Såja, nu ska det ske! Operationen planerad till onsdag den 26/8. Gulp!!!
Jag har ju klagat lite på att jag har svårt att andas och att jag har ont i hjärtat. Dessutom har jag ju varit lite förvirrad och haft en ”black-out” då jag under några ögonblick inte visste vilken sida av vägen man ska köra bilen på. När jag ringde upp operationsplaneringssköterskan på Lunds kardiolog för att försöka få reda på ungefär hur planeringen såg ut började vi prata om allt detta. Underbar människa, denna Karin, förresten. Nå, när hon hörde allt så tog hon mig först i örat för att jag alltid tvekade med att åka in till akuten då sådant hände. Sedan undrade hon om jag kunde komma in med kort varsel. Eftersom jag är en planeringstoka så hade jag naturligtvis förberett familjen och livet i övrigt så gott jag kunnat långt före detta samtal så det var enkelt att kunna säga JA. Visst är det en ”otäck” känsla att inte få så lång förberedelsetid mentalt. De kallar i vanliga fall två veckor innan operation men samtidigt så kan det vara en fördel att inte hinna skruva upp oron ännu mer så långt innan. Nå, det kändes bra när samtalet avslutades iallafall. Och jag kunde liksom ladda om orken lite. Sen dröjde det bara över helgen så ringde telefonen!!!! Det var Karin som hade en tid till mig…………Eftersom det inte finns så många som kan genomföra en så komplicerad operation som min så kändes det ändå förvånande konstigt nog. Men sen å andra sidan så har jag ju under hela denna tid fått lära mig klara av att kastas mellan olika känslolägen från ögonblick till ögonblick.
Samtidigt som det kom en känsla av lättnad över mig: Äntligen ska vi göra något åt detta trasiga hjärta och aorta. Samtidigt kom det en stor klump i magen: Nu visste jag plötsligt att detta kunde bli sista veckan för mig! Och oj, vad mycket jag plötsligt kom på att jag inte hade förberett. Och oj vad jag bara ville ha några dagar till, och några kramar till och några solnedgångar till och, och, och……
Nu är det bara helgen kvar för på tisdag morgon ska jag läggas in, göra lungröntgen och få sista informationen och duschskrubben innan dagen då detta liv tar slut och det nya ska börja. Jag har börjat ladda! Alla tvivel på om jag ska klara det är på väg bort och istället märker jag att ett enormt fokus på att klara av detta håller på att infinna sig. Detta kommer bli det svåraste jag någonsin klarat av i hela mitt liv men det ska gå. Jag ska överleva och dessutom ska jag börja leva ett helt nytt liv! Eller, jag ska ta de fina sakerna från mitt ”gamla” liv med mig in i det nya men samtidigt ska jag prioritera på ett helt annat sätt. Livet är just här och just nu och det kan ta slut fortare än man kan ana. Så håll tummarna för mig och ta hand om er och varandra så ses vi…
Det är konstigt, men jag har tänkt på dej lite av och till det senaste månaderna! Nu hitta jag din blogg och jag undrar hur det har gått!
Det var längesen vi hördes av och sist vi sågs var vi inte vänner. Jag vet att du var besviken på mig och sen har vi aldrig pratat om det, inte hörts av, och du fick aldrig vet vad jag tänkte eller varför jag handlade som jag gjorde. Oavsett vad du tycker och känner inför mig idag så hoppas jag av hela mitt hjärta att allt gått bra med din operation.
All kärlek och styrka till dej och dina pojkar och M
Hej!
Hittade din blogg när jag googlade efter klaffel. Skulle gärna vilja veta hur det gick sen, med operation, medicinering osv? Ska själv byta klaff inom det närmaste året som det verkar, men hittar nästan bara information om män (oftast äldre) som gjort denna operation. Antar att det är lite annorlunda med t ex waran för kvinnor i fertil ålder. M v h Helena
Hejsan!
Helt plötsligt var jag inne på din blogg då jag satt och googlade, men glad är jag för det. Insåg att vi båda ska göra en hjärtoperation nästan samtidigt.
Ibland känns det en aning bättre att veta att man inte är ensammen!
Mvh Ida
Hej. Vet att du skrev detta för många år sedan men har inte varit här inne förrän nu och då såg jag din post. Hoppas allt är bra med dig och att du återkommit alive and kicking till ditt önskeliv!