Anneliereimer's Blog

Förra året. Jag längtar.

Jag befinner mig i samma sprickfärdiga förväntan som knopparna på träd och buskar. Hela luften vibrerar av förväntan. I skogen, i trädgården, i djur och i mig. Det är nästan som Moder Jord håller andan ett ögonblick precis innan hon släpper loss, både sig själv och oss alla.

Filmade ett Youtubeklipp om våra nya höns och vårtecknen i vår trädgård.  Sitter nu och sorterar bilder från förra sommaren medans klippet laddas upp. Länk:  Vårtitt i Trädgården April 2017

När man går ute i röran och småfryser glömmer man så lätt att det är så här det ser ut på sommaren.

 Den ljuvliga vallmon som flörtar skamlöst hade jag glömt bort. Samlade noggrant fröer som nu strötts ut igen så jag får fler ballerinakjolsbärade små bakelser.

Allt samsas vackert. ”Ogräs” och ”fina” blommor. Men vem har bestämt att det ena är vackrare, finare än det andra? Är det inte typiskt oss människor? Kategorisera, katalogisera,värdera och nervärdera. Moder Gaia älskar alla lika mycket. Allt är en lika viktig del. Allt har sin egen skönhet, betydelse och uppgift. Tänk om vi kunde se det likadant. Så bra vi alla mått då.

Det första jag kommer göra är att begrava näsan i denna, dra ett djupt andetag och färdas till himlen på ett kick!

 Att sitta på lilla terrassen på framsidan och inte ens se grusvägen. Lyssna på fåglarna. Få besök av en fjäril på handen. Se hönsen förnöjt spatsera omkring nedanför.Snart, snart, men inte riktigt än.