Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tankar om allt.’ Category

20170409_122635

Bisäsongen är här. Trots en kall vår håller töserna på med sitt jobb för fullt. De spränger snart lådorna. Så det dröjer inte länge förrän det blir bråda tider att sätta på fler skattlådor och att framför allt göra avläggare. Det gäller ju att gör allt sådant i tid så man slipper svärmar. I år kommer vi nog byta ut flera drottningar då de börjar bli till åren komna.

Odlingarna ökar också takten på sitt växande. Det behöver skolas om, gödslas lite till och växthuset är inte färdigt än.

Så visst finns det massor med arbete.

Men nu, just nu, ska jag inte göra något sådant. Nu ska jag njuta av den bok jag väntat otåligt på. En bok som enligt rykten ska vara helt omvälvande, utvecklande och fantastisk. Stora ord. Får se om jag håller med då jag läst färdigt den.

20170423_181333

När jag sedan är ”omvälvd” får jag väl vattna och luka lite. Eventuellt med ett förklarat sken av insikt om allas vår oerhörda kvinnliga kraft.  Skridande mellan kålsängarna likt en kvinnlig Buddha. Samtidigt som jag kärleksfullt trycker spaden mot en mördarsnigels strupe.  Eller så hade ryktet fel i mitt fall. Jaja, den som lever får se!

Read Full Post »

20161229_180044

Jodå! Trots att åldersfixeringen i världen lever och frodas hävdar jag med bestämdhet att livet efter 50 är väldigt värt att leva. Jag hävdar dessutom att det ibland är ännu bättre än innan. Jag älskar varje dag av mitt liv! Missförstå mig inte nu. Jag har min beskärda del av trassel, bekymmer och oro nu också men vet med ålderns visdom att problem oftast passerar. Jag vet att man mår bäst om man kör sitt eget race istället för att som i ungdomen hela tiden försöka passa in i diverse grupper. Jag vet vad jag är bra på och jag förlåter mig själv för de saker jag inte kan.

Jag önskar att jag kunnat berätta vad jag vet nu för den jag var när jag var 20. Att jag fått möjligheten att berätta att det inte spelar någon som helst roll i långa loppet vilken bil man kör eller hur många kilon man bär. det som räknas i långa loppet är familjen, hälsan och vännerna. Jag skulle sagt att: ”Jo, det slitna gamla ordspråket bär på livets sanning”. Jag känner en sådan tacksamhet varje morgon jag får vakna upp. Varje gång jag tänker på mina fina söner, make och vårt liv. Jag väljer att fokusera på det positiva. Trots att jag vågar hävda att jag varit igenom mer än de flesta är det det bästa liv man kan ha. Vi tvingas äta livet rått men kryddor kan man ju alltid använda! När jag skriver detta sitter jag och tittar ut på hönsen som spatserar runt i rabatterna. Förnöjt skrockande. Vrider jag huvudet ser jag Charlie som halvsover på soffan hoprullad hoprullad som en boll. ”Nuvaron” härskar bland djuren! De lär mig så mycket varje dag. Det är tack vare dem jag periodvis klarar att leva i nuet.

20161023_125439

 

Read Full Post »

 

20160418_085407

Ofta när jag berättar för folk om hur vi lever här på ReimersRo möts jag för det mesta av nyfikenhet, frågor och en något drömsk blick från personen. De suckar gärna fram ett ”Oh, tänk om jag också kunde flytta ut på landet men jag har ju barnen/ jobbet/ inte tid/ ekonomin/mm(sätt in valfri orsak själv). Eller så menar de att de absolut inte kan leva utan stan/ gymmet/ service/ annat. Jag tror att de bygger upp en egen bild av hur det är att bo här beroende på om de själva när en förändringsdröm eller om de absolut inte vill ha förändringar. Men vissa håller nästan för näsan redan av tanken på att vi valt bort vattentoaletten. Vissa har skrattat lite överseende åt mitt miljöengagemang och talat om för mig att det inte hjälper att ”lilla jag” sopsorterar för sophämtarna slänger ändå alla sopor i samma fack i sopbilen, citat: ”det har man ju hört”.  Jag har också fått kommentaren: ”Jag är för gammal för att ändra på mina vanor”.

20160806_150231

Men igår mötte jag mannen som tog priset när det gäller kommentarer. Jag märkte tydligt att han av någon anledning blev provocerad av det jag berättade om vår livsfilosofi. Om hur vi hade valt att se på vårt liv här på jorden. Att jag efter sjukdom, och kriser fått ägna mig åt en, av dessa händelser, nästan påtvingad eftertanke om hur jag/ vi vill leva våra liv. Jag hade insett att detta livet( det enda vi vet något om just nu iallafall) kan ta slut eller förändras på ett ögonblick. Jag berättade att vi strävade efter att bli så självförsörjande vi bara kan så vi inte behöver lita till en statsmakt som kanske inte kan hjälpa alla vid en kris. Jösses, det räcker ju med en snöstorm om man bor på landet så inser man att man måste samla i ladorna för att klara sig!

20160912_112215

Jag berättade att detta sedan vuxit från att bara innefatta förändringar i mitt eget lilla leverne till att också innefatta ett försök till förändring i miljön runt omkring. Ett intresse för att försöka visa ett annat sätt att tänka, ett annat sätt att leva för andra. För många lever i sin bubbla utan att stanna upp och fundera. De lever med ett tyst gnag i själen trots att allt på ytan verkar toppen. Jag berättade om att det är vattenbrist även i många delar av Sverige numera. Att våra barn och barnbarn får ett tufft jobb att städa upp efter oss( under förutsättning att det finns en miljö att städa). Att vi inte kan vänta på att ”de som bestämmer” ska ändra saker för de tänker mer på egen karriär, vinning och nästa val än på att ta tuffa beslut som säkert kommer ge upphov till missnöje bland många medborgare. Vi kan inte vänta på att ”andra” ska börja. Vi kan inte peka finger och säga att” om inte dom minskar utsläppen så behöver inte vi heller”. Vi skyller ju till och med koldioxid utsläppen på korna samtidigt som vi semesterflyger till Thailand oftare och oftare. Samtidigt som vi konsumerar mer och mer nya prylar. Jaja, jag vet: Konsumtionen driver fram samhället! Den visan har vi hört till leda! Kapitalismen bygger på konsumtion och om vi konsumerar mera blir vi rikare. Därför jobbar vi mer, ser mindre av våra barn, bränner ut oss mer och får fler och fler ”välfärdssjukdomar”. Vi har alla svalt myten om hur det ska vara utan att egentligen ifrågasätta den. Det är så det alltid har varit. Det är så våra föräldrar gjorde. Det är en ”sanning”. Men det fungerar inte längre! Inte om vi vill ha en planet som fortsätter ge oss liv. För tro det eller ej kära stadsbo, vi är alla en del av naturen. Vi dör om moder jord dör. Om något i planetens balans rubbas en gnutta mer än vi redan gjort så kan vi inte klara det!

Jag hann dock inte riktigt säga allt detta sista jag skrev till personen i fråga förrän han började lägga kommentarer om att det inte var konstigt att jag vurmade för miljön, flummig religionsvetare som jag var! Det visste man ju att religion bara var flum för det kunde inte bevisas vetenskapligt. Inte ens när jag rättade honom och sa att man kan vara andlig och inte religiös och att jag inte jobbat som religionsvetare på många år utan var bibonde, skribent och konstnär släppte han sina fördomar. (Och när jag tänker efter nu så var troligen de sakerna lika flummiga som religionsvetare för honom.)  Han menade sen att jag troligen gick omkring med foliehatt eftersom jag säkert trodde att antingen aliens eller någon främmande makt sände ut ”vågor” som kunde tränga in i min hjärna! Vilka ”vågor” det gällde kunde han inte specificera. Jag hade fullt upp med att bita mig i tungan för att inte skratta honom rakt upp i ansiktet. Men eftersom jag är en någorlunda uppfostrad tant bet jag tills tungan blödde.

Men jag hejdade mig som sagt och sa alla de saker jag tidigare skrev. Då hävde han ur sig att han: ”Minsann inte fått 4 hjärtinfarkter för att sitta och lukta på blommorna. Han hade offrat sig så han kunde ge sig och familjen allt. Resor, villan och sommarstugan här uppe var minsann inte gratis om jag nu trodde det”.

Jag fick tårar i ögonen. Det var hans egen frustration över att känna sig fast i ekorrhjulet som gjorde honom småelak, nedlåtande i samtalet med mig! Som gjorde att han kände ett behov av att tala om att han tyckte synd om mig för att jag levde i en fantasivärld om jag trodde att något annat än djungelns lag gällde.

Vi har alla ett val men många av oss vet inte ens om det utan gör ”som man ska”, man lyder normen snällt. Han var över femtio år, framgångsrik och hade nästan allt. Men han hade inte ro i själen. Han hade inte lyckan. Han hade inte harmoni i sitt liv. Och det stack i ögonen på honom att någon klivit av ekorrhjulet. Jag tyckte så synd om honom. Jag ville bara ta honom i famnen när jag insåg det. Men då hade han väl fått infarkt nummer 5 och jag har ingen hjärtstartare här på ReimersRo.

Vi har ett val. Alla har ett val. Ibland är valet lätt och ibland är det förbannat svårt. Men inget som är värt något kommer alltid lätt! Ibland( ofta) får man kämpa och försaka. Men resultatet är värt det. Om man lyssnar inåt så hittar man sin egen väg. Och det som är så spännande är att när man hittat sin egen unika ”rätta” väg brukar saker lösa sig helt magiskt! Det är avslutandet som är svårt. Det är det som skrämmer och trasslar. För vi sitter så fast i ”vad ska grannarna tycka” / ”jag är inte en sån” / ”det är inget riktigt yrke” / ”folk skulle tycka jag är konstig”. Men i ärlighetens namn har folk fullt upp med sitt eget och om de skulle bry sig så reagerar de flesta positivt!

Hur gick det då i samtalet med mannen? Jo, vi gjorde som man gör i Sverige. Vi kom iallafall överens om att vi inte kom överens. Han fick med sig en paket nyvärpta ägg och en stående inbjudan att tillbringa en dag på landet med bisurr, kackel  och kaffe om han kom förbi igen.20160809_150055

Read Full Post »

 

Jag la precis upp ett Youtubeklipp med en rundtur i vårt lilla torp:  Hemma hos reportage. Och insåg att jag fick en hel del känslor när jag såg klippet. Jag kände först mig tveksam att lägga upp det för det är ju inget ”Sköna Hem” vackert hem. Inte perfekt färgkoordinerat med designmöbler. Det spretar hit och dit. Men sen kände jag hur mycket jag tycker om vårt hem. Hur jag rent ut sagt älskar vårt lilla spretiga torp som alldrig blir helt färdigt. Vad skulle vi gjort om allt var färdigt? Rullat tummarna? Börjat spela golf? Jaja, inget fel på golf men det är inget för maken och mig. Jag började tänka att det kanske fanns fler som kände som mig. Som ser med kritiska ögon på hemmet när det ska presenteras för utomstående. Jag tänkte på hur man i Sverige idag aldrig besöker någon spontant. Det ska alltid bjudas in, städas och pyntas innan folk får överträda tröskeln. Man inbillar sig av någon anledning att det inte duger. Men mitt hem duger! Det duger tillochmed riktigt bra för det passar mig som handen i handsken. Det blir aldrig helt färdigt, Det ändrar sig efter hur jag ändrar mig. Det lockar till samtal vid middagarna med vännerna.

20170415_120834  För några år sedan var jag inne i en lång period då det skulle vara vitt, ljuvt och gustavianskt. Lite Shabby- chick. Men efter mina operationer och efterföljande livshotande komplikationer är det som att jag behöver färg och bus omkring mig. Jag sålde nästan alla tjusiga antika pjäser. Vi loppade och fick lite nya roliga möbler som jag rockade loss med penseln på.    Fördelen då är att jag kan måla om loppisfynd utan rädsla eller dåligt samvete.

20160926_131306

Vidvinkelobjektiv på mobillinsen var ingen höjdare!

Sovrummet går i orientaliska toner. På vintern när vi vaknar är det endast 14 grader innomhus för kaminen brunnit ut så då är det en optisk synvilla för kroppen att det är varma mysiga färger man fäster blicken på inbillar jag mig.

 

20170209_230814

Jag jobbar gärna i ull och tyg i ateljen som omväxling. Och nu när jag krympt 55kg har jag många kläder jag drunknar i men som har vackra färger eller annat. Detta tas alltid tillvara och brukas i kreativa projekt. ”More is More” är min devis just nu i livet.

Dessutom hinner själen njuta när man sitter med nål och tråd. Det blir aldrig som man trodde från början och det är så spännande.

Read Full Post »

Förra året. Jag längtar. 20160731_102758

Jag befinner mig i samma sprickfärdiga förväntan som knopparna på träd och buskar. Hela luften vibrerar av förväntan. I skogen, i trädgården, i djur och i mig. Det är nästan som Moder Jord håller andan ett ögonblick precis innan hon släpper loss, både sig själv och oss alla.

Filmade ett Youtubeklipp om våra nya höns och vårtecknen i vår trädgård.  Sitter nu och sorterar bilder från förra sommaren medans klippet laddas upp. Länk:  Vårtitt i Trädgården April 2017

När man går ute i röran och småfryser glömmer man så lätt att det är så här det ser ut på sommaren.

20160622_113211 Den ljuvliga vallmon som flörtar skamlöst hade jag glömt bort. Samlade noggrant fröer som nu strötts ut igen så jag får fler ballerinakjolsbärade små bakelser.

20160611_151355

Allt samsas vackert. ”Ogräs” och ”fina” blommor. Men vem har bestämt att det ena är vackrare, finare än det andra? Är det inte typiskt oss människor? Kategorisera, katalogisera,värdera och nervärdera. Moder Gaia älskar alla lika mycket. Allt är en lika viktig del. Allt har sin egen skönhet, betydelse och uppgift. Tänk om vi kunde se det likadant. Så bra vi alla mått då.

20160611_150900

Det första jag kommer göra är att begrava näsan i denna, dra ett djupt andetag och färdas till himlen på ett kick!

20160611_151558 Att sitta på lilla terrassen på framsidan och inte ens se grusvägen. Lyssna på fåglarna. Få besök av en fjäril på handen. Se hönsen förnöjt spatsera omkring nedanför.Snart, snart, men inte riktigt än.

Read Full Post »

Det går vilt till i besättningen ibland. Vi skaffade gässlingar förra året igen. Jag ville slakta alla på höstkanten men maken ville behålla ett avelspar så vi slapp köpa nya gässlingar varje år. Jag, mitt dumma nöt, gick med på detta vilket senare gjorde mig galen. Gäss gastar! Och de gastar mycket! Jag hade uppenbarligen förträngt hur mycket de gastar! Varje gång någon gick förbi skrek gåsgubben. spelade ingen roll om det var folk, katter, hundar, höns eller löv. Det skulle gastas. Så trött jag blev på det. Och inte bättre blev det av att han blev ilsknare och ilsknare för varje vecka. Äktenskapet var i fara för jag gastade minsann jag också. På min stackars make.

20170130_113334

Nå, det ville sig så väl (usch, så får jag inte skriva. Det blev så sorgligt menade jag ju) att räven skadade gåshonan och stal nästan alla äggen hon låg på för någon månad sedan. Så det fanns inget annat att göra utom att slakta dem. Gåsgubben hamnade i frysen men gåsgumman sparade vi inte då hon var skadad. De tre ägg som räven missat åt vi till påsksillen. Så vacker tystnaden är på landet. Lite vårfåglar, trevligt hönsskrockande och ett och annat bisurr. Men inga bevingade ilskna vrålgåsar!

Annat är det med myskankorna. Tysta och vänliga. Min sorts fjäderfä alltså!

20170127_133247

I förra veckan hände det igen! Räven kom tidigt på morgonkvisten och stal 4 hönor. Som jag vrålade( Värre än gässen, troligen). Vi hade precis släppt ut dem ur hönsgården för första gången på länge. Hela vintern har skyddsnivån för fågelinfluensan varit höjd till en tvåa. Och nu hade den sänkts igen så damerna skulle få spatsera i den inhägnade trädgården. Men tji fick vi! Och den höna som ruvat kläckte bara fram två små kycklingar så beståndet blev verkligen decimerat. Vi hade visserligen tänkt köpa fler hönor på Frank Zoofors djurmarknad nu första söndagen i maj men inte hade vi tänkt oss att vi skulle behöva ersätta hönor vi redan hade! Eftersom vi har en hel del dyra projekt på gång denna säsong och dessutom behöver investera i fler kupor gäller det att vrida på slantarna så de kommer bäst till nytta ju. Nå, jag ska inte gnälla. Det var ju faktiskt de stackars hönorna som drog det kortaste strået.

Och lyckan vände snabbt igen. I veckan kom maken glädjestrålande hem och berättade att en bekant behövde bli av med lite höns och guldfiskar. Hönsen är bara runt tre år så de har många produktiva år till framför sig och sedan går de som pensionerade mysdamer här hemma. Vi slaktar oftast bara tuppkycklingarna. Det landade alltså 11 vackra damer här. Stora underbara damer som dessutom verkar lika tama som våra egna. Det följde med en Sussextupp också vilket gav mig problem. Han är urtjusig men det är vår Orpingtontupp också. Det går inte att ha dem ihop för då slåss de oavbrutet. Så vi får hägna in en del i hagen runt gåshuset och placera Sussexherren och två,tre damer där tills vi beslutat vad vi ska göra. Allt löser sig! Men just nu är det lite tidspress så jag vill inte ha fler projekt som måste lösas genast förrän toaletten och växthuset är färdigt!

20170130_112637

IMG_5950

Read Full Post »

 

 

20170407_101133

Varje dag börjar klockan 5 med en kopp nymalet kaffe. Sen gör jag min yoga, mediterar och går en 5 kilometers runda i skogen. Efter detta och duschen kollar jag upp ”att göra” listan jag skrivit kvällen innan och kompletterar den om jag kommit på fler saker jag vill göra eller ändra av någon anledning. Som den vanemänniska jag tyvärr måste erkänna att jag är blir frukosten också för det mesta den samma. Gröt eller glutenfri macka med ägg och eventuellt kött från gårdagens middag.Till detta gör jag en pressokanna thé av torkade örter från trädgården. På grund av att min mage ibland bråkar både på grund av den reumatiska sjukdom som vilar i mig och den gastric bypass jag gjort försöker jag ge magen hjälp så mycket jag kan. Ett thé gjort på torkade grodblad, fläderblommor, fläderbär och kungsljusblad håller magen snäll och glad. Alla dessa växter är mer eller mindre inflammationsdämpande och/ eller lindrande för magen.  Jag märker direkt när jag hoppat över det. Jag dricker en kopp varmt med vår honung i till frukosten. Sen dricker jag resten av pressokannan kall med isbitar under resten av dagen.  Det är magiskt vilken hjälp Moder Jords växter kan ge oss. Och detta utan biverkningar. Men jag rekkomenderar att man inte tuggar på vilken planta som helst utan läser på! Och att man är helt säker på var man använder! Det finns några växter som är giftiga. Och om man använder mediciner kan de kontraindikera med örterna!

En sak är säker dock! Jag känner mig INTE som 80 längre som jag gjorde under så många år med skolmedicinens piller. Jag känner mig inte ens som de 50 år jag är! Jag känner mig som hälften! Och kroppen som tagit så mycket stryk är så tacksam. Denna fantastiska kropp som kämpar för mig varje dag. Som härbärgerar min själ så villigt trots allt. Livet är gott att leva!

annat! 20160930_113214

Read Full Post »

20170318_063433

Det är knökfullt på bänkarna framför fönsterna här nu. Mycket har blivit utplanterat i både bäddar och lilla växthuset men mycket trängs vidare. Våren är ju lite lurig. Det har varit ovanligt kallt. Hagel och regn om vartannat och där emellan en liten solglimt. Nåja, den kommer, det har den ju gjort varje år. Under tiden kör vi ut hästskit i landen, sätter fröer, bäddar in i halm, hö och ull. Vi har också börjat bygga på ett större växthus men det får bli en annan bloggpost.

Ska bli skönt att kunna hämta egen kompost ur vår latrinkompost om några år. Grannen är supersnäll och körde hit tre lass med sin traktor så i år ska jag egentligen inte klaga. Förra året skyfflade vi skit själv. Men jag vill ju att allt som produceras på torpet ska stanna och göra nytta på torpet!

20170402_114903

Undrar om svordomar ger extra krut till gödseln? I så fall har maken kryddat den till max här för han välte precis skottkärran sekunden innan jag hann föreviga det.

20170414_124234

Vi lägger hö och halm över potatisen när vi sätter den.

20170402_114826

Och vitlöken får ett ulltäcke varje år. Både vackert och varmt.

Vi har visserligen mördarsniglar här men de är inget problem i odlingarna eller under våra täcken. Hönsen och ankorna mumsar snigelägg och småsniglar allt vad de orkar så snigeltrycket hålls på en hanterbar nivå. De vi hittar hittar vi i blomsterrabatterna och det har blivit en meditativ vana för maken att gå en runda på kvällskvisten med huggjärnet och mörda mördarsniglar!

Read Full Post »

20170412_145112

Vi har blivit beroende! Som ni vet har jag sedan mer än tre år lagt om nästan hela mitt liv. Ja, alltså inte flyttat, skiljt mig eller bytt jobb utan ändrat mitt sätt att äta, min syn på id och min ”nuvaro” i livet. Jag har ju berättat tidigare om hur sönder min kropp var och hur läkarnas enda lösning var mer mediciner. Mediciner som sen i sin tur gav en mängd biverkningar och ännu mer mediciner. Jag började meditera, yoga och ta bort laktos, gluten och socker. Jag började äta ”ren” mat, dvs mat lagad från grunden av ekologiska råvaror med betoning på grönt. Det lilla kött vi äter är viltkött, fisk och kyckling. Allt jagat av maken, uppfött på torpet eller köpt i närheten av andra ekovänner. Sockerberoendet satt hårdare än jag hade insett. Socker finns ju i ALLT! Och i början kunde jag inte förstå varför jag blev konstig i magen, ilsk eller deppig. Men efter några månader släppte det. Jag insåg vad som ställt till problem då jag efter ett år hade en period med mycket kalas och jobb då jag inte släpade med eget ”snacks” eller tackade nej till till exempel kakan. Fy för tusan vad hög jag blev av sockret. Och vad trött jag blev 20 minuter efter jag ätit sockret då blodsockret damp i botten igen. Jag tillockmed kollade upp om jag hade fått diabetes. Så beroendet hade stuckit upp sitt fula tryne och försökte fånga mig igen. Som tur var hade jag kraft nog att fightas! Efter min gastric bypass operation för ca 1 år sedan har jag inget sug alls. Tyvärr är det istället en ständig kamp för att få i kroppen alla näringsämnen den behöver då jag ofta får ont i magen eller inte känner hunger. Men jag hade ju sen å andra sidan en hel del komplikationer efter operationen och låg på sjukhus nästan en månad, hade gastrostomi och höll på att stryka med. Så min trofasta,  kämpande kropp behöver nog lite mer tid på sig för att hämta lära sig.

Men nu är vi beroende igen! Vi har stora skälvan då vi inte har det hemma! Vi stryker kring flaskor, kylskåp och burkar som katter runt en guldfiskskål!

Vi har helt fastnat i fermenterad/ syrad mat! Vi syrar vitkål, Kombucha och gör Eldvatten. Vi till och med fermenterar vår kompost. Att fermentera grönsaker dubblar deras vitamininnehåll. Dessutom blir de fyllda av probiotika vilket mage och tarmpaket mår finfint av.

20170331_192811

SURKÅL:

Att syra vitkål är super enkelt. Ett kålhuvud, (ca 1kg), 1msk salt( jodfritt, vi använder helst Himalajasalt), pepparkorn, de kryddor du vill ha med. Ex: chilli, kummin, timjan. Ta vad du tror dig tycka om. Experimentera!  Ibland har jag morot eller blomkålsbuketter i. Riv vitkålen i en bunke. Häll på saltet och låt stå en bra stund så saltet drar ut vätska ur kålen. Sen börjar du banka och knåda vitkålen. Målet är att vitkålen ska vätska sig ordentligt. När det är gjort packar man allt i en glasburk eller keramikkruka. Packa hårt så inga luftfickor finns. Se till att vätskan täcker kålen helt. Om det behövs kan man toppa upp med lite saltvatten( 1 liter kokt vatten + 1msk salt, svalna av och häll över så det täcks) Jag brukar tynga ner kålen i krukan med en plastpåse fylld med vatten. Varje gång jag försökt göra som i de gamla recepten jag har och täcka med hela kålblad har surkålen härsknat istället för att syras så jag har gett upp och trycker ner med hjälp av vattenpåse eller en diskad sten. Under fermenteringen kommer det bildas bubblor och det kan slabba över lite men sätt burken på ett fat. Efter ca 1-2 veckor är den klar! Glöm inte ”pysa” burken varje dag för att lätta på trycket och sniffa. Det ska lukta syrligt. . När tiden gått tar man ur tyngden, skruvar på locket och stoppar in den i kylen. Där eftermognar den sakta. Vi börjar så klart äta av den direkt men märker att smaken blir mjukare ju längre den stått. En oöppnad burk håller sig  jättelänge.

20170427_122530

KOMBUCHA:

För att göra egen Kombucha behöver man en liten baby, en Scoby, samt någon deciliter startvätska, svart ekologiskt thé, socker. Lugn! Sockret är till för att Scobyn ska ha något att äta och förbrukas nästan helt under fermenteringsprocessen.  Scobyn är ju en levande organism, det är som att ha ett litet husdjur! Man kan göra egen Kombucha genom att köpa en flaska i affären med lite ”grums” i botten men det bästa är att få eller köpa en egen Scoby med startvätska. (Jag har ibland Scobys att sälja) Nu gör jag Kombucha i en stor 8 liters glastank med tappkran men det går fint att börja i en mindre. Scobyn gör nya scobys efter hand så man kan utöka så mycket man vill. När en Scoby blivit gammal och lite missfärgad brukar jag ge den till hönsen. De älskar det och den ger mängder med probiotika och annat mums till dem också. Alltså: 1 Scoby, ca 15% startvätska( vätska från förra omgången eller den vätska som följer med en nyköpt Scoby) samt 1 liter starkt ekologiskt thé( 1-2 msk thé eller 2-3 påsar thé som fått dra ca 15 minuter). Häll i 1-1,5 dl ekologiskt socker. Lös upp sockret ordentligt. Låt théet svalna ordentligt annars dör Scobyn. Sen häller man bar i sockerthéet i en glasburk, låter Scobyn försiktigt glida ner, häller i vätskan från förra omgången(eller den medföljande vätskan). Lägg inte på något tätslutande lock för detta behöver andas. Men fruktflugor kan flockas så jag täcker burkens öppning med en bit tyg fasthållet av ett gummiband. Jag låter allt stå ifred på en varm mörk plats. Sen väntar jag otåligt ca 10 dagar. Tiden beror på bland annat hur varmt det är. Mina står på hyllan under taket precis bredvid skorstenen men överskåpet på kylen är också ett bra ställe. Man kan sticka ner ett sugrör och provsmaka så man får exakt den syrlighet man vill. när dagarna gått kan man såklart dricka Kombuchan direkt men jag gillar att efterferementera med en smaksättning. Då tar man undan Scobyn och ca 15% av vätskan så man kan göra mer Kombucha. Sen häller man i rengjorda flaskor smaksättningen. Det kan vara ex ekologisk juice, bär, sylt, ingefärabitar eller något annat. Åter igen är det experimentlustan och fantasin som sätter gränserna. Sist gjorde jag en laddning med torkade Fläderblommor och fläderbär som blev drömgod. Jag låter dessa flaskor stå framme i fönstret i köket i några dagar. Jag pyser dem varje dag( för de kan explodera) och när jag tycker de är ”bubbliga” nog åker de in i kylen där fermenteringen saktar av avsevärt. Sen är det bara att ta fram en läcker, läskande egenproducerad Kombucha och kliva in i himmelriket!

20170412_145112

ELDCIDER/ FIRECIDER:

(Burken i mitten på bilden)

Detta är kanske inte just fermentering men kanon att ha hemma i snörveltider. Man blir aldrig sjuk om man tar en hutt Eldcider varje dag. Man kan också använda den som ingrediens i den egengjorda dressingen.

Jag tar äppelcidervinäger, lök, vitlök, ingefära, citronsaft, skivad citron, pepparrot, gurkmeja och honung,chili, ev cayennepulver.

Jag skalar och hackar allt utom äppelcidervinägern och honungen. Sen lägger jag detta i en burk. Häller över äppelcidervinägern och sätter ett lock på löst. Detta åker in i kylen i ca 2 veckor. När tiden gått silar jag av vätskan i en flaska och tillsätter honungen. Sen åker den in i kylen igen. Varje dag tar vi sedan en matsked av denna krutdryck och vi blir aldrig förkylda! Receptet på Eldcidern är inte exakt. Jag tar så mycket jag känner för och så mycket som får plats i den burk jag valt..

Read Full Post »

Youtubeklipp om latrinkomposten

Här på ReimersRo försöker vi ju ta fler och fler steg mot ett hållbarare liv. Vi återvinner, återbrukar, odlar enligt permakulturprinciper och plastbantar.

Små steg blir till slut en hel mil!

Under ett års tid har vi mer och mer retat oss på att vi spolar ut kiss och bajs med vårt ljuvliga källvatten från vår djupborrade brunn. Vi har redan satt stora IBC-tankar under hängrännorna för att samla upp regnvatten så vi kan bevattna odlingarna men hushållets toalettspolande gnagde på samvetet. Så fick vi slutligen tummen ur,,, och bestämde oss för att kasta ut vattentoaletten. Det intressanta var att när vi diskuterade detta med kommunens miljöinspektör menade hon att ”uppfinningen” vattentoalett aldrig hade blivit godkänd om den uppfunnits idag på grund av världens allt större vattenbrist.

Vi bestämde oss för en Separett Villa. Jag hade läst på en hel del innan beslutet och insett att förbränningstoaletterna fortfarande hade lite för många barnsjukdomar för att vi skulle satsa på en sådan. Frystoalett likaså. Dessutom drar de en hel del ström. Separetten har visserligen en eldriven fläkt men vi står och faller inte med den om det skulle bli strömavbrott. Vi får väl hänga klädnypor utanför toalettdörren så vi slipper lukten! Om några år kommer denna Separett sedan att bytas mot en som går på solenergi/ 12 wolt men vi ville börja enkelt. Det finns hela färdiga paket på de stora byggvaruhusen som innehåller miljötoa, urinejektor samt latrinkompost. I början såg jag faktiskt det som ett enkelt sätt att få sakerna på plats, jag erkänner! Jag blir ofta lite stressad då saker ”hänger i luften”, halvfärdiga liksom. Men jag kom som tur är på bättre tankar. Vore ju sorgligt om jag inte fick bruk för min uppfinningsrikedom och klurighet.

Nå, jag gick glatt ut på Blocket för jag har under åren sett flera Mulltoa och Separetter begagnat. Men icke! Vi hade satt ett optimistiskt datum på förändringen till kommunen och det närmar sig! Så jag fick krypa till korset och köpa Separetten ny. Usch! Men allt annat bygger vi själv! Urintanken blir hopbyggd av en stor tunna med skruvlock som vi kopplar slang på, gräver ner en bit i marken för självfallets skull och bygger in i en isolerad låda. På det sättet kan vi enkelt sänka ner en liten pump, koppla på en blandare och vattna ut urinen blandad med vatten i rabatterna. Latrinkomposten var ett annat kapitel. När jag sökte information på nätet( Tacka vet jag Google och Youtube) upptäckte jag att många byggde med dammduk och presenningar i botten. Komposten måste ju vara helt tät upp till 20 cm i botten och ohyresäker. Men man behöver ju röra om i den ibland och när bajset komposterat klart ska den ju grävas ur! Då finns ju risk för att presenningen går sönder, tänker jag. En natt när jag som vanligt låg och klurade på lösningar kom jag på det! IBC-tankar! Vi bygger in två sådana, kapar av dem på lagom höjd och isolerar med frigolit runt om! Ni kan tro jag var nöjd på morgonen då jag fick babbla om min ide för maken. Han nappade på iden och vi började bygga! Tankarna kostade oss 200kr för båda. Plank, lastpallar, frigolit och Falu rödfärg hade vi redan. Så nu står vidundren längst bort i hörnan. De är verkligen överdimensionerade för oss två. Men då blir det bajskompostjobb med längre intervall.

Bara locken som ska byggas klart och sen ska tankarna kapas till rätt höjd. Jag är såå nöjd! I helgen som kommer ska vi installera Separetten och urintanken. Spännande tycker vi men våra stadsboende vänner skakar mest på huvudet åt oss två miljömuppar. Men det är redan flera kommuner(inte vår,än) som redan så här tidigt på året infört bevattningsförbud. Vattenbristen och klimatförändringarna HAR redan nått Sverige! Och det spelar då ingen roll om man bor i stan eller på landet, utan vatten inget liv.

En bonus är att vi i framtiden kommer slippa släpa hästskit till odlingarna utan allt som produceras på ReimersRo stannar på ReimersRo! Tjoho, bara en sån sak!

20170410_141358

Read Full Post »

Older Posts »