Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Biodling’ Category

Det har varit en fantastisk sommar än så länge. Bina har jobbat för fullt och burit hem mängder med nektar. Jag har redan kunnat skatta flera lådor härlig honung. Och i trädgården växer allt så det knakar!

20160609_161401

Moder Jord är frikostig mot oss i år. Då det varit soligt och torrt länge nu har jag svårt att samla material att täckodla med. Gräset har blivit brunt på stora fläckar men det gör inget. Här får allt vara som det är.

IMG_5941

Jag kämpar inte för att skapa en utställningsträdgård. Jag kämpar för att ge växter och djur de bästa( naturligaste) förutsättningarna för att trivas. Jag täckodlar mer och mer för att efterlikna hur naturen själv gör. Jag låter allt gå i ett kretslopp här. Gräsklippet blir till näring för grönsakerna. Hönsen hjälper mig både gödsla och sprätta runt i marken. Permakultur på mitt eget lilla vis.

De små gässlingarna är inte så små längre!

20160522_151815

IMG_5939

Och mamma höna som bestämde sig för att ruva i en back utanför hönshuset har fått sina små nu.

IMG_5950

20160603_143011

Idag ska jag fylla på det lilla fågelbadet så vi har vattenblänk på framsidan också. Vår stora damm med Koikarp lockar till sig både bi, sländor, grodor och ormar för att inte tala om fåglar. Men lövet på framsidan är mer till för oss människor.

IMG_5970

Nu drar regnet jag känt av i kroppen in över skogen. Tillräckligt stor väderförändring för att min gamla kropp ska värka extra men inte tillräckligt mycket regn för att släcka naturens törst. Ikväll ska jag slunga några lådor honung så orken måste räcka hela dagen. Ta hand om er, och njut allt ni kan.

Read Full Post »

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.” – Søren Kierkegaard

Jag borde troligen gett upp. Jag borde troligen flyttat till lägenhet, gjort mig av med djuren, förtidspensionerat mig och börjat leva genom barnen. Men ser du, det kan jag inte! Det är alldeles för roligt att leva, trots krämpor, värk och motgångar. Jag märker att jag mår så bra då jag får jobba mot en dröm. Ett mål. Sen kan dessa drömmar variera och de skiljer sig alltid kraftigt åt från varandra. Ibland kan jag avundas de som snöar in på en sak. De som grottar ner sig i modellbygge, golf eller stickning. Själv vill jag ju prova allt! Och när då kroppen kommer med protester blir jag heligt förbannad och vänder på varje sten för att få som jag vill trots kroppen.  Många i min närhet har under årens lopp tyckt att jag pratar en massa(Luftslott) och har en massa planer men inte sätter något i verket på riktigt.  Så som de tycker man ska. Så som man blir framgångsrik enligt dem. Men det de inte förstår är att jag inte strävar efter att bli framgångsrik eller rik. Jag strävar efter att vara helnöjd då min sista stund nalkas! Och jag babblar och planerar. Men ofta stoppas de planerna av ekonomi eller praktiska saker. Om de då snabbt lämnas bakom mig av mitt hjärta vet jag ju att de inte var för mig men om de gnager vidare inom mig vet jag att de är något jag borde försöka uppnå. Mina studier i religionsvetenskap är en sådan sak. De gick som tåget. Allting fastnade och tentorna gick som en dans. De var så rätt! Det blev en universitetsexamen och ja, jag vet inte vad jag ska få för nytta av den när det nu inte blev prästkallet, men jag vilar i vissheten att någon gång kommer meningen med dessa studier att visa sig.  Så är det med det mesta i mitt liv. Backspegeln har lärt mig att allt jag varit med om haft en mening. Stor eller liten. En gång mötte jag en kvinna som också var barn till en alkoholist. Det har hänt många gånger i och för sig men denna gång minns jag speciellt för vi möttes av helt annan anledning. Hon nämnde att hon inte förstod varför hon under vårt säljmöte öppnade sig så för mig men då vi pratat en stund föll polletten ner att hon liksom jag växt upp i en dysfunktionell familj. Hon var mycket yngre än jag. Såg lika framgångsrik ut som jag. Det syns ju inte på utsidan vad vi bär på.  Men något gav ett tecken om att vi hade privata beröringspunkter. Jag tror och hoppas att jag gav henne lite bra tankar och en känsla av att kunna överleva med framgång trots uppväxt. Så mening med allt finns det!

 

Nu ska jag ge mig på nästa äventyr. Först GBP som jag skrev om tidigare men också nya studier. Yrkesbiodlare minsann! Jag har ju bikupor och har gått hobbykurser under åren men dessa väckte mer-begär. Då finns det en tvåårig yrkesutbildning på distans där du kan lära dig ALLT om biodling på yrkesvis. Den har jag kommit in på.  Där ingår även företagsbiten och fast jag driver företag redan kan man nog aldrig få för mycket kunskap. Så förstå att jag är nervös för jag utmanar ju min kropp på det tuffaste vis man kan. Det blir mycket tunga lyft. Men å andra sidan kan man ha det lugnare på vintern då jag ju ofta har mina tuffaste skov. En biodlarkollega seglar i söderhavet på vintern och återvänder till sina kupor när våren kommer här i Sverige. Det vore väl något att drömma om! Att pensionera mig finns inte på kartan. Framför allt på grund av att jag genom att jag varit sjuk i många år inte får någon pension värd namnet trots eget sparande. Så då får man planera för det. Att få tjäna pengar på ett intresse är väl härligt. Och jag slipper ha kniven på strupen att jaga retro och antika grejer till butiken för att jag måste dra in till lönen utan kan jaga grejer för att det är en kul passion. I Sverige importerar vi nästan 60% av vår honung så det finns en bra marknad.Jag längtar till februari då utbildningen startar. Tills dess kan jag bara promenera, hålla tummarna för operationen och ha det så härligt jag kan, sådetså!

Julen står för dörren och den kanske kan distrahera mig en liten gnutta.

 

 

Read Full Post »