass med sin traktor så i år ska jag egentligen inte klaga. Förra året skyfflade vi skit själv. Men jag vill ju att allt som produceras på torpet ska stanna och göra nytta på torpet!

20170402_114903

Undrar om svordomar ger extra krut till gödseln? I så fall har maken kryddat den till max här för han välte precis skottkärran sekunden innan jag hann föreviga det.

20170414_124234

Vi lägger hö och halm över potatisen när vi sätter den.

20170402_114826

Och vitlöken får ett ulltäcke varje år. Både vackert och varmt.

Vi har visserligen mördarsniglar här men de är inget problem i odlingarna eller under våra täcken. Hönsen och ankorna mumsar snigelägg och småsniglar allt vad de orkar så snigeltrycket hålls på en hanterbar nivå. De vi hittar hittar vi i blomsterrabatterna och det har blivit en meditativ vana för maken att gå en runda på kvällskvisten med huggjärnet och mörda mördarsniglar!

Read Full Post »

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.” – Søren Kierkegaard

Jag borde troligen gett upp. Jag borde troligen flyttat till lägenhet, gjort mig av med djuren, förtidspensionerat mig och börjat leva genom barnen. Men ser du, det kan jag inte! Det är alldeles för roligt att leva, trots krämpor, värk och motgångar. Jag märker att jag mår så bra då jag får jobba mot en dröm. Ett mål. Sen kan dessa drömmar variera och de skiljer sig alltid kraftigt åt från varandra. Ibland kan jag avundas de som snöar in på en sak. De som grottar ner sig i modellbygge, golf eller stickning. Själv vill jag ju prova allt! Och när då kroppen kommer med protester blir jag heligt förbannad och vänder på varje sten för att få som jag vill trots kroppen.  Många i min närhet har under årens lopp tyckt att jag pratar en massa(Luftslott) och har en massa planer men inte sätter något i verket på riktigt.  Så som de tycker man ska. Så som man blir framgångsrik enligt dem. Men det de inte förstår är att jag inte strävar efter att bli framgångsrik eller rik. Jag strävar efter att vara helnöjd då min sista stund nalkas! Och jag babblar och planerar. Men ofta stoppas de planerna av ekonomi eller praktiska saker. Om de då snabbt lämnas bakom mig av mitt hjärta vet jag ju att de inte var för mig men om de gnager vidare inom mig vet jag att de är något jag borde försöka uppnå. Mina studier i religionsvetenskap är en sådan sak. De gick som tåget. Allting fastnade och tentorna gick som en dans. De var så rätt! Det blev en universitetsexamen och ja, jag vet inte vad jag ska få för nytta av den när det nu inte blev prästkallet, men jag vilar i vissheten att någon gång kommer meningen med dessa studier att visa sig.  Så är det med det mesta i mitt liv. Backspegeln har lärt mig att allt jag varit med om haft en mening. Stor eller liten. En gång mötte jag en kvinna som också var barn till en alkoholist. Det har hänt många gånger i och för sig men denna gång minns jag speciellt för vi möttes av helt annan anledning. Hon nämnde att hon inte förstod varför hon under vårt säljmöte öppnade sig så för mig men då vi pratat en stund föll polletten ner att hon liksom jag växt upp i en dysfunktionell familj. Hon var mycket yngre än jag. Såg lika framgångsrik ut som jag. Det syns ju inte på utsidan vad vi bär på.  Men något gav ett tecken om att vi hade privata beröringspunkter. Jag tror och hoppas att jag gav henne lite bra tankar och en känsla av att kunna överleva med framgång trots uppväxt. Så mening med allt finns det!

 

Nu ska jag ge mig på nästa äventyr. Först GBP som jag skrev om tidigare men också nya studier. Yrkesbiodlare minsann! Jag har ju bikupor och har gått hobbykurser under åren men dessa väckte mer-begär. Då finns det en tvåårig yrkesutbildning på distans där du kan lära dig ALLT om biodling på yrkesvis. Den har jag kommit in på.  Där ingår även företagsbiten och fast jag driver företag redan kan man nog aldrig få för mycket kunskap. Så förstå att jag är nervös för jag utmanar ju min kropp på det tuffaste vis man kan. Det blir mycket tunga lyft. Men å andra sidan kan man ha det lugnare på vintern då jag ju ofta har mina tuffaste skov. En biodlarkollega seglar i söderhavet på vintern och återvänder till sina kupor när våren kommer här i Sverige. Det vore väl något att drömma om! Att pensionera mig finns inte på kartan. Framför allt på grund av att jag genom att jag varit sjuk i många år inte får någon pension värd namnet trots eget sparande. Så då får man planera för det. Att få tjäna pengar på ett intresse är väl härligt. Och jag slipper ha kniven på strupen att jaga retro och antika grejer till butiken för att jag måste dra in till lönen utan kan jaga grejer för att det är en kul passion. I Sverige importerar vi nästan 60% av vår honung så det finns en bra marknad.Jag längtar till februari då utbildningen startar. Tills dess kan jag bara promenera, hålla tummarna för operationen och ha det så härligt jag kan, sådetså!

Julen står för dörren och den kanske kan distrahera mig en liten gnutta.

 

 

Read Full Post »