Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2015

Ni vet hur man alltid brukar säga att ”allt hänger ihop”. Och det gör det ju oftast också. Tänk bara på fotboll, chips och öl. Eller bilval och storlek på den manlige föraren. Eller vit klänning och jordgubbsfläckar. Kräftor och huvudvärk. ”En olycka kommer sällan ensam” säger vi ju också.   Allt hänger ihop!  Men skämt åsido så gäller samma sak faktiskt för vår kropp och våra sjukdomar. Det förvånar mig fortfarande att vi behandlar varje krämpa som en isolerad sjukdom som om det fanns vattentäta skott mellan kroppsdelar eller mellan kroppen och psyket. Sanningen är att även när det gäller våra kroppar så hänger allt ihop. Den österländska medicinen har vetat detta i årtusenden men här i väst ser vi till exempel en migrän som bara en migrän. Den har inget samband med till exempel den colon irritabile som vi också lider av. Så behandlar vi migränen med ett piller och sen behandlar vi den besvärliga magen med ett piller. Och sen får vi behandla krocken mellan dessa båda piller(kallas kontraindikation) med ett tredje piller. Eller så äter vi sömnpiller för den dåliga nattsömnen, värktabletter för ryggvärken och vitaminer för att vi inte hinner äta ordentligt på regelbundna tider.

Du behöver vakna upp och sluta lita på det doktorn säger. Ta ansvar för din kropp och ditt liv! Doktorn förskriver läkemedel som ”vunnit” i upphandlingen. Läkemedelsbolagen gnuggar sina händer och vill egentligen inte att du ska bli frisk för då blir det en mindre utdelning till aktieägarna. De får det dessutom att låta som att det är helt naturligt att du ska stå ut med diverse biverkningar. Du går på det och gissa vad som händer? De har ett piller att sälja som lindrar biverkningen! Inom sjukvården för kvinnor är detta tagit till sin spets. Titta bara på vilka biverkningar som accepterats för p-piller eller andra hormonpreparat. Skulle män varit målgruppen hade p-piller aldrig blivit godkända från början.

Men läkarna är också utbildade i västerländsk medicin där varje kroppsdel behandlas för sig. Så du behöver börja läsa på själv. I mitt fall fick jag Bechterews( Ankyloserande spondylit) och fick reda på att den kan ge iriter i ögonen. Men själv upptäckte jag att min kassa mage och till och med min aorta aneurysm kan hänga ihop med Bechterews. Liksom laktosintolerans, glutenkänslighet, trötthet, nedstämdhet och mycket annat. Antingen startade det med Bechterews eller så startade det med någon annan inflammationsökning i kroppen. Eller så blossade det upp i samband med att psyket utsattes för stress under några av de tuffa tider jag haft. Det vet jag inte ännu men det viktiga här är att allt hänger ihop!

Och,,,,,om det satt igång av någon anledning så måste det kunna sluta av någon anledning. Fibromyalgi, som jag också ”råkat få”, är enligt läkarna obotlig liksom reumatism. Det finns ingen framgångsrik behandling säger man. Men om man söker information på nätet hittar man fullt med forskning( utanför Sverige) om vad som ger denna sjukdom och vissa av dem tänker utanför boxen. Man hittar också fullt med folk som vägrat lyssna på att det skulle vara något ”man måste lära sig leva med”. De har ändrat kost, de har kollat upp eventuella brister, de har gjort livsförändringar, mm. Och de mår ofta bättre!   Man kan inte sätta plåster på symtomen utan att titta på den ursprungliga orsaken till att din kropp bråkar!  Gör om och gör rätt!

Jag ska berätta om en bekant som behandlades med plåster för diverse symtom. Hen fick värk i hela kroppen och gick till doktorn, Doktorn menade först att det berodde på felbelastning efter en stukning tre månader tidigare och skrev ut smärtstillande och antiinflammatoriskt . Besöket tog tio minuter. Efter några månader gick min bekant tillbaks till doktorn för hen tappade hår, hade fått utslag och sov dåligt. Ny doktor( stafettdoktor) och tio minuter även denna gång. Nya piller och en remiss till röntgen. Fyra månader senare, efter röntgen som inget visade, kom ett brev med denna information samt en förnyelse av de smärtstillande.  Tre veckor senare kom min bekante in till akuten med dubbelslag på hjärtat och värk ut i armen. EKG och inläggning över natten. Läkarsamtalet tog totalt femton minuter. Tio vid ankomst och fem vid utskrivning. Nya mediciner och ett tips om att äta mer grönt. Så höll det på i mer än två år. Sen blev min bekante än mer deprimerad och sökte sig själv till samtalsterapi. Hen åt nu smärtstillande, blodtryckstabletter, antiinflammatoriska tabletter, blodförtunnande och sömntabletter. I samtalsterapin framkom att min bekante blev småmobbad på sitt jobb. Ett jobb hen haft i tjugo år. Det framkom också att hen var mycket ensam i sitt liv. Under de två åren med sjukskrivning minskade värken för att återkomma varje gång hen provade att återgå i arbete. Hm,,, för mig verkade det tydligt var roten fanns!

Hen bytte till slut jobb och värken, som läkaren sagt var fibro, försvann. Blodtrycket sjönk. Hen slutade nämligen döva sina känslor för den kränkning hen utsattes för varje dag på det gamla jobbet, med kakor och gick ner kraftigt i vikt. Hen sov naturligtvis också mycket bättre då hen kunde röra sig mer. Självförtroendet ökade och förra våren träffade hen kärleken! Så, allt hänger ihop, men det såg inte alla dessa läkare som endast stoppade näsan i journalen och missade att prata med sin patient. Min bekants kropp och psyke hade hojtat på hjälp på det enda sätt den kunde. Den skapade sjukdom.

Nu säger jag inte att det alltid är saker på jobbet eller i relationer som skapar sjukdom. Jag säger inte heller att det alltid är psyket som ska behandlas om det uppstår sjukdom. Men jag säger att man inte kan titta på händelser i kroppen som isolerade fenomen. Du kanske mår toppen psykiskt och ändå får reumatism. Då kanske den hänger ihop med en speciell gen eller ärftlighet. Då har den legat tyst i din kropp och brutit ut av någon anledning som bara du kan svara på. Stress, processad mat, för lite sömn, en annan sjukdom, kemikalieexponering. Det finns många möjliga ingångar till sjukdom eller som jag hellre ser det: OBALANS I KROPPEN. För det är just vad det är. Sjukdom är ett symtom på att du har en obalans i livet eller kroppen.

Vi tittar på en påhittad kvinnas liv under en dag: Hon är trettiofem, gift, två barn, jobbar som socionom, tränar tre gånger i veckan och åker utomlands två gånger om året. Så, då kör vi: Hon har fått alla vaccinationer man fick som barn (Rester kvar i kroppen). Hon äter p-piller( Rester kvar i kroppen). När mensen kommer stoppar hon upp en tampong som är luddfri( kemikalier) och förpackad i plast( kemikalier). Hon sminkar sig( kemikalier)   Hon köper kläder flera gånger i månaden( De är behandlade med flamskyddsmedel och tungmetaller,rester kvar i kroppen). Hon äter vanlig mat dvs grönt och kött, fisk. Ibland ekologiskt men ”det är ju så dyrt” ( Besprutade grönsaker, hormonbehandlat och penicillinbehandlat kött) ( Rester kvar i kroppen) Ja, jag vet att vi har en karens på kött men ner till noll i mätvärde kan vi aldrig komma om vi tillfört ett ämne, det är fysikaliskt omöjligt. Och hade det bara varit en kotlett hon åt under sin livstid men hon äter ju kött, fisk och grönt varje dag.  Hon äter mycket pasta, flingor, gröt och  bröd. Kolhydrater är ju bra, eller? Njä, den vete vi äter är vansinnigt mer processad än den ursprungliga vetet och kan ta sig ut i blodbanan. Dessutom har evolutionen inte hunnit ändra vårt tarm/magsystem så mycket så vi mår bra av den moderna mängden gluten i långa loppet.Många klarar av det men faller igenom om de utsätts för någon typ av trauma/ stress då de utvecklar tarmproblem.  Sen äter hon huvudvärkstabletter ibland( Rest kvar i kroppen) Hon tränar tre gånger i veckan vilket är bra men övriga dagar sitter hon still vid skrivbordet. Hon kör vart hon ska vilket släpper ut skit i luften hon andas in. På gymmet duschar hon och använder duschtvål med kemikalier i. Hon smörjer sen in sig i lotion som har än mer kemikalier. Glöm inte att huden är vårt största organ!  Men hon vill vara nyttig så hon äter vitaminpiller och kosttillskott. Gissa vad de också innehåller? Bindemedel, förtjockningsmedel, färgämne. KEMIKALIER! Hon städar huset( kemikalier), hon äter chips(kemikalier, tillsatsämnen, konserveringsämnen) Hon stressar på jobbet och får ont i nacken( värktabletter: kemikalier) Hon åker utomlands och smörjer då in huden i solskydd( kemikalier). Hon flyger( utsläpp). Hon handlar lite souvenirer(( kemikalier + barnarbete kanske) Oj,oj,oj. Vi kan hålla på hur länge som helst och ändå missa massor. Hon är en helt vanlig kvinna. Allt hon stoppar i sig och utsätts för samverkar i hennes kropp och med hennes egna kemikalier, hormoner,mm. Då är det inte konstigt att obalansen dyker upp och vi blir sjuka. Och den ena sjukdomen öppnar upp för den andra. Lyssnar inte denna trettiofemåriga kvinna på sin kropp kommer hon snart vara en femtioårig kvinna med allergier, värk och någon autoimmun sjukdom eller två. Troligen överviktig och olycklig och fattar inte hur det kunde bli så.

Mitt råd blir åter igen: Ekologisk mat, ekologiska produkter. Så lite kemi i livet som möjligt som inte kommer från en naturlig källa. Sök balans mellan jobb och fritid, kropp och själ. Och du, hoppa av alla måsten! Du måste inte byta bil bara för att grannen gjort det. Du måste inte gå på alla kurser, caféer och på babygympa när dina barn är små. När jag arbetade i förskolan hade vi många barn som det tog tre dagar att stressa ner efter helgerna. Deras föräldrar skulle ”förverkliga sig” för fullt fast de fått en helt ny livssituation med en helt ny liten människa. Barnen var genomstressade och mammorna inte mycket bättre. Njut av NUET!Du måste inte göra som alla andra tycker. Lyssna inåt. Livet är ingen tävling och först i mål vinner absolut inte!      

Read Full Post »

Sitter här med dunderförkylning som gett migrän och blodtrycksökning, halsont och gnäll. Detta är priset jag betalar för att slippa en del av min värk och dessutom överhuvudtaget leva. De mediciner jag tar minskar mitt immunförsvar. Cimzia är sprutor som jag tar var 14é dag. Det är ett biologiskt läkemedel som hjälper kroppen slåss mot sin benägenhet att ge sig på sig själv, kan man enkelt säga. AS (Beschterews) som är en av mina sjukdomar är en reumatisk sjukdom där kroppen anfaller sig själv.Länk till reumantikerförbundets info

Detta ger inflammationer i leder, mm. Framför allt i ryggen, men även nacke och andra leder kan drabbas. I vanliga fall ger man oss med denna sjukdom reumatika typ Metotrexat och NSAID- preparat men på grund av att jag också knaprar Waran kan jag inte ta den typen av medicin. Jag får dessutom inte ta NSAID- preparat, dvs de vanliga antiinflammatoriska medicinerna överhuvudtaget. Så istället för en behandling där man börjar med reumatikamedicin och NSAID- piller som de flesta reumatiker får fick jag börja direkt med den biologiska TNF-hämmaren Cimzia. Det hjälpte oerhört mycket!

Även min hjärtoperation och Waranet gör att jag ska passa mig för smittor. Jag ska vaccinera mig mot influensa varje år. Jag måste äta penicillin om jag ska få ex tandläkarbehandling som kan ge blödning men även all annan behandling som ger blödning då baciller kan smyga sig bakvägen upp till min hjärtklaff och ge blodproppar.

Sen ett tag har jag jobbat extra på en skola och den senaste tiden i lågstadiet. Oj, så mycket förkylning jag möter där! Feberglansiga ögon, snorbobbor och helveteshostor från var och varannan unge. Så att jag finns där är inte en av mina smartaste ideer med det har varit så roligt att jobba med barn igen. För länge sedan jobbade jag ju i förskolans värld i många år. Som egenföretagare saknar man ibland arbetskamrater och då tyckte jag dessa inhopp i skolan var ett perfekt komplement. Jag blev dessutom klassansvarig för några veckor sedan då klassläraren blev sjukskriven. Ansvaret det medför gör nu att jag går med konstant dåligt samvete för att jag måste stanna hemma. Men jag behöver troligen tänka om när det gäller detta extrajobb. När jag blir förkyld är det en historia som varar i flera månader. Det är en historia som gärna utvecklar ytterligare sjukdom som till exempel: Halsfluss, Lunginflammation, mm. Sist var jag förkyld i fyra månader och hann med både bihåleinflammation och lunginflammation. Att ligga för ankar så länge är trist, kan jag berätta!

Att jag gör allt för att stärka immunförsvaret genom bra ekologisk mat, vitaminer och meditation hjälper inte alltid. Det gör min vardag bättre ur smärt och sömnperspektiv men baciller är för tufft för mina barriärer. En ”vanlig” människa hade varit tokfrisk av allt jag ändrat på i kost och annat, men jag får hantera allt lite annorlunda. Så länge förkylningarna håller sig på avstånd mår jag faktiskt riktigt bra på grund av de livsstilsförändringar jag gjort de senaste åren. Men idag mår jag skit och det har jag nu gjort några veckor. Att stanna hemma från jobbet är en pina. Jag vill ju följa mina små godingar i skolan. Att sitta ute i ateljén med en kopp the och snörvla över nya projekt funkar inte när snoret lindat in alla ideér och feberfrossan gör att man skakar så allt småpill är uteslutet. Imorgon får jag troligen krypa till korset och köra till doktorn som sjukvårdsupplysningen krävde då jag ringde för lite tips. De tyckte akuten var rätt plats i går kväll för mig men det vägrar jag. Har fått nog av akuter och kan numera endast släpas dit medelst våld! Men annars är det finfina fisken! ”Huvvet upp o föttera ner”, som vi säger på landet!

Read Full Post »

Hur kommer man då tillbaks efter många, långa år med sjukdom och trötthet? Min resa började för ungefär två år sedan. Innan dess var jag trött, så oerhört trött. Kunde inte sova ordentligt för värken och vaknade från och till hela nätterna. Jag hade svårt att gå, svårt att röra mig svårt att hålla hjärnan pigg. Jag fick fler och fler tabletter. Tabletter för sömn. Tabletter för värk. Tabletter för att minska biverkningarna av tabletterna. Sakta förgiftade jag min kropp med kemikalier men jag trodde ju jag var tvingad att ta dem!

Jag gick också upp mer och mer i vikt. Hade redan mycket övervikt sen innan hjärtoperationen och de tidigare diskbråckens orörliga tid och inte blev det bättre då min Ankyloserande spondylit (Beschterews) och fibro konstaterades. Så i över tio år hade jag slagits mot detta. En dag fick jag nog! Jag tröttnade och bestämde mig för ett sista försök att vinna över denna svikare till kropp innan jag gav upp helt. Jag hade börjat läsa om LCHF och provade. Förstoppning! Men tankarna bakom denna diet gjorde mig nyfiken. Ren mat. Utan tillsatser. Jag började läsa på. Jag insåg att jag troligen blivit beroende av en av värktabletterna och av socker. Jag förstod att alla dessa kemikalier som finns i både mediciner och i all så kallad mat vi stoppar i oss inte gör kroppen stark utan förgiftar den. Läkemedelsindustrin vill inte att vi ska bli friska av deras mediciner. De vill tjäna grova pengar på oss! Så en biverkning kan vara lukrativ för då kan de sälja en ny medicin mot biverkningen. Sockerindustrin vill inte att vi är hälsosamma för då tjänar de inga pengar. Och fakta sa att sedan vi börjat med lightprodukter och en kolhydratbaserad kost har invånarnas medelvikt rusat i höjden. Den västerländska livsstilen tar kål på oss. Mjölet vi köper idag är en totalt annorlunda produkt än då vi började mala vete till mjöl. Och detta finmalda vete som säljs idag är så fint att det kan passera ut i blodbanan. Inte där det ska vara precis! Jag lärde mig om sambandet mellan kosten och fibro, reumatism och annat. Jag hade ådragit mig allt detta och min kost, trots att jag trott jag åt rätt, eldade på inflammationerna i kroppen. Så, vad göra?

Jo det är egentligen mycket enkelt. Jag köpte ekologiskt. Till och med tandkräm, schampoo och annat försökte jag hitta ekologiska alternativ till. Jag åt mycket vegetariskt. Som tur är jagar min man så vi äter nästan bara vilt vilket gett en kanon lycklig mage. Köpekött (framför allt fläskkött) gav mig en säker tur till toa efter maten men vilt mår jag bra av. Det konstaterades att jag var laktosintollerant så jag slutade med all mjölk. Man kan nämligen reagera på mer än laktosen( laktos är bara en av ämnena i mjölken) . Jag drog ner kraftigt på gluten och kolhydrater.

Tänk på att läsa innehållsförteckningar, people! Milslånga sådana bör ställas tillbaks på hyllan tycker jag! 

(Bild: https://bengtingerstam.wordpress.com/category/markning-livsmedel/page/3/ ) Bra om fuskmat.

 

Jag drog sakta ner på mina värktabletter. Tänk på att sätta ut dem sakta för du kan, om du blivit beroende som jag, må kass och få värk om du stoppar för snabbt med dem. Jag började med en morgonsmoothie: Soja eller havremjölk med banan, glucosaminpulver( köpte stor burk till häst, samma som människor och hundar tar, jag lovar, men du får räkna om vikterna och måtten) spirulina, ingefära, babyspenat och apelsin eller annan frukt. Ja, det finns socker i frukten så där får du prova dig fram. Ibland triggades mitt sockersug, ibland inte.  Friggs sockerbalans är ett bra 

 

Sen tycker jag du ska kolla dina värden hos doktorn. B12. magnesium, D-vitamin är bara några av de saker man kan ha brist på och som ger värk och trötthet. Om du som jag har mycket värk tycker jag du ska prova mjuk yoga och sen meditation. Yogan gör jag varje morgon. En solhälsning och några mjuka positioner mjukar upp min kropp för dagen. Jag har inte gått någon kurs än utan följt några youtube-klipp och köpt en bok med cd-skiva i. Och meditationen är det likadant med. I början satt jag där på min kudde och blundade. Det kliade på näsan, jag tänkte på disken. suck. Men jag hittade flera meditationer på youtube som var ljuvliga och så har jag fortsatt.Denna meditation/ hypnos använder jag ofta, men den är på engelska. Han har flera på youtube och han har så behaglig röst. Meditation/ selfhypnosis Michael Sealey   Jag kör mycket till havet. Jag föddes vid havet och det har alltid gett mig frid i själen och kraft att gå vidare. Det finns ett mäktigt och märkligt ställe i Skåne som heter Vårhallarna. Det ligger utanför Simrishamn och det är mäktigt hur naturen lekt där. Havets krafter har rest de stora klippblocken ur djupet. Dit åker jag så ofta jag kan, sätter mig i en skreva och bara existerar! 

Jag lovar du blir gladare och mer tillfreds med livet om du gör detta varje dag.

Blev jag då bättre av alla mina förändringar? Jepp!!

Mina skov är både kortare och mildare. Magen som alltid bråkade förr är oftast lugn och glad. Min rörlighet har ökat markant. Är jag frisk? Nej, tyvärr gjorde jag dessa förändringar efter att mina sjukdomar debuterat. Men jag har stort hopp om att bli av med både astma, sömnapne och fibro om jag fortsätter älska min kropp med bra produkter. Dessutom kommer jag göra en gastric bypass för att komma ner i vikt så att jag kan röra mig ännu mer. För nej, vikten har inte påverkats än av mina förändrade vanor. Men det beror på att jag inte kunnat röra mig tillräckligt. En mjuk yoga räcker inte om du ska ner i vikt och så det är nästa steg för att ta hand om min kropp igen. 

OBSatt meditera varje dag i 21 dagar! Skriv gärna en kommentar om du funderar på något. : Det sägs att det tar 21 dagar att befästa en vana så nu utmanar jag dig 

Och du,,,,ha en bra dag!

Read Full Post »

(Idag sitter jag framför datorn då jag är superförkyld och har ett blodtryck som skjutit i höjden. Så jag fick stanna hemma från extrajobbet idag också. Och då tänkte jag passa på att fixa lite här på bloggen.)

Livet efter hjärtoperationen: 

Hur fungerar då livet åren efter en hjärtoperation? Jag hade ett medfött klaffel (aortastenos) som kollades varje år först på barnkardiologen i Lund Länk till barnkardiologen sedan det upptäcktes då jag var tre år. Och sen på vuxenkardiologen. Länk till hjärtkirurgin i Lund 2009 hade jag varit trött och orkeslös en lång tid men trodde själv det berodde på de fyra diskbråck jag hade i ryggen. Alla mediciner och svårigheterna att gå och sova var anledningen trodde jag. Men det konstaterades att klaffen lagt av och dessutom hade ett präktigt aneurysm växt till sig på aorta ”acendes”( böjen över aortaklaffen).  Läs gärna ett av mina inlägg om hjärtoperationen här. Jag fick en mekanisk klaff och en bit ”cykelslang” istället för en del av aorta där bråcket fanns. En mekanisk klaff innebär livslång medicinering med Waran. Man kan om man är yngre och vill ha barn få en grisklaff istället och då behöver man äta waran en kortare tid men den håller inte lika länge utan behöver bytas ut efter ett tag( tror det är tio- femton år). Jag hade fått mina älskade söner redan och ville inte he fler så för mig var valet lätt. En operation räckte så väl under min livstid. Denna klaff skulle kunna fungera i 140 år så det lät ju bra! Nå i början direkt efter operationen var livet tufft kan jag säga! Jag kunde inte ligga i sjukhussängen då mina diskbråck bråkade. Jag var uppsprättad som en kyckling. Man sågar upp bröstbenet mitt av. Jag kunde inte göra mycket själv. Men redan på uppvaket tvingade jag mig upp i en fåtölj bredvid sängen för att få i mig lite frukost. Och sen fortsatte jag kämpa på detta vis. Jag vägrade ligga och ha ont. Jag gick och gick med den stårullator jag fick de första dagarna. I de andra rummen låg många äldre som också gjord diverse hjärtoperationer och det hördes lång väg hur ont de hade. En iakttagelse jag helt ovetenskapligt gjorde var att männen verkade lida mer än kvinnorna. Kvinnorna var på benen och satt i dagrummet, de gick fram och tillbaks i korridorerna. Männen låg och ojade sig och behövde hjälp med allt. Efter fem dagar hade jag fått nog. Jag skulle hem! Man brukar stanna 10-14 dagar men jag tjatade. Så jag och min kirurg blev historiska då ingen vid den tidpunkten åkt hem så tidigt. Kaxig var jag,,,,då. Sen kom jag hem och då var jag inte lika kaxig. Sönerna var i skolan och min inneboende vän tyckte inte hen kunde ta ledigt från jobbet för min skull. hrmf. Så jag var faktiskt rädd i början. Det är en 50-60 % risk att dö i plötslig hjärtstopp den första månaden hade jag fått höra. Och där satt jag. Jag kunde inte ens lyfta något. När jag gick så tryckte jag en kudde mot bröstet. Jag hade sex kuddar i sängen för att kunna palla upp mig. Nå, jag fixade det! Och jag blev bättre! Och jag hittade tillbaks till livet igen fast det tog tid. Om du kan röra dig så fort som möjligt efter operationen kommer du i form mycket snabbare än jag. Jag hade ju ryggen att bråka med.

Sen kom de nya vanorna man skulle lära sig. Att äta waran varje dag. Att ta PK-test flera gånger i månaden ( numera ligger det ganska  lugnt så jag tar kollen ca en gång i månaden) . Antingen inte äta jordgubbar och broccoli, mm eller äta ett jämt intag så Waranet kan ställas in. Det är järnet i vissa livsmedel och hälsokostpiller som stör Waranet. Länk till broschyr om Waranbehandling.
Det som varit svårast är att få kollarna att fungera med jobbtider. Jag löste det genom att studera och sen starta eget men det kan ju inte alla göra. Då ställer dessa eviga kollar till det ibland. Du kan också få blödningar av Waranet. Du måste vara lite mer rädd om dig så du inte får inre skador till exempel. Men det går absolut att leva med det för alternativet är att du bildar blodproppar på de nya klaffen och då är det adjöss!    Andra saker som man inte visste innan operation: Jag kan inte magnetröntgas då jag har sternumskrot dvs bröstbenet lindas med metalltråd för att hålla ihop under läkning. Detta har ställt till det när vi skulle diagnostisera min Ankyloserande Spondylit(Beschterews). Men det går att hitta vägar runt detta. Jag ska ha ett halsband på mig alltid som talar om att jag är Waranbehandlad, tja, det hade jag i början. Nu har jag en lapp i plånboken. Man blir mer utsatt för smittor så jag undviker förkylda människor fortfarande. Kanske tjuter det om mig i en metalldetektor ibland. Lever och njurar kan ta stryk av Waranet så man får kolla värdena varje år. Och jag kan inte äta smärtstillande/antiinflamatoriskt i NSAID-gruppen.Det finns även en de andra mediciner och hälsokost som inte waranet trivs av! Så tänk alltid på det. Ibland har jag en diffus smärta i hjärttrakten. Men alla prover och läkarbesök är bra så det är väl nervsmärta. Forskningen går framåt så kanske får vi något snällare än waran istället så som de som fått blodpropp. Och det finns en maskin så du kan kolla PK-värdet hemma men den är alldeles för dyr för snåla mig.

Men på det hela taget så är jag en vinnare! Så lyssna inte allt för mycket om jag gnäller ibland. Alternativet hade varit att jag haft det ”tyst som i graven” och det alternativet gillar jag inte. Livet är härligt, krämpor och gnäll och allt! Om du undrar något får du gärna skriva till mig. Så försöker jag svara så gott jag kan. Och det jag inte kan tar jag reda på. Sån har jag alltid varit. Jag vill veta!!! Ett av mina motto är: ”Sapere aude” som betyder: Våga veta!

Read Full Post »

waranbehandling

Read Full Post »

”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.” – Søren Kierkegaard

Jag borde troligen gett upp. Jag borde troligen flyttat till lägenhet, gjort mig av med djuren, förtidspensionerat mig och börjat leva genom barnen. Men ser du, det kan jag inte! Det är alldeles för roligt att leva, trots krämpor, värk och motgångar. Jag märker att jag mår så bra då jag får jobba mot en dröm. Ett mål. Sen kan dessa drömmar variera och de skiljer sig alltid kraftigt åt från varandra. Ibland kan jag avundas de som snöar in på en sak. De som grottar ner sig i modellbygge, golf eller stickning. Själv vill jag ju prova allt! Och när då kroppen kommer med protester blir jag heligt förbannad och vänder på varje sten för att få som jag vill trots kroppen.  Många i min närhet har under årens lopp tyckt att jag pratar en massa(Luftslott) och har en massa planer men inte sätter något i verket på riktigt.  Så som de tycker man ska. Så som man blir framgångsrik enligt dem. Men det de inte förstår är att jag inte strävar efter att bli framgångsrik eller rik. Jag strävar efter att vara helnöjd då min sista stund nalkas! Och jag babblar och planerar. Men ofta stoppas de planerna av ekonomi eller praktiska saker. Om de då snabbt lämnas bakom mig av mitt hjärta vet jag ju att de inte var för mig men om de gnager vidare inom mig vet jag att de är något jag borde försöka uppnå. Mina studier i religionsvetenskap är en sådan sak. De gick som tåget. Allting fastnade och tentorna gick som en dans. De var så rätt! Det blev en universitetsexamen och ja, jag vet inte vad jag ska få för nytta av den när det nu inte blev prästkallet, men jag vilar i vissheten att någon gång kommer meningen med dessa studier att visa sig.  Så är det med det mesta i mitt liv. Backspegeln har lärt mig att allt jag varit med om haft en mening. Stor eller liten. En gång mötte jag en kvinna som också var barn till en alkoholist. Det har hänt många gånger i och för sig men denna gång minns jag speciellt för vi möttes av helt annan anledning. Hon nämnde att hon inte förstod varför hon under vårt säljmöte öppnade sig så för mig men då vi pratat en stund föll polletten ner att hon liksom jag växt upp i en dysfunktionell familj. Hon var mycket yngre än jag. Såg lika framgångsrik ut som jag. Det syns ju inte på utsidan vad vi bär på.  Men något gav ett tecken om att vi hade privata beröringspunkter. Jag tror och hoppas att jag gav henne lite bra tankar och en känsla av att kunna överleva med framgång trots uppväxt. Så mening med allt finns det!

 

Nu ska jag ge mig på nästa äventyr. Först GBP som jag skrev om tidigare men också nya studier. Yrkesbiodlare minsann! Jag har ju bikupor och har gått hobbykurser under åren men dessa väckte mer-begär. Då finns det en tvåårig yrkesutbildning på distans där du kan lära dig ALLT om biodling på yrkesvis. Den har jag kommit in på.  Där ingår även företagsbiten och fast jag driver företag redan kan man nog aldrig få för mycket kunskap. Så förstå att jag är nervös för jag utmanar ju min kropp på det tuffaste vis man kan. Det blir mycket tunga lyft. Men å andra sidan kan man ha det lugnare på vintern då jag ju ofta har mina tuffaste skov. En biodlarkollega seglar i söderhavet på vintern och återvänder till sina kupor när våren kommer här i Sverige. Det vore väl något att drömma om! Att pensionera mig finns inte på kartan. Framför allt på grund av att jag genom att jag varit sjuk i många år inte får någon pension värd namnet trots eget sparande. Så då får man planera för det. Att få tjäna pengar på ett intresse är väl härligt. Och jag slipper ha kniven på strupen att jaga retro och antika grejer till butiken för att jag måste dra in till lönen utan kan jaga grejer för att det är en kul passion. I Sverige importerar vi nästan 60% av vår honung så det finns en bra marknad.Jag längtar till februari då utbildningen startar. Tills dess kan jag bara promenera, hålla tummarna för operationen och ha det så härligt jag kan, sådetså!

Julen står för dörren och den kanske kan distrahera mig en liten gnutta.

 

 

Read Full Post »

Jag kan äta sallad i en månad och vikten står still. Jag kan äta bakelser i en månad och vikten står still. Jag går ner på sommaren då värken är lindrigare och jag kan röra mig lite mer. Sen går jag upp när skoven kommer och på vintern. Och då går jag upp mer än jag gick ner. Nu kan alla smala träningsnördar börja skrika bäst ni vill att det är bara att ”äta mindre och röra sig mer”!! Så var det för mig också innan jag fick mina sjukdomar. Jag tränade hårt och åt rätt. Då dövade jag mina känslor med träning och cigg. Men ser ni, kroppen är en lustig pryl som ibland börjar konstra och gå mot alla rekommendationer. Kombinera detta med en benägenhet att koppla känslor till mat så får du trubbel, och det fick jag. Läkarna kan förklara detta med obesity och det metabola syndromet bättre än jag kan men jag kommer troligen lägga upp mer information här i bloggen senare om allt detta då jag tycker det är viktigt att sprida den senaste forskningen angående något som många bara fnyser ”latmaskar” åt. Jag kan inte röra mig så mycket så att salladsbladen förbränns de värsta dagarna. Och om jag skulle äta precis bara det min kropp förbränner under ett skov skulle jag tvingas leva på några salladsblad. Det orkar inte psyket med i längden. Varje gång jag rör mig mer än kroppen orkar den dagen åker jag på benhinneinflammation och värk i rygg och kropp i flera dagar efteråt. Mina sjukdomar motarbetar mig på så många plan. Den konstanta och ständiga värken gör att man inte sover och det gör att man alltid är trött och vad gör man då? Jo man äter något för att blodsockret ska komma upp lite. Sen har vi de mediciner jag tvingas ta som också ökar på vikten. Men utan dem kan jag inte klara något fysiskt alls så de är bara att gilla läget angående dem.

Jag har gått länge på LCHF, viktväktarna, vegetarisk mat, pulverdieter,mm både innan min hjärtoperation och efter. Men inget håller. Så för ungefär två år sedan bestämde jag mig för att dra ner på allt som är kemiskt så kroppen fick avgifta. Ett första steg var att äta ekologiskt. Närproducerat, veggo och viltkött, laktosfritt och mycket glutenfritt då det konstaterats att min mage också påverkats av sjukdomarna och skaffat sig lite egna skoj(not) bråkigheter. Jag drog ner på mina mediciner så mycket jag kunde och började göra vitaminsmoothies varje morgon med ingefära, spenat, glukosamin,mm. Av detta har värken minskat avsevärt. Jag återvände till livet på många sätt. Tröttheten finns kvar, svagheten i musklerna också men jag har inte lika tuffa skov längre. Av medicinerna tvingas jag äta mina waran såklart. Jag tar också cimziaspruta var 14 dag då den hjälper mig hålla min Ankyloserande spondylos( Beschterews) i schack. Nackdelen med dessa sprutor är att jag inte har någon motståndskraft mot sjukdom utan åker på alla snuvor jag stöter på. De blir sen långvariga vilket är tufft då jag nu jobbar lite extra i en lågstadieklass.

Men alla värktabletter och annat har förpassats till att tas vid behov vilket är en stor skillnad mot att tvingas ta dem varje dag! Jag har också gjort en inre resa för att komma till botten med varför jag hamnat där jag hamnat både kroppsligt och själsligt.  Att meditera och göra en enkel yoga varje morgon har hjälpt oerhört. Glädjen har börjat hälsa på regelbundet i mitt liv igen. Och då börjar man såklart tänka på hur man mer kan förbättra sin livssituation. För ett och ett halvt år sedan bad jag om en remiss för att undersöka om jag kunde överviktsopereras trots mina sjukdomar. Min husläkare glömde skicka den och slutade sen så jag fick stöta på om en ny. I slutet på november var jag på möte och fick min operationstid. Jag hade bestämt mig! Det var dags att hjälpa kroppen mota värken och dessutom vara lite förutseende inför de artroser som dyker upp som tung och äldre. I förrgår ringde de och ändrade allt. Jag måste på grund av min hjärtop och en ”trång nacke” opereras i Helsingborg där de har mer specialverktyg och då vet de inte när de kan än. Pladask!  Det var inte ett roligt besked när man som jag sitter med världens förkylning och migrän just nu och redan tycker vääldigt synd om mig själv.

Nå, är då Gastric Bypass en enkel väg ut? Det tycker många och jag var en av dem innan. Nu vet jag att det är en tuffare väg att gå och att den dessutom är oåterkallelig. När du valt att göra den har du samtidigt valt att äta på ett helt nytt sätt. Du väljer bort allt som kan ge ”dumpning” som socker, kolhydrater, att kasta i sig maten, att glömma äta,mm. Du väljer en strikt matregim och du väljer att för all framtid söka utlopp för dina känslor på annat sätt än i maten. Om du inte gör det kan du må väldigt dåligt. Det finns dem som inte jobbar med sitt beteende och därför återfaller i ett dåligt matbeteende. De kan gå upp igen. Men jag som gjort en livshotande operation innan är helt säker på att om jag nu gör denna operation som i mitt fall ger en stor riskfaktor så kommer jag jobba aktivt med att förvalta detta. Kan jag gå ner hälften av min övervikt kan jag börja röra mig igen utan att kroppen går sönder. Jag kan förlänga mitt liv med tio år. Jag hjälper mitt opererade hjärta, min astma och min sömnapné försvinner, mitt höga blodtryck försvinner. At förändra mitt tänk har jag redan sen länge satt igång med som jag berättade innan och jag funderar på att gå på någon form av samtalsterapi om jag inte skulle klara detta själv.Detta är nämligen min andra chans till ett bra liv. Den första (hjärtoperationen) gav mig livet. Men värken begränsade det kraftigt. Den här andra chansen kan ge värken på nöten och öka min rörlighet vilket vore en vinstlott. Jag bryr mig inte om att bli snygg eller så för det är jag redan! Tycker jag och det är det som räknas! Jag vill kunna röra mig. Jag vill kunna knyta skorna utan att flåsa. Jag vill kunna göra mer än sakta promenader. Jag vill simma istället för sjukgymnastik i bassäng.

Så nu väntar jag igen. På en ny tid. På ett nytt kapitel i mitt liv. Jo tack, annars är det huvudet upp och fötterna ner, tackar som frågar.

Read Full Post »

Oj, sist rörde sig allt om hjärtoperationen. Det är sex år sen den gjordes . Som ni märker överlevde jag! o) Vi kanske ska ta en liten resumé på de sex åren. Men ni får förlåta mig om jag minns krokigt för minnet har också blivit äldre.

Drömmen kom till mig.

I samband med hjärtoperationen skulle jag också bli utslängd ur sjukförsäkringssystemet. Ni minns kanske att det var de åren då alla skulle ut efter en tid oavsett om de levde eller var döda. Nå, jag hade ju varit sjukskriven en tid för alla diskbråck och när hjärtoperationen kom skulle jag ut efter en månad tyckte de. Att klyvas på mitten för att få ny klaff och en bit ”cykelslang” istället för aorta där aneurysmet var gör inte precis att man studsar ur sängen, kan jag med expertis säga! Läkaren började prata om att försöka förtidspensionera mig då jag sa stopp. Vad jag skulle göra visste jag inte men jag visste att jag inte skulle bli förbrukad. Om kroppen var kass hade jag ju fortfarande min hjärna i behåll! Så jag började studera på distans. Då kunde kroppen läka i lugn och ro och jag kunde sen bli en produktiv samhällsmedborgare! Jag funderade på vad jag älskat att göra som barn för oftast är det de vi är bra på. Det blev religionsvetenskap. Jag hade slukat religions och historieböckerna som barn. Alla dessa berättelser fann jag magiska!  Under studierna fann jag tillbaks till min tro och kände mig kallad att bli präst. Jag som tio år tidigare hade skrattat åt en sådan ide tänkte att det kanske var därför jag haft ett så tufft liv. För att jag då kunde stötta mina medmänniskor. Jag visste ju hur man kan råka ut. Jag fick en ”sanning” att hålla mig till och en tro att det fanns en mening med mig och mitt livs tunga stunder.

Det är första gången jag berättar allt detta!

Jag satsade allt. Till och med då studiemedlet var slut fortsatte jag med min mans hjälp. ( Jodå, jag har gift mig också under dessa år.) Alla i kyrkan stödde mig och jag pluggade och pluggade. 5,5 år tar det att bli präst och jag hann med en stor del av dem. Men sen är det den lilla detaljen att man ska bli godkänd av Biskopen..Och jag var dum nog att tro att det i kyrkan inte pågick strider, ränker och fulspel. Men ack vad jag bedrog mig!  Jag hade bett den pensionerade präst som vigt mig vara min mentor utan att veta att hon fortfarande hade starka fiender i stiftet. Fiender på hög position som inte gillade henne, från början för att hon var en av de första kvinnliga prästerna och sen för att hon liksom jag är en stark kvinna som säger sin mening. Men denna fiende vädrade morgonluft när jag nu kom på den konferens man kallas till innan man blir godkänd. Jag skiljdes ut från den grupp jag gjort praktik med och sattes i en annan. Så fult gjort,tycker jag nu, då man är väldigt nervös för alla de intervjuer som man ska ha under den ödesdagen och behöver tryggheten i gruppen man gjort praktik med samt den handledare som känner en utan och innan från denna praktik. Vad man inte tänkte på var att den präst som var deras handledare kände jag så hen berättade senare hur det gått till då jag offrades. Min mentors fiende skulle ”tvingas”gå i pension från sin höga roll i stiftet( hade fått mycket klagomål)och jag blev offrad som en spelpjäs i denna långa vendetta mot min mentor.

Krossad??

Jaha, vad gör jag nu? Vem är jag nu? Jag trodde ju på reklamen att ”alla är välkomna i kyrkan”. Ingen förstod något. De hade ju tyckt jag skulle bli en bra präst. Det som gör det svårt att inte bli bitter är att man inte har en chans att överklaga eller få ut mötesprotokoll från detta skandalmöte(prästen som satt med därs ord, inte mina) En klapp på axeln och ”du kan ju söka om fem år igen”, vi erbjuder fem gångers samtalshjälp om du vill. Vill??? Jag är krossad, utblottad och pulvriserad och biskopen kan inte ens ge ett ärligt svar på vad det var som hände eller varför. 350000 i studielån, förlorade år, en framtid där jag kunde ha verkat och gjort nytta för någon trots min kassa kropp och jag bemöts inte ens med respekten av ett ärligt avslag. Hade jag inte passat för att jag var okunnig så ok, eller till och med för gammal…men jag hade tagit en examen med mycket goda betyg och i andra stift fanns präster som blivit detta vid hög ålder. Vad det att jag var fet? Ja, ni förstår hur det gick runt i huvudet innan jag fick reda på sanningen från min mentor och de vid konferensen närvarande prästen. Jag har fortfarande svårt att gå i våra svenska kyrkor fast det gått flera år nu. Och en av de andra som gick upp på denna antagningskonferens blev också nekad. Hen är en person med mycket livserfarenhet men som man skulle kunna berätta allt för. En underbar människa. Men hon passade inte in i Biskopens vision om akademiska präster. Det gjorde däremot flera totalt oerfarna men väldigt egotyngda 22 åringar. Så nu formas hela Svenska kyrkan efter denna vision, inte bara detta stift. Mörker. Nå, denna historia är egentligen mycket längre men jag lämnar därhän vilka svar jag fick på mitt brev till Biskopen där jag eftersökte ärlighet och hur obekväm jag blev då jag faktiskt önskade ta del av de samtal som erbjuds alla som nekas. Jag hade ju den dåliga smaken att inte bara smita under en sten utan be om dessa samtal som en hjälp att förstå. Men usch vad fullbokade de var med präster och de som arbetade i kyrkan. Att jag varit en del av detta i flera år och gjort praktiker, fått ryggklapp från höger och vänster var nu borta.  Jag har en gång lovat mig själv att inte bli bitter i livet men nu låg det farligt nära att jag ska komma att bryta det löftet.

Jga rev ner alla kors ett tag och isolerade mig. Som om det var mitt fel skämdes jag. De våldförde sig på min framtidsdröm och som ett offer tog jag på mig skulden. Detta har jag funderat mycket på. Varför skrek jag inte ut orättvisan? Varför fortsatte jag var lojal mot kyrkan. Jag slutade gå i kyrkan men sa inte ett ont ord om den trots att den krossat mig. Lydnad. Förstå mig rätt, kyrkan består av många delar och det är bara vissa av delarna som är ruttna och maktfullkomliga förstår du. Karriäristerna på stiften är lika lite  kristna som en hyena. Men i många av församlingarna möter man riktigt kristna medmänniskor med stort hjärta som lever sin tro. De är öppna för alla.   Och det var ju dem jag mött då jag fann tron. Det var de jag trodde var kyrkan. Men för att få verka tillsammans med dem måste man spela politik och ränkspel, formas och godkännas.

Meningslös utbildning.

Vad gör man då med en universitetsexamen i religionsvetenskap innehållande sociologi, psykologi och pedagogik i Sverige idag? Svar: Inte ett dugg! Om du kliver utanför universitetsväggarna har den ingen vikt alls. Trots att vi har ett samhälle där fler och fler religioner och kulturer möts anser svenska samhället det vara helt oviktigt att dessa religioner faktiskt har en enorm inverkan på ALLT dessa människor gör i sitt dagliga liv. Så Sverige förstår inte att det kunde vara bra att någon som kan mycket om religioner och deras vikt på psyken, grupper,mm i verksamheten i samhällena. Hade jag varit yngre hade jag kämpat för en forskarplats eller flyttat till USA, England eller något annat land där religionskunskap anses viktig för folk. Men jag känner av mina år. Dock ger jag inte upp!

Som en sån där leksaksclown med tyngd i botten gungar jag tillbaks då du slår ner mig.  

Jag hade ingen inkomst, ingen a-kassa då jag pluggat efter lång sjukskrivning så jag var dubbelblåst. Att gå till socialen var inte att tänka på för jag vägrade bli av med mitt älskade lilla hus. Jag sökte jobb, jösses, vad jag sökte jobb. Men kroppen är ju inte hel och utbildningen är märklig i en svensk arbetsgivares ögon. Trots att jag har stora delar sociologi, pedagogik och psykologi och borde kvalificera för många jobb i den offentliga och sociala sektorn står det ju religions- före de orden och trots att jag läst exakt samma sociologi som en socionom för att sen lägga till hur religion påverkar dessa teser dög det inte. Vilsen.

Som jag tidigare nämnde hade jag gift mig och nu lever jag som en sjuttonhundratalskvinna, helt beroende av min man. Inte ett skönt ställe att befinna sig för en kvinna som slagits i hela sitt liv för att klara det själv. Först som barn till en alkoholist som slogs, bortvald av min mor, sen som ensamstående mamma till två pojkar med heltidsjobb. Sen som multisjuk men med en vägran att ge upp. Tänk om jag velat skilja mig( vilket jag ville ofta), tänk om han velat skilja sig?

Terror- Trakassering- Polisanmälningar.

Om detta inte var nog fick jag min mans ”närstående” emot mig och de började terrorisera oss under denna tid och slå sönder bilar på nätterna. Jag levde som i en krigszon i ett år. Vi gjorde åtta polisanmälningar, vakade på nätterna och letade lösningar. Inget hände. Psyket tog stryk och jag förlorade den lilla nattsömn jag haft mellan värkens plågor. Polisen hann aldrig ut för vi bor på landet och polisen häckar i stan. Men sista gången hann de ta dem med bilen full med sten. Polisen meddelade sen att de ”haft ett allvarligt samtal med pojkarna(22år, 20 år och 18år) och att de nu nog förstått hur allvarligt det var. Då insåg jag att vi aldrig skulle få hjälp.  Vi hyrde till slut ut huset och flyttade. Vi hittade en liten gård där jag kunde starta upp djurhållning(får) och butik. Men, så klart, var hyresvärdarna skumma så vi fick efter fem månader ge oss tillbaks till vårt eget hus och göra oss av med alla får. Ekonomin har fortfarande inte hämtat sig. Men terrorn har upphört.

Nu då?

Nu har jag en liten nätbutik som går ganska bra och vi har gjort söndagsbutik i det ombyggda garaget. Men det är svårt för kunderna att hitta hit. Den nya drömmen är att utöka min biodling så jag kan leva på den. Men håller kroppen? Jag behöver en dröm för att orka kämpa varje dag men alla krachade drömmar har fått mig att tvivla på om mina val är så kloka alla gånger. De kanske inte tar tillräcklig hänsyn till de fakta jag lever med som den söndriga kroppen, dålig ekonomi, åldern. Men jag vägrar ju envist låta kroppens svaghet domdera mig. Det är en sån sorg att förlora krafter och inte klara vad man förr enkelt kunde.

Sedan ett år håller jag på med ett inre rengöringsarbete. Jag upptäcker att många av de saker jag trott jag var berott på att andra prackat på mig den bilden av mig. Och jag har bara köpt den för att det var personer i familjen som talat om att ”jag alltid varit sån”. Som många som levt i dysfunktionella familjer blir en tilldelad rollen som det ”svarta fåret” utan att egentligen  fått ett ord med i laget. Detta görs omedvetet så fokus hamnar på någon annan än de andra familjemedlemmarnas brister eller missbruk. Så var det för mig, så kanske det är för dig?

Det blev en lång uppdatering men det är sex år sen och egentligen finns det mycket mer att berätta men jag sparar lite till framtida inlägg.

 

Read Full Post »