Feeds:
Inlägg
Kommentarer

20170409_122635

Bisäsongen är här. Trots en kall vår håller töserna på med sitt jobb för fullt. De spränger snart lådorna. Så det dröjer inte länge förrän det blir bråda tider att sätta på fler skattlådor och att framför allt göra avläggare. Det gäller ju att gör allt sådant i tid så man slipper svärmar. I år kommer vi nog byta ut flera drottningar då de börjar bli till åren komna.

Odlingarna ökar också takten på sitt växande. Det behöver skolas om, gödslas lite till och växthuset är inte färdigt än.

Så visst finns det massor med arbete.

Men nu, just nu, ska jag inte göra något sådant. Nu ska jag njuta av den bok jag väntat otåligt på. En bok som enligt rykten ska vara helt omvälvande, utvecklande och fantastisk. Stora ord. Får se om jag håller med då jag läst färdigt den.

20170423_181333

När jag sedan är ”omvälvd” får jag väl vattna och luka lite. Eventuellt med ett förklarat sken av insikt om allas vår oerhörda kvinnliga kraft.  Skridande mellan kålsängarna likt en kvinnlig Buddha. Samtidigt som jag kärleksfullt trycker spaden mot en mördarsnigels strupe.  Eller så hade ryktet fel i mitt fall. Jaja, den som lever får se!

20161229_180044

Jodå! Trots att åldersfixeringen i världen lever och frodas hävdar jag med bestämdhet att livet efter 50 är väldigt värt att leva. Jag hävdar dessutom att det ibland är ännu bättre än innan. Jag älskar varje dag av mitt liv! Missförstå mig inte nu. Jag har min beskärda del av trassel, bekymmer och oro nu också men vet med ålderns visdom att problem oftast passerar. Jag vet att man mår bäst om man kör sitt eget race istället för att som i ungdomen hela tiden försöka passa in i diverse grupper. Jag vet vad jag är bra på och jag förlåter mig själv för de saker jag inte kan.

Jag önskar att jag kunnat berätta vad jag vet nu för den jag var när jag var 20. Att jag fått möjligheten att berätta att det inte spelar någon som helst roll i långa loppet vilken bil man kör eller hur många kilon man bär. det som räknas i långa loppet är familjen, hälsan och vännerna. Jag skulle sagt att: ”Jo, det slitna gamla ordspråket bär på livets sanning”. Jag känner en sådan tacksamhet varje morgon jag får vakna upp. Varje gång jag tänker på mina fina söner, make och vårt liv. Jag väljer att fokusera på det positiva. Trots att jag vågar hävda att jag varit igenom mer än de flesta är det det bästa liv man kan ha. Vi tvingas äta livet rått men kryddor kan man ju alltid använda! När jag skriver detta sitter jag och tittar ut på hönsen som spatserar runt i rabatterna. Förnöjt skrockande. Vrider jag huvudet ser jag Charlie som halvsover på soffan hoprullad hoprullad som en boll. ”Nuvaron” härskar bland djuren! De lär mig så mycket varje dag. Det är tack vare dem jag periodvis klarar att leva i nuet.

20161023_125439

 

 

20160418_085407

Ofta när jag berättar för folk om hur vi lever här på ReimersRo möts jag för det mesta av nyfikenhet, frågor och en något drömsk blick från personen. De suckar gärna fram ett ”Oh, tänk om jag också kunde flytta ut på landet men jag har ju barnen/ jobbet/ inte tid/ ekonomin/mm(sätt in valfri orsak själv). Eller så menar de att de absolut inte kan leva utan stan/ gymmet/ service/ annat. Jag tror att de bygger upp en egen bild av hur det är att bo här beroende på om de själva när en förändringsdröm eller om de absolut inte vill ha förändringar. Men vissa håller nästan för näsan redan av tanken på att vi valt bort vattentoaletten. Vissa har skrattat lite överseende åt mitt miljöengagemang och talat om för mig att det inte hjälper att ”lilla jag” sopsorterar för sophämtarna slänger ändå alla sopor i samma fack i sopbilen, citat: ”det har man ju hört”.  Jag har också fått kommentaren: ”Jag är för gammal för att ändra på mina vanor”.

20160806_150231

Men igår mötte jag mannen som tog priset när det gäller kommentarer. Jag märkte tydligt att han av någon anledning blev provocerad av det jag berättade om vår livsfilosofi. Om hur vi hade valt att se på vårt liv här på jorden. Att jag efter sjukdom, och kriser fått ägna mig åt en, av dessa händelser, nästan påtvingad eftertanke om hur jag/ vi vill leva våra liv. Jag hade insett att detta livet( det enda vi vet något om just nu iallafall) kan ta slut eller förändras på ett ögonblick. Jag berättade att vi strävade efter att bli så självförsörjande vi bara kan så vi inte behöver lita till en statsmakt som kanske inte kan hjälpa alla vid en kris. Jösses, det räcker ju med en snöstorm om man bor på landet så inser man att man måste samla i ladorna för att klara sig!

20160912_112215

Jag berättade att detta sedan vuxit från att bara innefatta förändringar i mitt eget lilla leverne till att också innefatta ett försök till förändring i miljön runt omkring. Ett intresse för att försöka visa ett annat sätt att tänka, ett annat sätt att leva för andra. För många lever i sin bubbla utan att stanna upp och fundera. De lever med ett tyst gnag i själen trots att allt på ytan verkar toppen. Jag berättade om att det är vattenbrist även i många delar av Sverige numera. Att våra barn och barnbarn får ett tufft jobb att städa upp efter oss( under förutsättning att det finns en miljö att städa). Att vi inte kan vänta på att ”de som bestämmer” ska ändra saker för de tänker mer på egen karriär, vinning och nästa val än på att ta tuffa beslut som säkert kommer ge upphov till missnöje bland många medborgare. Vi kan inte vänta på att ”andra” ska börja. Vi kan inte peka finger och säga att” om inte dom minskar utsläppen så behöver inte vi heller”. Vi skyller ju till och med koldioxid utsläppen på korna samtidigt som vi semesterflyger till Thailand oftare och oftare. Samtidigt som vi konsumerar mer och mer nya prylar. Jaja, jag vet: Konsumtionen driver fram samhället! Den visan har vi hört till leda! Kapitalismen bygger på konsumtion och om vi konsumerar mera blir vi rikare. Därför jobbar vi mer, ser mindre av våra barn, bränner ut oss mer och får fler och fler ”välfärdssjukdomar”. Vi har alla svalt myten om hur det ska vara utan att egentligen ifrågasätta den. Det är så det alltid har varit. Det är så våra föräldrar gjorde. Det är en ”sanning”. Men det fungerar inte längre! Inte om vi vill ha en planet som fortsätter ge oss liv. För tro det eller ej kära stadsbo, vi är alla en del av naturen. Vi dör om moder jord dör. Om något i planetens balans rubbas en gnutta mer än vi redan gjort så kan vi inte klara det!

Jag hann dock inte riktigt säga allt detta sista jag skrev till personen i fråga förrän han började lägga kommentarer om att det inte var konstigt att jag vurmade för miljön, flummig religionsvetare som jag var! Det visste man ju att religion bara var flum för det kunde inte bevisas vetenskapligt. Inte ens när jag rättade honom och sa att man kan vara andlig och inte religiös och att jag inte jobbat som religionsvetare på många år utan var bibonde, skribent och konstnär släppte han sina fördomar. (Och när jag tänker efter nu så var troligen de sakerna lika flummiga som religionsvetare för honom.)  Han menade sen att jag troligen gick omkring med foliehatt eftersom jag säkert trodde att antingen aliens eller någon främmande makt sände ut ”vågor” som kunde tränga in i min hjärna! Vilka ”vågor” det gällde kunde han inte specificera. Jag hade fullt upp med att bita mig i tungan för att inte skratta honom rakt upp i ansiktet. Men eftersom jag är en någorlunda uppfostrad tant bet jag tills tungan blödde.

Men jag hejdade mig som sagt och sa alla de saker jag tidigare skrev. Då hävde han ur sig att han: ”Minsann inte fått 4 hjärtinfarkter för att sitta och lukta på blommorna. Han hade offrat sig så han kunde ge sig och familjen allt. Resor, villan och sommarstugan här uppe var minsann inte gratis om jag nu trodde det”.

Jag fick tårar i ögonen. Det var hans egen frustration över att känna sig fast i ekorrhjulet som gjorde honom småelak, nedlåtande i samtalet med mig! Som gjorde att han kände ett behov av att tala om att han tyckte synd om mig för att jag levde i en fantasivärld om jag trodde att något annat än djungelns lag gällde.

Vi har alla ett val men många av oss vet inte ens om det utan gör ”som man ska”, man lyder normen snällt. Han var över femtio år, framgångsrik och hade nästan allt. Men han hade inte ro i själen. Han hade inte lyckan. Han hade inte harmoni i sitt liv. Och det stack i ögonen på honom att någon klivit av ekorrhjulet. Jag tyckte så synd om honom. Jag ville bara ta honom i famnen när jag insåg det. Men då hade han väl fått infarkt nummer 5 och jag har ingen hjärtstartare här på ReimersRo.

Vi har ett val. Alla har ett val. Ibland är valet lätt och ibland är det förbannat svårt. Men inget som är värt något kommer alltid lätt! Ibland( ofta) får man kämpa och försaka. Men resultatet är värt det. Om man lyssnar inåt så hittar man sin egen väg. Och det som är så spännande är att när man hittat sin egen unika ”rätta” väg brukar saker lösa sig helt magiskt! Det är avslutandet som är svårt. Det är det som skrämmer och trasslar. För vi sitter så fast i ”vad ska grannarna tycka” / ”jag är inte en sån” / ”det är inget riktigt yrke” / ”folk skulle tycka jag är konstig”. Men i ärlighetens namn har folk fullt upp med sitt eget och om de skulle bry sig så reagerar de flesta positivt!

Hur gick det då i samtalet med mannen? Jo, vi gjorde som man gör i Sverige. Vi kom iallafall överens om att vi inte kom överens. Han fick med sig en paket nyvärpta ägg och en stående inbjudan att tillbringa en dag på landet med bisurr, kackel  och kaffe om han kom förbi igen.20160809_150055

 

Jag la precis upp ett Youtubeklipp med en rundtur i vårt lilla torp:  Hemma hos reportage. Och insåg att jag fick en hel del känslor när jag såg klippet. Jag kände först mig tveksam att lägga upp det för det är ju inget ”Sköna Hem” vackert hem. Inte perfekt färgkoordinerat med designmöbler. Det spretar hit och dit. Men sen kände jag hur mycket jag tycker om vårt hem. Hur jag rent ut sagt älskar vårt lilla spretiga torp som alldrig blir helt färdigt. Vad skulle vi gjort om allt var färdigt? Rullat tummarna? Börjat spela golf? Jaja, inget fel på golf men det är inget för maken och mig. Jag började tänka att det kanske fanns fler som kände som mig. Som ser med kritiska ögon på hemmet när det ska presenteras för utomstående. Jag tänkte på hur man i Sverige idag aldrig besöker någon spontant. Det ska alltid bjudas in, städas och pyntas innan folk får överträda tröskeln. Man inbillar sig av någon anledning att det inte duger. Men mitt hem duger! Det duger tillochmed riktigt bra för det passar mig som handen i handsken. Det blir aldrig helt färdigt, Det ändrar sig efter hur jag ändrar mig. Det lockar till samtal vid middagarna med vännerna.

20170415_120834  För några år sedan var jag inne i en lång period då det skulle vara vitt, ljuvt och gustavianskt. Lite Shabby- chick. Men efter mina operationer och efterföljande livshotande komplikationer är det som att jag behöver färg och bus omkring mig. Jag sålde nästan alla tjusiga antika pjäser. Vi loppade och fick lite nya roliga möbler som jag rockade loss med penseln på.    Fördelen då är att jag kan måla om loppisfynd utan rädsla eller dåligt samvete.

20160926_131306

Vidvinkelobjektiv på mobillinsen var ingen höjdare!

Sovrummet går i orientaliska toner. På vintern när vi vaknar är det endast 14 grader innomhus för kaminen brunnit ut så då är det en optisk synvilla för kroppen att det är varma mysiga färger man fäster blicken på inbillar jag mig.

 

20170209_230814

Jag jobbar gärna i ull och tyg i ateljen som omväxling. Och nu när jag krympt 55kg har jag många kläder jag drunknar i men som har vackra färger eller annat. Detta tas alltid tillvara och brukas i kreativa projekt. ”More is More” är min devis just nu i livet.

Dessutom hinner själen njuta när man sitter med nål och tråd. Det blir aldrig som man trodde från början och det är så spännande.

Förra året. Jag längtar. 20160731_102758

Jag befinner mig i samma sprickfärdiga förväntan som knopparna på träd och buskar. Hela luften vibrerar av förväntan. I skogen, i trädgården, i djur och i mig. Det är nästan som Moder Jord håller andan ett ögonblick precis innan hon släpper loss, både sig själv och oss alla.

Filmade ett Youtubeklipp om våra nya höns och vårtecknen i vår trädgård.  Sitter nu och sorterar bilder från förra sommaren medans klippet laddas upp. Länk:  Vårtitt i Trädgården April 2017

När man går ute i röran och småfryser glömmer man så lätt att det är så här det ser ut på sommaren.

20160622_113211 Den ljuvliga vallmon som flörtar skamlöst hade jag glömt bort. Samlade noggrant fröer som nu strötts ut igen så jag får fler ballerinakjolsbärade små bakelser.

20160611_151355

Allt samsas vackert. ”Ogräs” och ”fina” blommor. Men vem har bestämt att det ena är vackrare, finare än det andra? Är det inte typiskt oss människor? Kategorisera, katalogisera,värdera och nervärdera. Moder Gaia älskar alla lika mycket. Allt är en lika viktig del. Allt har sin egen skönhet, betydelse och uppgift. Tänk om vi kunde se det likadant. Så bra vi alla mått då.

20160611_150900

Det första jag kommer göra är att begrava näsan i denna, dra ett djupt andetag och färdas till himlen på ett kick!

20160611_151558 Att sitta på lilla terrassen på framsidan och inte ens se grusvägen. Lyssna på fåglarna. Få besök av en fjäril på handen. Se hönsen förnöjt spatsera omkring nedanför.Snart, snart, men inte riktigt än.

Det går vilt till i besättningen ibland. Vi skaffade gässlingar förra året igen. Jag ville slakta alla på höstkanten men maken ville behålla ett avelspar så vi slapp köpa nya gässlingar varje år. Jag, mitt dumma nöt, gick med på detta vilket senare gjorde mig galen. Gäss gastar! Och de gastar mycket! Jag hade uppenbarligen förträngt hur mycket de gastar! Varje gång någon gick förbi skrek gåsgubben. spelade ingen roll om det var folk, katter, hundar, höns eller löv. Det skulle gastas. Så trött jag blev på det. Och inte bättre blev det av att han blev ilsknare och ilsknare för varje vecka. Äktenskapet var i fara för jag gastade minsann jag också. På min stackars make.

20170130_113334

Nå, det ville sig så väl (usch, så får jag inte skriva. Det blev så sorgligt menade jag ju) att räven skadade gåshonan och stal nästan alla äggen hon låg på för någon månad sedan. Så det fanns inget annat att göra utom att slakta dem. Gåsgubben hamnade i frysen men gåsgumman sparade vi inte då hon var skadad. De tre ägg som räven missat åt vi till påsksillen. Så vacker tystnaden är på landet. Lite vårfåglar, trevligt hönsskrockande och ett och annat bisurr. Men inga bevingade ilskna vrålgåsar!

Annat är det med myskankorna. Tysta och vänliga. Min sorts fjäderfä alltså!

20170127_133247

I förra veckan hände det igen! Räven kom tidigt på morgonkvisten och stal 4 hönor. Som jag vrålade( Värre än gässen, troligen). Vi hade precis släppt ut dem ur hönsgården för första gången på länge. Hela vintern har skyddsnivån för fågelinfluensan varit höjd till en tvåa. Och nu hade den sänkts igen så damerna skulle få spatsera i den inhägnade trädgården. Men tji fick vi! Och den höna som ruvat kläckte bara fram två små kycklingar så beståndet blev verkligen decimerat. Vi hade visserligen tänkt köpa fler hönor på Frank Zoofors djurmarknad nu första söndagen i maj men inte hade vi tänkt oss att vi skulle behöva ersätta hönor vi redan hade! Eftersom vi har en hel del dyra projekt på gång denna säsong och dessutom behöver investera i fler kupor gäller det att vrida på slantarna så de kommer bäst till nytta ju. Nå, jag ska inte gnälla. Det var ju faktiskt de stackars hönorna som drog det kortaste strået.

Och lyckan vände snabbt igen. I veckan kom maken glädjestrålande hem och berättade att en bekant behövde bli av med lite höns och guldfiskar. Hönsen är bara runt tre år så de har många produktiva år till framför sig och sedan går de som pensionerade mysdamer här hemma. Vi slaktar oftast bara tuppkycklingarna. Det landade alltså 11 vackra damer här. Stora underbara damer som dessutom verkar lika tama som våra egna. Det följde med en Sussextupp också vilket gav mig problem. Han är urtjusig men det är vår Orpingtontupp också. Det går inte att ha dem ihop för då slåss de oavbrutet. Så vi får hägna in en del i hagen runt gåshuset och placera Sussexherren och två,tre damer där tills vi beslutat vad vi ska göra. Allt löser sig! Men just nu är det lite tidspress så jag vill inte ha fler projekt som måste lösas genast förrän toaletten och växthuset är färdigt!

20170130_112637

IMG_5950

 

 

20170407_101133

Varje dag börjar klockan 5 med en kopp nymalet kaffe. Sen gör jag min yoga, mediterar och går en 5 kilometers runda i skogen. Efter detta och duschen kollar jag upp ”att göra” listan jag skrivit kvällen innan och kompletterar den om jag kommit på fler saker jag vill göra eller ändra av någon anledning. Som den vanemänniska jag tyvärr måste erkänna att jag är blir frukosten också för det mesta den samma. Gröt eller glutenfri macka med ägg och eventuellt kött från gårdagens middag.Till detta gör jag en pressokanna thé av torkade örter från trädgården. På grund av att min mage ibland bråkar både på grund av den reumatiska sjukdom som vilar i mig och den gastric bypass jag gjort försöker jag ge magen hjälp så mycket jag kan. Ett thé gjort på torkade grodblad, fläderblommor, fläderbär och kungsljusblad håller magen snäll och glad. Alla dessa växter är mer eller mindre inflammationsdämpande och/ eller lindrande för magen.  Jag märker direkt när jag hoppat över det. Jag dricker en kopp varmt med vår honung i till frukosten. Sen dricker jag resten av pressokannan kall med isbitar under resten av dagen.  Det är magiskt vilken hjälp Moder Jords växter kan ge oss. Och detta utan biverkningar. Men jag rekkomenderar att man inte tuggar på vilken planta som helst utan läser på! Och att man är helt säker på var man använder! Det finns några växter som är giftiga. Och om man använder mediciner kan de kontraindikera med örterna!

En sak är säker dock! Jag känner mig INTE som 80 längre som jag gjorde under så många år med skolmedicinens piller. Jag känner mig inte ens som de 50 år jag är! Jag känner mig som hälften! Och kroppen som tagit så mycket stryk är så tacksam. Denna fantastiska kropp som kämpar för mig varje dag. Som härbärgerar min själ så villigt trots allt. Livet är gott att leva!

annat! 20160930_113214